28 feb. 2015

Den kreativa processen...

Denna vecka har jag pendlat mellan korta stunder av flow, stunder av ångest och frågat mig själv hur jag egentligen tänkte. Med att kombinera jobb, leva som ensamstående mamma och studera en intensiv onlinekurs. Den kreativa processen får mitt humör att åka bergodalbana. Men så inser jag någonstans påvägen att det är just en process jag är med om. Jag tänker, funderar, gör research, skissar, får en ide och känner flow. Sen tvekar jag, känner osäkerhet, vet inte hur jag ska fortsätta. Sover halvdant en natt. Vaknar med ett nästa steg. En ny ide.

En sak leder mig till en annan och jag finner flera TED talks om kreativitet, skapandeprocessen, "imagination"/"imaginacion" (ett av mina favoritord som jag inte kan översätta) - de pratar om att inte döma sina egna idéer, att ifrågasätta, problemlösning, bryta vanor, flexibilitet, brainstorming. Några pratar om framtidstrender, innovation, crowdfunding, att dela kunskap, öppna källor, att låta alla vara med för att lösa globala problem.

Jag läser att kreativa yrken, livsstilsjobb är framtiden. Skriver ner Richard Florida på mitt att läsa lista. En urbanforskare som skriver om den nya kreativa samhällsklasser. Som vill leva en lugnare livsstil med en intressant sysselsättning.

Jag funderar över mitt barns uppväxt, skolgång, hans framtid. Vad jag vill ge honom. Vad som är viktigt för mig. Kreativitet hamnar överst. Missförstå mig inte, jag menar att lära sig tänka själv, ifrågasätta, våga vara modig, öppen för andra sätt, kulturer, vanor. Inte vara en följare. Att lyssna och lita på sin inre röst.

Senaste jag lyssnar på är Elisabeth Gilbert (författaren till Eat, Pray, Love) - hon pratar om kreativa personers dilemma, om ångest, känslor och mod. Att separera sig själv från sin kreativitet för att inte ta allt så personligt. Jag känner igen mig. Minns hur jag stod i min egna butik med alla mina kreativa idéer, mina skapade "barn", som jag följt från ide till färdigt produkt. Alla känslor när kunderna bara såg en vara. Som de i vissa fall inte tyckte om och kritiken smetade sig fast och klistrade på dömande ord på mina nya idéer.

Jag funderar över när alla försöker överrösta alla, ju mer alla skriker ju högre blir bruset och till slut slutar vi lyssna, se, höra, känna. Då blir budskapet viktigare, det måste kännas. Ärligt, djupt, berätta en verklig historia.

Jag mår som bäst när jag känner mig kreativ. När idéerna flödar och jag får skapa något med det formspråk som finns inom mig. Det jag skapar blir sällan så bra som det ser ut i min fantasi men känslan av flow lever jag på länge.

Imorgon lämnar jag in den första grafiska uppgiften. Samma dag får jag en ny som ska trigga igång tankarna, den kreativa processen...

Veckans tips:
TED talks, älskar TED föreläsningar, om ni inte har upptäck dessa inspirerande röster så avundas jag er. Denna veckan har jag lyssnat på: Ken Robinson, Carl Bass, Richard Florida, Giovanni Corazza mfl. Alla finns länkade till på min pinterest.
Läser just nu: Effektiv visuell kommunikation, Bo Bergström.

22 feb. 2015

Mental träning och motivation...

Lyssnade på en enormt inspirerande föreläsning om mental träning, motivation och kreativiteten. Om att visualisera målbilden för att ta sig förbi rädsla, ångest och fortsätta målmedvetet efter sin egna karta. Att bestämma sitt mindset. Om att hjärnan är lat, kör på vana, autopilot. Att istället använda högra hjärnhalvan för kreativ inlärning.

Kreativitet, flow och grafisk formgivning är vårens röda tråd. Jag står liksom på startlinjen och peppar mig själv inför en vår då jag bestämt att jag vill läsa en kurs i grafisk design förutom att jobba och vara ensam med mitt barn i långa perioder. De första 5 veckorna börjar om två dagar.

Jag är i Stockholm just nu, på ett hotellrum. Lyxen! Att få äta hotellfrukost i lugn och ro, ta en promenad på stan, gå ut och äta middag, träffa vänner och bara vara jag.

Jag har under några år haft tankar på att gå en kurs på Berghs, men kännt att det inte gått ihop med mitt ensamma mammaliv. Jag har liksom inte haft tid, ork eller vetat exakt vad jag vill. Men nu känns det som alla bitarna plötsligt föll på plats och min lille (som blir 4 år imorgon!) är tillräckligt stor.

Jag längtar liksom efter att lära mig mer, utvecklas och fylla min portfolio med grafisk formgivning.

Gårdagen fick mig minnas mina modedesignstudent på IED i Madrid. Kreativiteten, att lita på min magkänsla, finna mitt formspråk samtidigt som jag nu har erfarenheten av att ha regler, ramar, göra research och kommunicera budskap till rätt målgrupp.

Det känns som om jag efter flera år lite vilse har hittat en ny väg framåt. Som engagerar mig, som får mig längta efter mer, som ger mig nyfikenhet. Som jag valt medvetet.

Den där härliga pirriga känsla av att något är pågång när jag tagit ett steg utanför min comfort zone.

PS:
En av sakerna jag ska försöka ta med mig är tanken med felsökning (är det typsnittet? Storleken?, färgen?, budskapet etc) - att det inte finns några rätt eller fel utan bara bättre eller sämre design. Som alltid kan bli bättre. Allt kan förbättras, utvecklas och jag kan alltid lära mig mer.

Veckans tips:
Lovar leta upp kvinnan med den intressanta föreläsning (pinsamt dålig på namn) - Jana Söderberg (youtuba henne!)
Läser just nu boken FLOW av Mihaly Csikszentmihaly "flow är den där känslan vi har när allting fungerar som det ska, när allting stämmer, när vi står inför utmaningar som vi vet vi klarar av." Så intressant!

15 feb. 2015

Mediakritik, CSR och köphets...

Att skapa innehåll är tydligen det senaste. Det kan man visst studera för att lära sig. Hitta värde, en historia, skapa en journalistisk berättelse genom kreativa processer. Jag undrar om mitt nyfunna intresse för marknadsföring är en del av en ny trend. Att kommunicera, ta ställning, driva debatt, beröra känsliga frågor... i sociala medier.

Jag funderar över att ta sitt ansvar som förebild, påverka genom sin röst. Bidra med kunskap och erfarenhet. Om jag sakta tar små steg från den kommersiella delen och tittar mer på public service. Granskande arbete, sprida transparent oköpt information. Mediakritik. Hur jag tror det blir viktigare och viktigare med en ärligare kommunikation. Det levereras tillräckligt mycket yta, perfektion och sälj att jag börjat söka djup.

Jag börjar läsa mer om CSR efter att ha lyssnat på Stockholm Design Talks (ett om kreativitet och ett om kopiering där Frida/ Trendenser är moderator). Om att ta ansvar för processen, medvetna hållbara val. Code of Conduct. Garantin att inga livsfarliga kemikalier används, sociala och etiska krav, levnadslön. Att alla komsumenter har ett val.

Under flera år har jag haft dubbla känslor kring konsumtion. En del av mig vill skapa, formgiva, designa. Som en inre kreativ drivkraft. Den andra delen vill stoppa konsumtionshetsen, funderar över återhållsamhet, konsumtionsetik och frivillig enkelhet. Att jag hellre sparar för att köpa mig en dyrare produkt av högre kvalitet än många billiga. Eller lägger mina pengar på upplevelser, resor.

Ett tag kände jag att dessa två delar stod som motpoler och drog mig åt två olika håll men jag undrar om jag kanske bara tog fel väg in i designbranschen. Eller fel bransch? Borde jag kanske utbildat mig till formgivare för möbler, designsaker? Som från början är tänkta att ha längre livslängd.

Om en vecka börjar min kurs i Grafisk Design på Berghs. För första gången på länge har jag en känsla av att något är pågång. Magpirr! Förhoppningsvis konkretiserar jag framtidsdrömmarna under våren. SlideShare och ISSUU är två favoriter just nu. Digitala presentationer och Online magasin. Kan inte beskriva varför men någonting leder mig ditåt...

I Peppes (Livet & LA) podd berättar hon om journalisterna som skriver advertorials för kapitalistiska kommersiella medier i kontrast till public service. intressant tema som väckte många funderingar kring gråzonen. Många bloggare har försvunnit från min lista sista året för jag kännt att det liksom bara blivit reklam. Alla produkter på alla bilder finns med varumärke och länk. Snart fattas bara priset.

Köphetsen.


Veckans tips:
Sthlm Design Talks - väldigt intressant att lyssna på branschfolk prata om kreativitet, skandinavisk stil och upphovsrätten. Det behövs mer information till allmänheten om vilket enormt ansvar många svenska företag tar genom sina Code of Conduct. CSR- frågor!

7 feb. 2015

Sociala medier och uppmärksamhetssamhället...

Så tröttnade jag på mig själv, på mina bilder, mina ord, mitt liv. Mitt sökande efter bekräftelse och likes. Sårbarheten i sociala medie-världen. Att producera innehåll som i många fall inte ger nån respons. Eller iallafall inte några svar, kommentarer. Likes! Bloggstatistiken dubblades denna veckan, jag ryggar tillbaka och tystnar som vanligt. Undrar över de tysta följarna: berätta om dig själv, vem är du som läser?

Jag är glad att jag inte försöker livnära mig på det här. Att jag inte försöker sälja min vardag, mitt yrke via bloggen, instagram. Varje dag. Jag är nog för känslig, tänker och analyserar för mycket. Det påverkar min sömn. Precis som när jag drev eget. Så äter oron upp mig innifån. Även om jag samtidigt alltid tyckt om att synas, skriva och skapa kreativa saker. Balansgången.

I podden Källan pratar Sandra med svenska instagramfenomenet, wisslaren, som nu lever på att resa runt i världen och fotografera. Blir sådär sunt avundsjuk igen. Fascineras över den globala enorma värld som finns i min telefon. Där människor från andra sidan världen like:ar exotiska bilder på röda stugor, natur och snö. Många svenskar (inkl. mig som varken är nån natur eller vintermänniska) ser knappt vår vackra natur förrän någon annan delar sin syn, sin bild av världen.

Lyssnade på Podden Lära från Lärda avsnitt om "uppmärksamhetssamhället", och lånade även boken av forskaren Nanna Gillberg. Hon frågar sig när det blev viktigare att dokumentera och distribuera det vi är med om än att uppleva det medan det pågår. Intressanta frågeställningar om samtidsfenomenet och interaktionen mellan individ, medier, populärkultur och samhälle. Hur normer, värderingar och beteendemönster har förändrats pga sociala medier.

Jag förlorade några följare i veckan och grubblade alldeles för länge över varför. Följare är egoistiska och vill självklart få innehåll som intresserar, inspirerar eller roar dem. Jag läser om att ge bort sin erfarenhet, kunskap. Din historia. Jag hamnar på en amerikansk blogg som skriver om "klick"-budskap a la "hur jag fick 20 000 följare på pinterest". Lite som kvällspressens "...se vad han/hon gjorde då!".

Minns min far berätta hur han tyckte min mor var lik Brigitte Bardot medan hon själv försökte likna Audrey Hephurn. Hur jag själv hamnade i preppy/pijo-facket men ville ju vara cool avantgardedesigner. Jag grämer mig fortfarande över att jag inte flög till London för en intervju på COS. Men jag ville inte flytta från Barcelona till London. Jag ville hem, till Sverige. Trygga landet lagom. Jag kanske inte ville leva min målbilds liv?

Jag undrar över fenomenet "kändisar" och hur man efter man blivit "känd" kan göra nästan vad man vill, t.o.m starta eget klädmärke, skriva en roman eller ha ett eget tv-program. Realitystjärnorna som provocerar, har sex på tv, visar för mycket och skapar skandaler för att fylla löpsedlar. Låtsaskulturen, verklighetsflykten, kraven på perfekt yta och social status via skapade fiktiva tillfällen. Den nya realityshowen via bloggar, instagram och Facebook.

Jag följer medvetet inte kändisar på sociala medier. Jag går nyfiket in och kollar men vill inte att de dyker upp i mitt flöde dagligen. Jag funderar över vad man lämnar åt fantasin så andra kan fylla i luckorna själva. Om jag inte själv berättar om min tråkiga vardag med VAB, dagliga disskutioner, jobb, städning, tvätt och för lite sömn så finns den liksom inte för andra. Att bara visa upp guldkanten, succéerna, semestern, glädjeämnena...

Jag tror att vi är påväg mot en trendskifte, när många vill ha mer autenticitet, genuinitet, öppenhet och få en inblick i verkligheten bakom kulisserna. Jag menar inte a la "hormoner & hemorojder" utan att fler tröttnar på att jaga snygga bildminnen i syftet att snabbt skicka vidare dem via sociala medier. Vi vill ha mer.

Väntan, längtan, mystik och tystnad. Förväntan.



Veckans fråga: Hur tänker ni med att dela med er av vardagsliv vs vardagslyx i sociala medier?

2 feb. 2015

Modebranschen och kopieringsindustrin...

Läste precis de här raderna (som jag lånar, hoppas det är ok) inne hos Trendenser - LÄS:
"Sist men inte minst har arga röster höjts gentemot fenomenet med designkopior och de inredningsbloggare som oväntat samarbetar med Voga (no link), ett företag som öppet erkänner att de producerar designkopior - till 85% av originalpriset. En verksamhet som inte bara är oetisk utan också olaglig i Sverige och som nyligen förbjöds även i Storbrittannien. Ni som överväger att köpa kopior bör vara medvetna om att de inte har något som helst andrahandsvärde i Sverige. Du begår en kriminell handling förenlig med villkorlig dom och dagsböter om du säljer dem vidare på ex. Blocket." Frida Ramstedt / Trendenser

Raderna väckte en gammal (yngre) version av mig, bloggaren som skrev om modebranschen och kopieringsindustrin och jag var tvungen att gå tillbaka i mitt arkiv och minnas mina egna ord. Så här nedan får ni ett smakprov ur bloggens arkiv. Jag brinner för konsumtionsjournalistik - kritiskt granskande av modebranschen, inredningsbranschen, designbranschen...

Jag hade t.o.m drömmar om att skriva en bok med (blogg)namnet "Backstage i Modebranchen"; om kopieringsindustrin, de enorma summorna Inditex betalar i skadestånd, om sömmerskorna som inte ens får en levnadslön, hur designers reser runt i världen och shoppar i dyra designbutiker och skickar direkt till Kina för kopiering. Hur unga modeintresserade tjejer, som drömmer om den glamourösa modebranschen, får dåligt betalt, osäkra kontrakt och stressas för att snabbt skapa demokratiskt slit-och släng mode - som uppmuntras att "inspireras" men sen får bära skulden. (Men jag vågade inte, med tankar på min framtida karriär som modedesigner...)

"Är det bara jag som har tröttnat? Som vill göra uppehåll i konsumtionen, som skulle vilja hoppa av trendkarusellen, som tröttnat på köphysterin och att alla helt plötslig är modeexperter..."

"Många modebloggare kör med "spara och slösa" och öppet visar upp kända lyxmärken och kedjornas kopior. Kopior som är så lika att om det inte vore för kvalitéen och materialet skulle man tro att det är samma produkt...och som säkert säljer som smör men fortfarande är en olaglig kopia som klädföretaget om de blir stämda få betala mycket pengar för...

Själv blir jag så arg att jag funderar på att starta en copy-blogg, där jag hänger ut kedjorna som verkar gjort kopiering till sin affärsidé, trots att det faktiskt är olagligt! Även om alla klädkedjor helt plötsligt verkar tro att det inte är så farligt. Alla gör det, ingen erkänner... Undra om det skulle få motsatt effekt?

"Men nu har det alltså gått ännu ett steg längre, så långt att kopiorna finns till försäljning innan ens originalen kommit i butik. Allt för att göra hungriga internetshoppare nöjda, allt för att modebloggarna redan visar vårens nyheter, allt för att modetidningar redan har glömt denna hösten, hösten 2009 trender och pratar vårmode mitt i höstrusket, mitt i vintern...?

Nyheter varje vecka, slit-o-släng, snabba trender, lågpris och massproduktion...det är inte den modevärld som jag drömde om som liten, det var inte en "kopieringsmaskin" jag ville bli..."


"Sömmerskorna, skräddarna tjänar mindre än 14 kronor om dagen, minimilönen i Bangladesh är ca 155kr medan levnadslönen är ca 448kr. "Inom textilsektorn beräknas det att lönekostnaderna i produktionen utgör mellan 0,5 – 3 % av de totala omkostnaderna"
Det betyder att om ett plagg du köper kostar 199kr får de som syr högst 6 kronor...ibland så lite som 2 kronor..."

"Skänk 5 kronor/plagg för levnadslön till sömmerskorna - Skulle inte alla vara beredda på att betala 5 kronor mer för sitt billiga massproducerade plagg??? (och kunna gå ifrån modekedjan med lite bättre samvete?)"

"Betalar du nästan ingenting för skjortan, har sömmerskan fått nästan ingenting betalt" Klädernas verkliga pris! Konsekvenser av det globala samhället, modekopieringsbranschen snabba trender och slit-o-släng masskonsumtion..."

"Priset borde inkludera goda arbetsförhållanden, att de mänskliga rättigheter uppfylls, levnadslön för alla i produktionskedjan, rättvisa arbets- och levnadsvillkor men tyvärr så gör det många gånger inte detta... Ingen borde behöva riskera livet (t.ex. via kemiska bekämpningsmedel) för att DU ska kunna handla billiga trendiga kläder!"

"Ja, vad förväntar vi oss när saker kostar 129:-/149:-/199:- och i detta belopp är det inräknat: Påslag (för butik, hyra, lön etc i Sverige), moms, frakt, råmaterial, tyg, knappar/tråd/dragkedja, produktion, löner till sömmerskorna etc. Kräv levnadslön!"

"Nästa steg är att göra upp en budget (affärsplan), lära dig grunderna i företagsekonomi för att börja räkna på hur många plagg du måste skapa, producera och sälja för att kunna leva på din dröm, få ut en lön o tjäna pengar (som är grunden i att ha ett eget företag) Nu pratar vi inte om att sälja 10, 30, 50 st - Vi pratar hundratals, tusen?/säsong för att DU, en enda person, ska kunna leva på ditt egna klädmärke! Räkna 1 miljon i omsättning per anställd"

"Shopvestment = investera i ett fåtal, lite dyrare plagg med lång livslängd"

"Ibland undrar jag varför jag gav mig in modebranschen;
när jag tröttnar på köphetsen...
när jag funderar över slit-o-släng-kulturen...
när jag inte orkar kämpa mot de stora billiga massproducenterna...
när jag inte vill vara med i den snabba trend-karusellen...
Men så minns jag, den där underbara känslan, när det kliar i fingrarna och jag vill skapa kreativa saker, det är ju för skaparglädjen jag är här, i denna ytliga, nyckfulla modekopieringsbransch..."




VECKANS TIPS: Mina egna tankar och fundering för några år sedan kring modebranschen och läs även mina samlade råd till dig som vill starta eget klädmärke

Uppdrag granskning hade för några år sedan ett program "Klädjättens marionetter" om att jobba på Zara, som väckte enormt många undantryckta känslor hos mig och fick mig minnas min tid på Inditex. Ur programmet: "En Zara´tjej ska vara en nickedocka. Du ska aldrig ifrågasätta, aldrig komma med krav. Du ska ställa upp, aldrig gå till facket. Du ska bara vara en Ja sägare."