14 juni 2014

Sänk kraven och njut!

Snart kryper jag över mållinjen efter 7 veckor som ensamstående mamma. När jag äntligen nästan är framme går luften liksom ur mig. Jag orkar inte längre. Så jag sänker kraven ännu ett steg. Lämnar disken, låter leksakerna ligga kvar, sätter mig i soffan o börjar mentalt planera för egentiden. Mina sommarmål är enkla; egentid, ta hand om mig själv, vila, läsa böcker, laga god mat, bada varje dag... Bara vara!

Jag har fortfarande höga krav på mig själv och under juni försöker jag påminna mig själv om att sluta vara så j-val duktig hela tiden. Sänk kraven o njut! Skit i disken, leksakerna o allt det där som du lika gärna kan göra imorgon, eller en annan dag.

Jag funderar över hemligheterna alla har som vi inte berättar om, vad man väljer att visa upp. Insta-fasaden. Att de jobbiga inte ger några like. Jag tänker på alla tysta följare som aldrig like:ar. Aldrig kommenterar. Att jag fortfarande har en väg ut. För mina tankar, funderingar, åsikter...

Jag funderar på om jag ändå trots att jag inte själv anser det följer trender. Att även jag hoppar på en samhällsströmning. Att all information jag dagligen möts av har jag valt och det influerar mina tankar, beslut och åsikter. Hur mina egna erfarenheter, känslor bildar sanningar som påverkar mina val.

Jag överanalyserar. Varje mening. Den här bloggen för mig är ett sätt att skriva av mig. Vanligtvis rinner orden direkt rakt ut. Jag ändrar inget. Men. Så växer antalet tysta läsare och så börjar jag tänka för mycket. På mina ord.

Jag har bestämt mig att ta ett långt blogguppehåll under semestern. Känna om lusten kommer tillbaka. Njuta av egentiden. På sommaren brukar jag behöva ett stopp. Jag vill helst göra ingenting alls. Spenderar några timmar på stranden. Några timmar i skuggan med en bok. Lagar lite mat.

I sommar ska jag försöka att inte ta på mig rollen som hon som planerar, fixar, organiseras och sköter allt. Jag har valt den. Haft den i många år men orkar inte längre. Jag driver tillräckligt som mamma. Behöver släppa på krav, ansvar och känna att det fixar sig ändå. Trots att jag inte styr! Jag skulle vilja vara lite mer spontan, lite mer det ordnar sig. Att lämna över till någon annan. Jag behöver det, just nu.

Jag kan tänka mig att det är så för många under semestern. Alla har olika idéer och krav för vad som behöver göras, städas, fixas, hur ofta o vad som ska ätas. Om semestern ska gå åt till fritidsjobb eller dulce far niente. Jag väljer det sista. Men jag vet att det kliar i mig när ingen annan tar tag så då kommer hon fram...

Jag önskar ibland att jag skulle älska de operfekta, de vildvuxna men det är inte jag. Jag skulle aldrig kunna hålla ambitionsnivån så låg. Jag skulle vilja måla, rensa, fixa o organisera. Det finns en lat del av mig. Som älskar att göra ingenting. Men med en treåring får hon komma fram alltför sällan. Jag behöver lat egentid. För att det ska börja klia i fingrarna igen. För att jag ska vilja börja om, hitta nya idéer, projekt, lust att skriva.

Att vara ensamstående mamma i 7 veckors perioder under våren har varit jobbigt. Även om jag känner att jag klarat det bra. Jag minns hur det var att vara ensam med en 15 månaders eller 2-åring. Älskar att mitt barn växer, blir större, pratar, resonerar och funderar. Men det blir även tydligare att inte bara jag bestämmer längre.

Så nu storstädat jag lgh, rensar frys o kyl, packar väskan och åker 7 veckor till Spanien. Som jag längtat!

3 juni 2014

Dubbla känslor om sociala medier

Jag har dubbla känslor till att exponera mig själv i sociala medier. En del av mig drömmer fortfarande om att driva eget, skapa något och då tror jag man nästan måste skapa sig ett personligt varumärke på sociala medier som en kanal att marknadsföra sig, det man gör. Jag undrar hur jag hade gjort om jag fortfarande hade haft kvar mitt egna klädmärke, min lilla butik.

Jag inspireras av bloggarna som skapat ett eget personligt varumärke och nu kan tjäna pengar på att skriva, fotografera etc. De största bloggarna har skapat bloggportaler för att marknadsföra sig tillsammans, sälja annonser. Det verkar vara det enklaste snabbaste vägen att tjäna pengar för det poppar upp fler och fler. För några år sedan var kvantitet viktigare än kvalitet på antalet blogginlägg. Idag ska helst bilderna vara bloggarens egna och texterna genomtänkta. För bildinspiration följer man bloggaren på pinterest.

Det frågas i bloggvärlden hur ofta en blogg borde uppdateras och många verkar tycka 1-3 ggr om dagen. Jag minns när jag bloggade som mest för några år sedan men nu känns 1 inlägg i veckan lagom för mig. På instagram hade jag en ide med en bild om dagen för jag tycker det är kul att kunna titta tillbaka och minnas men de senaste veckorna har jag utmanat mig själv att inte ta en enda bild, lämna Iphonen hemma (när jag är med barnet på em) och känner att mitt beroende börjar plana ut och 1 månad utan sociala medier låter inte så svårt längre.

Om jag hade jobbat i modebranschen hade jag säkert följt en hel hög på instagram. Nu har jag gjort ett medvetet val att gå in när jag är nyfiken istället för att varje dag översköljas av en social medieflod. Jag är fortfarande lite arbetsskadad och älskar att analysera, söka trender, känna mig uppdaterad. Men det ger mig inte ångest längre. Jag känner ingen avundsjuka.

Mode, design, arkitektur, inredning - är en del av mig, jag är ju uppvuxen på ett arkitektkontor med två entreprenörssjälar till föräldrar. Jag söker mig till design, form, färg. Största skillnaden nu är att jag vågar följa min känsla, lita på vad jag själv tycker om. Någonstans arbetandes i en trendängslig bransch tappade jag bort mig själv. Två gånger dessutom.

Funderingarna kring hur mina ord uppfattas om man inte känner mig. Om man inte vet någonting om min barndom, bakgrund, utbildning, erfarenhet etc. Hur även jag tolkar andra bloggare genom ett filter av mina egna åsikter, fördomar, erfarenhet etc. Spännande att jag lärt känna bloggvänner utan att träffa dem och nu visar upp min vardag för dem. Vem hade trott det för 10 år sedan?

Ja, jag har dubbla känslor. Bestämde mig att inte ha några bilder alls på den här bloggen även om jag vet att alla älskar bilder och bloggen kanske skulle växa. Men en bild säger också så mycket mer enligt mig. På instagram publicerar jag mest bilder på mitt barn och det är ju ganska motstridigt (har ett låst konto med få följare) men det är ögonblicken jag vill spara på. På pinterest är mappen med inspiration den som har flest följare, den som är mest färgglad, vågad och väldigt "jag".

Pinterest är för övrigt en sån social nätverkstjänst jag drömmer om att komma på, som ska få mig tjäna pengar när jag sover. Vem drömmer inte om det liksom?

Om jag skulle vara 10 år yngre så hade jag nog gjort allt för att skapa en stor känd blogg så jag kunde leva på att kombinera mina intressen, text, bild, formgivning, mode, trender, inredning etc. Försökt skapat mig ett personlig varumärke och på så sätt kunna leva på drömmen. Drömmen som blev verklighet men inte så drömlik. Om ett eget klädmärke och egen butik.

Ibland förvånar jag mig själv när jag berättar att jag drivit eget i 5 år. Så många sömnlösa nätter. Så många idéer drömmar och naivitet. Annars hade jag aldrig vågat. Men om jag inte hade testat, hade jag säkert spenderat resten av mitt liv med att drömma om drömmen.

#sociala medier (får jag irritera mig lite på alla hashtag med, för att marknadsföra, finna nya läsare, samla all info om ett ämne, märke - säkert ett bra marknadsföringsknep men ibland går det till överdrift.)