30 okt. 2016

Barndomsminnen...

Vad minns du från din barndom? Förskoleålder (5-6år)? Jag minns små detaljer, dofter, känslor, ögonblick... Jag älskade äta fil med massor av socker, minns hur det knastrade mellan tänderna. Min farmor brukade komma en vecka på hösten och hälsa på. Minns hur det doftade när hon bakade, äppelpaj och kanelbullar. Jag minns tryggheten jag kände hemma, speciellt när hela familjen var samlade framför tv:n. Söndagskvällsmat, te och mackor i soffan. Trots att min mamma lagade hemlagad mat varenda dag minns jag min pappas plättar och korv & pommes. Jag minns att jag alltid blev hämtad sist från dagis, ensam kvar med fröken väntandes. Mamma drev eget inredningsföretag och jobbade alltid kvällar, helger. Jag funderar över hur det påverkat mig.

Efter 5 veckor med allt ansvar, lämna och hämta från förskolan börjar mitt tålamod påverkas. Jag behöver perspektiv. Men hur jobbigt det än är så skrattar jag mycket just nu, barns befriande löjliga barnslighet. Deras förmåga att leva i nuet. Vi dansar mycket, lyssnar på musik. Vi var på musikteater på operan - gratis - gick därifrån sjungandes "Lek, lek, lek - sluta aldrig leka". Jag funderar över vad barnet kommer minnas av allt vi gör.

Redan nostalgisk över förskoleåren, att hämta ett glatt sandigt barn, våra korta promenader när vi pratar om livet, femåringens alla knasiga frågor, idéer och funderingar. Så mycket han lär sig hela tiden, av allt vi gör. Att uppskatta det lilla i livet. Vardagliga ögonblick. Att få så mycket kärlek, kramar, gos och närhet.

Vi pratar om hösten, löven, mörkret, kylan, vintern, snön. Barnet längtar efter snö. Vi minns tillsammans förra vintern. Snökaos i Göteborg. Att jag drog snöracer/ pulka till och från förskolan, några få dagar. Att vi åkte tillsammans i backen i Slottskogen. barnet styrde medvetet så att jag skulle trilla av. Som vi skrattade. Jag frågar om han vill testa åka skridskor denna vintern. Jag funderar över alla dagar på stranden vs de få snöiga vinterdagarna. Ja, jag är ju ingen vintermänniska.

För att inte deppa ihop över en lång mörk kall vinter med ytterkläder, vantar etc så försöker jag fokusera på jul. Då tänker inte jag på julafton som kommer firas otraditionellt i Spanien, förhoppningsvis med familjen på en solig terass. Utan på myset, pynta, ljus, julstämning hemma, jul på Liseberg, julmarknad, tivoli i Köpenhamn och Lucia (i min fantasi med glada barnröster utan tårar).

November. Jag vill köpa en biljett långt bort, snappspola förbi regnrusk, blöta sandiga ytterkläder och VAB. Nej, nu ska jag försöka inte gnälla mer. Köpte mig en ny varm ullhalsduk, invigde ullunderställ och rensar lite mer i förrådet, skänker bort urvuxna barnkläder och ska försöka att även skapa fina (höst/vinter)barndomsminnen. Det kommer liksom inte naturligt. Ingen kommer tacka mig för alla timmar frysandes (trots varma kläder) på lekplatser. Men, jag får hoppas det skapar ett barn, en vuxen som uppskattar säsongens skiftningar.

Veckans tips
1. How to raise a wild child Make New Habits (more time outside in nature), Open Senses and Expand Awareness (lyssna och titta), Free Play Rules!, Questioning, Snap Some Nature Photos (encourage kids to take a camera outside), Discover Your Own Nature Passion.

2. Boken Det vilda Göteborg - att vara ute i naturen med barnet är något jag försöker bli bättre på. Jag försöker varje helg ta med barnet till nån lekplats t.ex. Trädgårdsföreningen eller Slottskogen men har som mål i höst att upptäcka flera lekplatser och komma ut mer i naturen (Delsjön, Härlanda Tjärn, Botaniska). För några veckor sedan åkte vi till Angeredsparken och barnet tyckte den lilla linbanan var så kul. Vi gjorde en väldigt lyckad utflykt till Göteborgs södra skärgård och promenerade runt södra slingan på Vrångö även om barnet tyckte det var tråkigt med bara natur och natur ha ha. Imorgon (studiedag) ska vi till Hisingsparken och 4H gård.

25 okt. 2016

Att resa med barn, Stockholm och museum...

Så är vi hemma igen efter en weekend i Stockholm. Jag har funderat en del över att resa med barn. Det är något jag gärna vill göra men som ibland får mig att tänka över för vem jag gör det. Att våga, att orka, att prioritera, att vilja eller inte...

I söndags hann vi med 4! museum - Tekniska Museet, Polismuseet, Sjöhistoriska och Naturhistoriska Museet. Ja, kanske inget jag rekommenderar men de 3 första ligger precis bredvid varandra i Museiparken och jag hade mentalt planerat för ca 2h per museum, det brukar vara lagom för min 5,5-åring. I verkligheten blev det 1,5h på Tekniska, 1h på Polismuseet och 1,5h på Sjöhistoriska. Det låter kanske som för lite och stressande men så kändes det inte. Vi tog det i barnets takt. Vi började dagen på Tekniska Museet precis när de öppnade och hann testa nästan alla olika experiment i utställningen Mega Mind innan det blev för mycket folk. Polismuseet besökte vi ju förra året så i år gick vi endast till barnavdelningen, lyssnade på polisen som berättade och barnet (som inte tycker om att klä ut sig annars) ville absolut ha på sig poliskläder och testsitta både polisbilen och motorcykeln. Bäst enligt honom, som fortfarande vill bli polis när han blir stor.

På Sjöhistoriska (fri entre) betalade jag 30kr för Skaparverkstaden, vilket barnet tyckte var väldigt roligt och jag blev inspirerad att skapa mer hemma. Vi åt lunch, jag åt en god höstsallad med grillade grönsaker men... Ja, mat känns som det mest komplicerade delvis pga min glutenintolerans (+ helst vego) men även för att barnet fortfarande är väldigt restriktiv med att prova nya rätter. Räddaren i nöden är att jag alltid (försöker) ha med banan, macka och en flaska vatten i väskan. När jag måste gå ut själv och äta med barnet blir det helst café med barnmeny (pannkakor/köttbullar).

Ja, kriser och utbrott är väntade men det tar på tålamodet. Så efter att barnet vägrat äta lunch och lekt länge i lekrummet så funderar jag på vad vi skulle göra resten av eftermiddagen. Klockan var bara 15 och vädret var regnigt/kallt/blåsigt. Så jag bestämde mig för att ta buss+tunnelbana genom halva stan till Naturhistoriska (som stängde kl. 18). Vi kom dit kvart i fyra och blev tipsade om att kl. 16 gick "En resa bland korallreven" på Cosmonova. Wow, vilken upplevelse! Bäst enligt mig, om ni har möjlighet gå och se film där. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men det är en enorm kupolformad bioduk så du omsluts av filmen. Filmen var pedagogisk, lärorik och så vackra havsbilder från Västpapua. Efter filmen gick vi igenom museet, barnet tyckte de stora skeletten var läskiga och tyckte mest om liv i vatten. Tema HAV igen!

På vägen tillbaka till hotellet i buss efter en lååång dag krisade det rejält (jag undrade varför jag utsätter mig själv för det här?) så det blev faktiskt snabbmat till kvällsmat - nuggets (med mjölk, äpple) till barnet, en glutenfri halloumiburgare till mig och sen en lugn kväll i hotellsängen framför tv:n. Jag tycker fortfarande att det svåraste är att äta ute när vi reser. Att äta ute på lunchen är inte lika stort problem men att äta middag på restaurang med övertrött barn, de flesta känns för fina och inte så barnvänliga. Nästa resa (Köpenhamn i december) får jag nog söka lite mer innan på restaurangalternativ. Sen sparar jag ju in pengar på att inte äta middag ute. Jag bor helst i lgh med kök så jag kan handla, laga mat och umgås hemma med barnet på kvällen. I Barcelona var det väldigt bra att kunna dela in dagen och åka hem och äta lunch, vila lite under siestan. Ja, det blir ju långa, intensiva dagar ändå.

Vi åkte tåg och i sista stund köpte jag åksjukearmband som verkar fungera bra. Hurra! Ångrar att jag inte testat tidigare, så mycket ångest, tårar och kräks liksom. Jag hade förberett med klister- & målarböcker, pixiböcker, picknick (+ mutor som choklad & klubba) och barnet hade som vanligt packat en egen liten ryggsäck med leksaker. Jag hade även med ipaden. Till hemresan köpte jag lego att bygga då jag bara kände att 3h tågresa är precis vad mitt tålamod klarar av efter 3 dagar hemifrån. Puh!

Nu är det bara 3 veckor kvar till barnets pappa kommer och jag funderar på om jag ska åka iväg nånstans ensam, antingen hälsa på en kompis eller kanske unna mig en hotellnatt på SPA? Annars irriterar jag mig lite på att alla museum, barnbutiker, mataffärer etc har läskiga halloweentema inför höstlovet då barnet är lättskrämd. Ja, han vägrade gå in i några butiker. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra de kommande två helgerna för att undvika alltihopa. Några idéer för att försöka göra det läskiga mindre läskigt? Skönt att de inte ska ha någon maskerad på förskolan iallafall.

Jag skulle gärna vilja skriva något tänkvärt om länkarna nedan men känner att jag har tillräckligt med att få vardagen att fungera och orka vara mamma. Känslan av otillräcklighet spökar, höstvädret påverkar mitt humör och lusten finns helt enkelt inte där för att analysera eller skriva om annat än vad vi gör och vår vardag. Läs, fundera och kommentera gärna så viljan att fortsätta blogga om intressanta funderingar kommer tillbaka.

Veckans tips:

1. UnderbaraClara ryter ifrån om klass och miljöfrågan i Expressen (Läs både krönikan och kommentarerna på hennes blogg jag länkar till)

2. Trendensers "svar" om hållbarhet och konsumtion även Husligheters om "Vem bestämmer vem som är klimatsmart"

16 okt. 2016

Att uppfostra en pojke...

Vilken skitvecka! Jag kom igång att storstäda, rensa förra helgen men fick tyvärr nackspärr som höll i sig hela veckan. Min mamma fick åka in till akuten igen och vi har pratat mycket om att inte sluta leva. Att fortsätta våga planera och göra saker även om det inte blir fler resor jorden runt. Att försöka acceptera livets gång.

Barnet saknar sin pappa och det verkar spegla av sig på våra lämningar. Vi har pratat om att det är okej att sakna, vara ledsen, gråta - känna alla olika känslor. Jag funderar mycket över mitt ordval för jag vill inte föra vidare att pojkar inte gråter, inte visar känslor. Jag har ett känsligt, empatiskt socialt barn som jag mjukt lugnt sakta får att bli mer självständigt och våga mer. Han hade medlat i ett bråk på förskolan och det gör mig så stolt.

Jag läste om att uppfostra en son som dotter eller får jag uppfostra min son som en pojke - Till snäll, empatisk, som respekterar andra, hjälper till hemma, läser böcker, duktig i skolan, visar känslor... kompensera för samhällets bild av hur han som pojke förväntas vara. Jag funderar över vad som hade varit skillnaden om barnet varit en flicka eller om jag haft/fått ett till barn, en flicka. Jag gör ett tankeexperiment för att fånga mina fördomar. Att inte acceptera dåligt beteende från pojkar typ "boys Will be boys". Jag vill försöka ge 100 möjligheter istället för två. Kanske får läsa om den boken med mitt nya perspektiv av ett lite äldre barn.

Barnet har börjat leka/titta på Nexo Knight + Ninjago LEGO och jag hurrar väl inte precis... men jag bestämde mig för att försöka vrida våra lekar (när vi leker ihop) till att berätta om de modiga, kloka, smarta, starka, snälla som är goda, hjälper andra etc. "att vara hederlig och rättfärdig i allt du gör. Du kämpar för rättvisa och godhet. Du är en trofast och god kamrat. Du hjälper andra och tar alltid fram dina bästa sidor." (Lego Nexo Knight)

Så försöker jag spinna vidare - Knights, Riddare! Googlar och finner Unga Fakta. Bröderna Lejonhjärta. Don Quijote. Västra Götalands landskapsvapen med ett Lejon (barnet älskar kattdjur speciellt leoparder). Ja, lära barnet mer i allt vi gör. Att inte förbjuda (motsatt effekt) utan erbjuda fler alternativ. På förskolan har jag sagt till att de gärna får styra hans val ibland mot pyssel, måla, teater istället för lego, klossar, sand varenda dag.

Barnet tycker verkligen inte om att gå i butiker men kände att han var tvungen att prova för att få rätt storlek t.ex. mäta fötter för vinterskor. Jag har fram till nu köpt alla barnets kläder utan att han har varit med. Ett bra sätt att styra, så kan jag välja ekologiska utan plasttryck. Gärna randigt och färglatt! Han älskar mysbyxor, mjuka kläder (tycker inte om jeans). Hatar att klä ut sig inkl. tomtedräkt på Lucia (vilket jag hade skapat en barndomsvision om men som varje år slutat i tårar). Han är inte ens intresserad av supermän-dräkter, masker etc. Livrädd för Halloween. Älskar sina poliströjor som han gärna tar på sig varje dag om han själv får välja, vilket han oftast får i mitt försök att undvika onödiga bråk och göra honom mer självständig. Igår fann han en spansk fotbollströja, med spanska flaggans färger och jag kunde inte neka honom den ha ha... Tog på sig den direkt, min halvspanjor!

Jag läste inne hos Casa Annika om (spanska) barn och smuts, om barnparfym och vattenkammade hår. Att låta barn leka fritt, smutsa ned sig och överbeskyddande föräldrar. Läs! Funderade vidare över klassskillnader i tidigare generationer - fattig, smutsig, ärvda kläder. Jag kollade på vinterkläder till barnet på Tradera och förvånades över min pappas blick när jag pratade om second hand, loppis etc. Han undrade om jag behövde låna pengar... Jag förklarade mitt miljötänk men lämnades med en jobbig känsla. Ser mitt barn fattigt ut? Kommer det märkas att han växer upp med en ensamstående mamma? Kommer jag kunna eller ens vilja ge honom statusprylar?

Jag sparar pengar varje månad, 20-25% av min inkomst. Jag köpte en biljett hit till barnets pappa. Han som inte ger mig nått underhåll för barnet eller betalat någonting alls sen barnet föddes. Ni förstår nog att bråk om pengar är en av våra stora konflikter. Jag är spara, han slösa (trots att han har en osäker låg spansk inkomst.) Vi har på det sättet en tvärtemot stereotyp relation där jag har pengamakten men även det kan bli en kvinnofälla. Där jag är hjälpsam, tänker på barnets bästa, är alldeles för snäll... en vecka i november kommer barnets pappa iallafall hit, får sova på bäddsoffan i vardagsrummet och leka. Barnet får gå 15h på förskolan.

Jag framkallade foton. Att minnas gör mig så glad. Våren och sommarens alla utflykter. Jag har börjat att tänka på nästa år. Köpt biljetter till Spanien i påsk. Funderar på Disneyland och Paris, innan förskoleklass (ny lag om skolplikt?). Funderar över vardag, rutiner, traditioner. Saker vi gör varje dag, varje vecka, varje helg, nån gång i månaden, 1 gång om året och så de där sakerna som bara händer en gång under barndomen...

Veckans tips:
1. Unga Fakta Massa lättläst fakta, pyssel, ramsor, spel, färgläggningbilder

2. Köpstoppsbloggen om enklare liv för barnen: Rotera leksaker (plocka undan/fram), pyssla och skapa egna leksaker, skänka bort eller byta leksaker, fritid utomhus - leka fritt, skänka bort urvuxna kläder. Att säga jag gillar/tycker om istället för jag vill ha. Att förklara min köpprocess - hur jag resonerar, väljer att spara/spendera.

3. Mitt inlägg om genus, jämställdhet och åsikter http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2016/02/genus-jamstalldhet-och-asikter.html

9 okt. 2016

Vardag, bikulturallitet och drömresor...

Så dök jag ned i den ensamma vardagen med lämning, hämtning, disk, tvätt, städning, handla, laga mat och allt ansvar. 10 veckor kvar till jul. Om pappan inte kommer hit blir det 12 veckor utan avlastning. 3 månader utan egentid. Jag har tröttnat på att pappan inte vill eller kan planera, orkar inte tjöta mer att han borde ta sitt pappa ansvar och att hans barn saknar honom. Jag når liksom inte fram. Jag försöker göra det bästa av den här komplicerade situationen.

Jag vet sen tidigare att november och februari är värsta månaderna (då jag behöver hjälp och avlastning för att orka) med sjukdomar och VAB. Förra veckan kom första höststormen, frost och jag plockade undan sommarkläder, provade igenom förra årets vinterkläder och lusten att rensa väcktes. Denna veckan har jag gått igenom barnets alla kläder och insett, som vanligt, att han växt ur mycket. Jag har börjat skänka bort de urvuxna och funderat över vilka nya vinterkläder behövs. Skalkläder, vinterkläder, overall, regnkläder. Jag tycker verkligen om svensk förskola med "ur & skur"-tänk men oj, så mycket kläder som behövs för alla väder.

Jag fortsätter fundera mycket över skolval, att barnet kommer gå i den skolan de kommande 7-10 åren (beroende på vilken). Om jag ska flytta närmare en skola, till en lägenhet med barnrum. Nästa kapitel i livet. Jag gick tillbaka i bloggarkiven och läste min 5-årsplan för förskoleåren. Jag skriver och samlar drömmar i en bok. Där finns t.ex. drömresan till Singapore, Tokyo eller Centralamerika (Costa Rica, Mexico) till jag fyller 40, barnet 10. Jag spara redan pengar, både till resor och om jag vill köpa en lägenhet. En liten 3:a med gångavstånd till skola.

2016 Bokade resor: Stockholm, Köpenhamn, jul/nyår/Reyes i Spanien - Madrid (Valencia?)

2017 Weekendresa innan skolplikt? London/Paris/Amsterdam/Dublin? Förskoleklass 6år

2018 Barnet börjar skolan 7 år (Resor på höst/sportlov?)

2019 New York 8år

2020 Singapore/Tokyo (Om vi åker på vinter är ju barnet nästan 10 år, jag fyller 40 i januari)

2021 Centralamerika (eftersom jag inte kan välja planerar/sparar jag för två resor)

När jag börjar konkretisera drömresor blir det mer tydligt att åren är få. Under de närmaste åren kommer jag/barnet fortsätta att åka till Spanien på sommaren/Reyes/påsk (+ höstlov/vinterlov?) när skolan börjat. I år känns det som vi även hunnit med väldigt många dagsutflykter med fokus på djur, Nordens Ark, Borås Djurpark, Randers Regnskov, Givskud Zoo, Sjöfartsmuseet, Naturhistoriska, Universeum. Nu verkar det som intresset för djur svalnat och jag försöker spinna vidare. Förra helgen var vi på Universeum igen (så värt att köpa årskort om man bor i Gbg) och barnet fastnade i Teknoteket. Byggde ett flygplan och lekte länge med stora klossar. Experiment och teknik verkar vara intressant så inför våran helg i Stockholm (om två veckor) tänker jag Tom Tits och Tekniska Museet passar perfekt.

Följa intressen, söka information, göra research, läsa böcker gör mig glad. Jag spinner vidare hur jag kan utveckla mina tankar om worldschooling under året. På förskolan har de frågat om barnens ursprung, kultur, traditioner, språk etc. Jag berättade att vi firar Reyes, för barnet är La Cabalgata de Los Reyes Magos större än tomten. Jag sa även att jag tycker mer om den mexikanska traditionen Dia de los Muertos än Halloween. Vill inte skrämma upp barnet för de döda/döden, speciellt eftersom hans abuelos (farmor/farfar) inte lever längre utan vilja minnas dem, prata om fina glada minnen med musik och mat. Tända ljus!

Så glad för mångfalden på barnets förskola även om jag under veckan funderat en del över hur man inte för över sina fördomar på barnet. Att jag behöver fundera ut svar på barnets frågor om utseende, skillnader, likheter. T.ex. Så frågar han över att han har svart hår och svarta ögon? Jag svarar att han har fina bruna ögon som sina pappa och då svarar han att jag tycker ju inte om hans pappa... Även att jag inte generaliserar för mycket samtidigt som jag verkligen tycker om böcker om geografi, barn i olika länder, djur, världsdelar. Barnet har många funderingar kring sitt hem, sin stad, sitt land, sitt språk och det är ju då jag har möjlighet att prata om tvåspråkighet, bikulturallitet och att känna sig hemma i två länder. Utan rätta svar eller facit. Barnet sa även att han önskar att hans pappa var svensk, bodde i Sverige och pratade svenska...

Veckans boktips:
Miljödieten - Snyggare, Smalare, Sundare och rädda världen på köpet. Minska på kött och socker, ät mer frukt och grönt, välj ekologiska råvaror och produkter, följ årstiderna och rör på kroppen.

2 okt. 2016

Spanien, kulturkrockar och skolvalångest...

Jag hade precis nattat barnet när mobilen ringde. Jag visste direkt att något hade hänt. Det blev ambulans med min mamma först till närmaste vårdcentral, sen till cartagenas sjukhus mitt i natten. Jag mindes känslan. När livet känns skört men vackert. Tystnaden. Vakumet som uppstår när livet står på paus. Jag körde min bil hem ensam, mitt i natten. Jag var inte trött, oron och rädslan höll mig vaken. Jag Kröp ner bredvid barnet, njöt av närheten. 3h senare ringde väckarklockan och känslan fanns kvar. Känslan av att livet är påväg att förändras.

Jag brukar säga att man inte upplevt ett annat land på riktigt förrän man varit med på begravning, bröllop, BB etc. De stora händelserna i livet. Nu har jag erfarenhet av spansk sjukvård. Fått höra att de har problem med berusade och drogade ungdomar på akuten, varje helg. Bilolyckor. Jag har ju haft mina egna åsikter om t.ex. Att många spanjorer kör berusade men inte med egna ögon sett konsekvenser. Jag har även jämfört min tonårstid i Sverige och Spanien och ansett att spanjorerna hanterar alkohol bättre. Men det verkar ha förändrats, på 15-20 år.

Min mamma blev utskriven efter 12h timmars observation. Tyvärr är detta bara början på slutet. Det är inte första gången jag ringer ambulans eller spenderar natten på akuten. Med hjärtat i halsgropen fortsätter livet...

Pappa följer inte trafikregler säger barnet. Han blir arg på sin pappa när han inte gör rätt. Inte går över på övergångsstället, går trots röd gubbe. Jag försöker ju undervisa barnet i allt vi gör men troligen kommer det från förskolan. Jag fortsätter min strategi att säga till barnet på spanska för att undvika bråk med pappan. Om t.ex. Mat, glass, choklad och läsk. Socker. Pappan tycker jag har sockerrädsla. Vill gärna att barnet testar allt från chokladmjölk, kakor, churros, nutella. Läsk har varit mitt stora nej men i somras fick 5,5-åringen smaka på min nestea/aquarius. Jag vill inte förbjuda men gärna undvika. Inte köpa hem men ok att smaka på kalas eller när andra bjuder. När fick era barn smaka på läsk? Känns som det är svårare att undvika ju större barnet blir.

Att vilja eller inte vilja vara en bra förebild för sitt barn. Det är det vi diskuterar mest just nu.

Jag irriterade mig även på att pappan inte berättar om sitt land, sin stad, sin kultur. Barnet frågade massor men pappan liksom lyssnar inte eller svarar inte med lärorika svar. Vi var inne i Cartagena för Cartagineses y Romanos stora barnparad. Barnen är utklädda till romerska krigare, gudinnor och det finns uppbyggda tempel och jag försöker förklara historien. Men det blir liksom min svenska version. Jag vet inte, men vi bråkar iallafall om att det även är mitt ansvar att lära barnet om sitt spanska arv.

En annan sak som jag reagerar på i Spanien är den könsstereotypa reklamen. Reklam till barn på tv. Tyvärr leks det nu ninjor hemma, med hopp, låtsassvärd och vapen. Jag som fram till nu klarat av att undvika Spider-Man, Star Wars etc. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera och effekterna av mina förbud? Jag är väldigt anti våldslekar men det verkar jag tyvärr vara ganska ensam om på förskolan, grannarna etc. Hur mycket ska man styra barns lek? Vart går eran gräns?

Jag köpte Ken Robinsons bok Escuelas creativas på spanska och den väckte tankar om barndomens fria lek, kreativitet för att hitta på nya idéer, att lära sig genom att testa/prova/känna. Problemlösning, kritisk tänkande, ifrågasättande, kommunikation, projektbaserat, att blanda ämnen, olika människor och våga göra misstag. Han kritiserar dagens skola där det handlar om att lära sig utantill och få alla rätt på ett prov. I det nya samhället kan man googla till sig fakta. Han skriver om att alla barn är olika även syskon med samma föräldrar, uppväxt är olika. Unika. Att försöka finna sitt barns intresse och genom det lära barnet mer. Play, passion, purpose. Creating innovators.

I Spanien finns det nu en hel generation ungdomar där universitetsstudier inte är tillräckligt för att få jobb. Jag minns vännernas föräldrars, som ville att de studerade men bara 3-4 olika program som ansågs tillräckligt fint. Jag har flera spanska vänner som har dubbla universitetsutbildningar. För mig handlar nog alla dessa tankar om skolvalångest. Barnet står nu i kö till två Montessori friskolor. Efter jul ska jag även besöka de olika kommunala skolorna.

Fann en väldigt intressant spansk blogg om barn, utbildning, pedagogik och boktips El blog de Manu Velasco.
Fann även en annan blogg Desarrollo del Talento om att utveckla kreativitet hos ditt barn. Jag tycker det är spännande att följa hur sociala medier påverkar trender även inom barnutveckling/uppfostran i olika länder då dagens mammor följer mammor som bor i andra länder och som påverkar deras sätt att tänka. Som ni redan vet tycker jag inte om diktatorisk uppfostran eller de katolska traditionella värderingarna i Spanien men nu märks att en förändring är på väg även där med escuelas libres, ninos creativos och malas madres...

Veckans tips:

1. TED TALK - Play, passion, purpose: Tony Wagner

2. Ken Robinsson, Escuelas Creativas (Creative Schools). Jag läste Ken Robinsson El Elemento (The Element) i julas

3. The Kids Meny, Joe Cross (dokumentärfilm) - om att lära barn att laga mat, odla, hälsosamma val, läsa etiketter, näringslära och att få en egen röst. Jag har börjat försöka förklara för mitt barn om att välja frukt, grönsaker, riktigt mat framför godis, glass etc som man får unna sig ibland (fredagsmys/lördagsgodis). Under veckorna försöker jag hålla hårt på mitt nej även att man inte kan gnälla/grina till sig choklad.