29 feb. 2012

Veckans Skyltfönster...




De silvriga smyckena är från Siw-Monica som även kommer teststå ensam i butiken idag, onsdag. Pärlsmyckena och keramiken är från Malin, hon kommer också stå några timmar i butiken under våren...

Kl. är 06.45 Tankarna snurrar så jag kan inte sova. Mycket pågång denna veckan. Butiken. Lägenhet. Jobb. Alla förändringar jag väntar på samtidigt. Jag håller tummarna...

25 feb. 2012

All on the Line with Joe Zee...

Jag är helt frälst i ett nytt modeprogram på TLC. All on the line med Joe Zee. Han är creative director på Elle (USA), känd i modevärlden, och i programmet hjälper han nystartade och etablerade klädmärken om hur man lyckas i modebranschen. Han ser vad som är "fel". Varför det inte fungerar som det ska. Han hjälper till att hitta modemärkets starka sidor. Vision. Designidentiteten. Vad man vill och vem man är. Vart man ska...

Han hjälper klädskaparna. Det är känsloladdat och ärligt. Han säger saker som att kunderna vill inte höra några snyfthistorier om hur du sliter och inte får ihop det (ungefär vad jag bloggar om;). Han hjälper dem att sälja in sin kollektion till varuhus och butiker. Skapar nya looker med det nya formspråket.

På söndagar sänder de veckans program på rad. Förra söndagen satt jag fastklistrad framför tv:n under flera timmar. Idéerna snurrade. Borde jag skapa hela outfits/ looker istället för separata plagg? Borde jag sänka produktionskostnaden genom att ta bort de franska sömmarna (vändsömmar)? Borde jag byta material för att få bättre passform men förlora lite identitet? Borde jag försöka sälja till varuhus och butiker för att nå en bredare kundkrets? Borde jag rikta mig till en yngre trendigare målgrupp även om den verkliga kunden är äldre? Borde jag...

Ja, jag skulle nog behöva vara med i All on the Line för att få lite svar på mina funderingar, någon som säger åt mig What to do! (synd att jag inte bor i USA)

Nån designer sa några ord som fastnat: "Det suger när ens dröm blir ens värsta mardröm"

Att träffa andra spansksvenska par...

Min stressiga gårdag fortsatte idag. Dani sov dåligt inatt och var pigg kl. 05.30 så det var bara att gå upp. Vanligtvis brukar I ta morgonen då jag tar natten men han var en zombie. När Dani sen somnade vid nio skulle jag bara slumra till lite men vaknade i panik kl. 11 (då jag borde öppna butiken). En snabb dusch senare och en macka i handen var jag påväg.

Nu sitter jag iallafall här. Det är vår i luften i Göteborg och jag hoppas på många kunder. (Glömde tyvärr kameran för att fota skyltfönstrena till er)

Igår kom det in en tjej. Hon frågade om jag pratade engelska, jag sa ja och så visade hon en väska hon sett i skyltfönstret till sin syster. I kommer förbi och sticker in huvudet och säger nått på spanska till mig. Tjejen reagerar och undrar frågande: - Hablas español? Jag svarar que sí och så pratar vi en lång stund om min tid i Spanien, hennes Erasmus år i Sverige, Kulturkrockar, om hur Barcelona är mer internationellt och Madrid mer castizo. Etc.

Berättade jag om den spanska pappan på öppna förskolan? I måndags när vi var där pratade vi först med en sydamerikansk tjej (som är gift med en svensk) och hennes lille pojk. Jag frågade om tvåspråkighet och hon sa att tyvärr så är förskolans språk (+ pappans) så starkt att den nästan konkurrerar ut modersmålet. Att hon med sitt andra barn, pojken, håller hårdare på spanskan. One person - One language, även om hon kan svenska...

Iallafall. Den spanska pappan. Han satt och pratade spanska med sin son när I gick förbi med Dani inne på öppna förskolan i centrala Göteborg. - Eres español? Que haces aqui? Han var katalan. Tillsammans med en svenska. Sonen hade ett typiskt svenskt namn (som enligt mig är lite svåruttalat på spanska med tanke på spanska släkten). Jag bad ganska snabbt om deras mail o telefon. I skrattade senare åt att det var snabba puckar. Men jag tycker det är så kul att hitta andra par i samma situation och att det är jättebra för Dani om vi kan hitta några små kompisar till honom som är tvåspråkiga. I lyste upp genom att få prata spanska, hitta nån att dela det svenska samhället, kulturen, egenheterna och vardagen med...

Jag är själv nyfiken på svenskan. Hon var inte med. Om jag förstod det rätt pratar hon ingen spanska utan de har engelska som språk. De träffades i Sverige och bor o jobbar här båda två. Den spanska pappan var imponerad av min spanska och lite förvånad att jag bott 8 år i Spanien och att vi (jag o I) varit tillsammans i 13 år. Jag o I skrattade för det känns nästan som vi har haft olika relationer under det här åren. De första förälskelseåren på distans. De bråkiga "flytta ihop-åren". Jobb/studie-åren då vi (nästan) bara sov tillsammans. Distansrelations-åren då vi levde var sitt eget liv. Nu: "Hela livet förändras med bebis"- året. Men. Vi håller ihop!

PS: Jag håller tummarna för intressenten. Hon var perfekt!

24 feb. 2012

Ett steg framåt, två tillbaka...

Jag har fullt upp och tankarna på annat håll. Två olika designers som kommer stå i butiken under våren har varit här idag. Fick en leverans av ett nytt klädmärke också. Jag väntar på en till intressent... Flera har ringt och hört av sig så nu känns det verkligen ett steg framåt, TVÅ bakåt.

Jag har alldeles för många bollar i luften samtidigt. Jag har skyltat om. Ska se om jag tar med kameran imorgon så ni får se. Det är ganska skönt väder så jag kan ha dörren öppen och många flera kunder slinker in...

Jag säljer lite saker via internet. Bloppis. Annonser. Människor som går förbi butiken när den inte är öppen. Det ska mailas, skickas, skrivas fakturor.

Samtidigt försöker jag planera ett litet intimt födelsedagskalas till på söndag. Paella. Tapas. Tårta. Jag skickade ut bilder på födelsedagsbarnet till familj o vänner och mailboxen fylls av glada tillrop. Det är en riktigt egogrej det där, jag blir så glad.

Jag köpte även biljetter till Barcelona i mitten på april. En vecka. Funderar på att boka ett lägenhetshotell, aparthotel, i Gracia några dagar så vi har en micro på rummet till Danis gröt. Mat. Billigare och enklare att kunna handla på el super. Så vi har tid att bara strosa runt. Träffa alla släktingar, vänner etc. Sen några lugna dagar hemma hos syrran och nån utflykt till Sitges. Cambrils. Är lite orolig för det här med att resa med barn. Till en storstad. Tips?

UPDATE: Spanska släkten tycker självklart att vi inte ska boka hotell utan bo hemma hos dem (så jag sparar pengarna) och trängs, lever spanskt intensivt familjeliv några dagar...

Jag har fullt upp helt enkelt...
Ha en härlig fredag!

23 feb. 2012

Länder jag kan tänka mig bo i...

förutom Spanien och Sverige. Önskerubrik. Jag såg flera härliga sevärda filmer i helgen. En Dag. En enkel till Antibes. Midnatt i Paris av Woody Allen.

Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om Woody Allen filmer. Tills jag såg Vicky Cristina Barcelona. Åh, vilka vackra vyer på Barcelona. Mitt Barcelona (vi funderar f.ö. på att åka till Bcn i april när I måste dit pga av pilotlicensen). Samma sak med Paris i den nya filmen. Den får mig att vilja strosa runt på gatorna. Tappa bort mig i gränder. Upptäcka mitt Paris.

Jag vill inte avslöja för mycket om filmen (SE DEN!) men jag tyckte det passade så bra till önskerubriken. Städer jag kan tänka mig bo i. När? Leker med tanken att bo i Paris på 20-talet. Eller swinging London på 60-talet. Californien på 70-talet. Buenos Aires i början av förra seklet. New York: Igår, idag, imorgon. Tokyo i framtiden.

Mexico, Costa Rica, Argentina lockar. Sydamerika. (att kunna språket underlättar)

USA. New York. Miami. San Fransisco. Los Angeles. Seattle.

Asien. Singapore. Tokyo. Hong Kong. Kina.

Canada - I drömmer om att flyga i Canada. Landa på vattnet. Flygdoktorn? Icepilots. Vancouver.

Australien. Nya Zeeland. Flera har sagt att det känns som Sverige på 50-talet och det talar emot.

Dubai? (Om I får ett välbetalt pilotjobb med egen villa etc - Jo, det är möjligt...)

Jag älskar storstäder. Puls. Göteborg är en småstad för mig. Ja, när man har bott i 3 miljoners städer så är 500 000 lite... men inget jämfört med jättestäderna jag siktar mot. Vi får väl se, närheten till havet är det som lockar mest. Det är därför Barcelona är så perfekt.

Jag drömmer mig bort en sekund. Barcelona. Jag saknar Bcn. Längtar. Träffa I:s släktingar. Kusinerna som också fått barn. Vår hyresvärd som blev som en extrapappa till I. Min syster. Staden. Vi får se. Det där med att resa med barn. Men att stanna hemma själv med Dani känns INTE som ett bättre alternativ...

Religiös av sovmorgon...

Solen sken in genom fönstret över mig o min pastatallrik. Jag läste senaste Damernas Värld, som precis trillat in genom brevlådan. Dani sov efter att ha lekt i ett hav av ballonger och presenter. Min lille älskling fyller 1 år idag. Jag njöt av stunden. Utsövd för första gången på länge. Glad och lycklig.

Skrattade igenkännande åt krönikorna Skilda Världar. Att hon (nu när hon har barn) blir religiös av två timmars sovmorgon. Ja, ungefär så känns det, för mig också. De där om att beställa hem en bok och inte våga räkna med att få läsa slut den. Jag har en hel hög böcker som väntar...

Jag ler när jag läser om stress på spa. Näe, de där med att gå på Spa är inget för mig. Jag kan inte heller njuta på beställning. Tycker inte om att vara naken bland folk. Jag känner igen mig när hon skriver att hon njuter av enkla saker som att somna tillsammans i soffan. Ha en hel tom oplanerad helg och gå runt i myskläder hela dagen...

Det där med att leva livet jag vill. Veta vad JAG vill. Projekt Lycka. Att göra saker jag (inte alla andra säger att de) njuter av. Jag är så less på "Unna dig egentid på Spa - trenden" hos nyblivna mammor. Det är mycket pengar när man är mammaledig och JAG njuter mer av att få några timmars sovmorgon. Hemma i min säng. Gratis!

Jag försöker njuta av de där små tillfällena av att bara vara Bella.

18 feb. 2012

Guilty Pleasures...

Jag flinar lite åt varför jag fått den här önskerubriken. Kontrollmänniskan 2.0. En av årets föresatser (Projekt Lycka) var mer kärlek, mindre socker. Jag tycker om sött. Saft. Mer. Smågodis. Chokladklädda cashewnötter. Varm choklad. Söta flingor. Ketchup.

Men. Jag känner mig inte särskilt skyldig. Jag överdriver inte.

Jag dricker inte kaffe (har aldrig lärt mig). Dricker inte alkohol (Sötsliskig cider - drinkar, martini med fanta citron nån enstaka gång). Inte läsk (får ont i magen av kolsyrat). Jag röker inte (har aldrig gjort). Äter en strikt glutenfridiet Kontrollerar alla produkter jag köper (mår så j-vla dåligt att det inte är värt det).

Äter alltså aldrig färdiga bakelser, tårtor, mackor, pizza, färdigmat etc. I älskar chips men jag smakar några stycken sen är jag nöjd. Köper ibland en minipåse ostbågar men äter inte ens upp den. Den kan hålla i veckor.

Nån enstaka gång om året äter jag på McDonalds. De har glutenfria hamburgare. Men äcklas av fettet jag stoppat i kroppen efteråt. Ibland om jag är väldigt hungrig köper jag en stekt korv med pommes frites. Det är den enda snabbmat jag äter.

Ketchup. Ja, det konsumerar jag för mycket. Så nu försöker jag byta ut mot färdig tomatsås på pastan. Jag älskar att äta pasta med ketchup... pesto, mozzarella, tomater, serranoskinka, parmesan. I mitt nästa liv ska jag inte ha glutenintolerans och flytta till Italien;)

Jag försöker alltid förbättra mig. Så nu köper jag Brämhults juice (Jag växte upp i Brämhult, Borås, så det känns bra att stötta dem) istället för Mer eller Vitamin Vatten när vi är ute. Tänker att det är lite mindre socker och nyttigare. Jag dricker 1-2 glas saft om dagen. Ja, de där med sockerkickar är bra när man ammar... Annars BARA vatten.

Söta glutenfria frukostflingor med sötad fil. Mums! Jag är en frukostmänniska och kan äta fil o flingor när som helst...

Jag försöker dra ner min choklad- och godiskonsumtion till helgen. Dani är nyfiken på godisskålen så snart får vi gömma den. Jag försöker övertyga I om att sluta dricka läsk för att få Dani att undvika det så länge som möjligt. Samma sak med chips. Oj, vad spanska barn äter mycket chips.

Aldrig kommer jag låta Dani äta som i Spanien där chips / pommes frites är vardagsmat, man äter muffins och mackor med nutella till frukost och de ger extra socker till cola cao (oboy). Maten dryper av olja.

Jag försöker äta hälsosamt, leva sunt och vara en bra förebild för Danis framtida matvanor. Men. Jag vill heller inte överdriva åt andra hållet. Barn o socker är en het debatt (googlade 1-årskalas). Jag tycker det är ok att låta Dani smaka på glass / tårta nu på hans 1-årsdag. Han äter så lite ändå... Ska försöka baka en glutenfri gräddtårta. Härligt operfekt hemmagjord med frukt. För 1-årsfotot!

Jag tror att det är värre om man förbjuder, för då blir det mycket mer spännande...

Har ni några guilty pleasures?

17 feb. 2012

Att vara mamma - inte som jag trott...

Även detta en önskerubrik från EMMA.

Snart har det gått ett år sen den där dagen jag mådde så dåligt. Kände mig hängig, trött och blodtrycket var alldeles för högt. Jag stannade hemma från jobbet. Försökte titta på en film men kunde inte koncentrera mig. Jag gick o la mig. Somnade. Vaknade av ett plopp i magen...

Några timmar och ett akutsnitt senare hade jag blivit mamma. Jag minns att jag tänkte. Nu händer det. Ögonblicket som kommer förändra mitt liv föralltid. Så det där underbara skriket. Dani läggs på mitt bröst och sneglar upp. Oron jag burit släpps och kärleken bara flödar... Tänk att han är min. Mitt barn. Att det var han som låg därinne. Att vi har skapat honom. Att jag är någons mamma.

Jag trodde inte på de som berättat om den där kärleken. Kärleken man känner för sitt barn, så fort de läggs på ens bröst. "Jag kan inte leva utan dig" - kärleken. Som jag så fint beskrev den.

Jag trodde inte jag skulle bli en hippe - mamma. Som bar runt på mitt barn hela tiden. Som lät honom sutta vid bröstet, fortsätter... Som skulle samsova. Som sket i rutiner. Som lyssnade på barnet. Som tog dagen som den kom. Som skulle sätta mitt barn före allt. Som tog med honom överallt.. Nära föräldraskap!

Jag skulle minsann aldrig bli en sån mamma som bara tänkte, pratade och levde för mitt barn. Som slutade bry sig om hur hon såg ut. Jag skulle fortsätta mitt liv, nu med bebis. Men, Nej! sömnbristen var förödande... Jag trodde aldrig det skulle vara så j-vla jobbigt. Ett rent sömnbrist helvete! Flera månader är bara en dimma...

Jag trodde inte vi skulle glida isär. Vi som varit tillsammans i 12 år. Vi som kände varandra så väl. Vi som klarat oss igenom död o sorg. Vi som älskade varandra så. Men. Att få barn för ens relation 50 år tillbaka i tiden. Allt som liknade jämställdhet försvann i samma sekund som en liten bebis behövde mig 24h om dygnet. Jag kämpade med amningen. Hade djävulskt onda komplikationer efter snittet. Jag var inte jag längre. Jag var BARA någons mamma. I ville leva samma liv som vi haft tidigare...

Att vara någons mamma. Jag har nog aldrig setts av mina vänner som den självklara mamman. Hon som älskar barn. Drömmer om mammalivet. Bullmamman. Jag var karriärsinriktad. Jobb var det enda jag pratade om och levde för. Men under graviditeten märkte jag hur mitt ointresse för allt annat än jag (Me, myself and I) började och Dani är nu nummer 1, det viktigaste i mitt liv. Allt jag gör är för honom. För att ge honom allt han pekar på. Ja, jag kommer bli precis som min mamma. Skämma bort mitt barn. En riktig curlingmamma. Det är ok.

Allt jag vill är att Dani ska växa upp lycklig. Trygg. Jag är t.o.m beredd på att ge upp mina drömmar. För hans skull. Jag läste att ens barn bara är en till låns. Jag märker det redan. Hur han börjar bli sin egna personlighet. Hur han har en egen familj. Kulturarv. Språk. Hur han tycker om saker (som att rida, fäktas o spela innebandy). Kanske inte alls det jag tänkt, trott. Men. Han är inte jag. Eller någon jag kan skapa, förändra. Han är han.

Jag längtar så att få lära känna min son. Få se honom växa upp. Lära sig nya saker. Utvecklas. Tänk när jag börjar förstå vad han säger. Han börjar berätta vad han tänker. Vad han vill.

Snabbt svar: Jag trodde inte att jag kunde älska någon så mycket, bli så glad över minsta framsteg. Stolt mamma! Jag trodde inte att sömnbristen skulle vara så förödande för mig, min relation och min kreativitet. Jag trodde jag skulle ha tid att designa och sy kläder - ha ha!

Jag glömde berätta om det enorma ansvaret. Det dåliga samvete. Som när jag var magsjuk och jag sprang iväg till toaletten och lämnade Dani (sovandes) i sängen. Från toa hör jag ett gallskrik. I springer in och bär ut en blödande Dani, som försökt följa efter mamma. Det gick bra. Bara näsblod. Men. Oj, vad jag har ältat de där minuterna... Kännt mig som världens sämsta mamma. För trots att jag var sjuk och knappt kunde ta hand om mig själv så måste barnsäkerheten komma först... för Dani är ju mitt allt! Han är mitt ansvar.

16 feb. 2012

Tvåspråkighet, flerspråkighet och språkutveckling...

Jag måste bara tipsa om EMMA (som har två barn med en katalan och bor i Montreal) väldigt intressanta inlägg om hennes lilla tvååriga O:s språkutveckling. Hur flerspåkighet påverkar språket och min önskerubrik Lilla O:s språkutveckling

Hur Spanien förändrat min person

Emma (inspirerad av ParisLisa) lockade med önskerubriker och jag bad att få några egna önskerubriktips. Ni är välkomna att ge fler;)

Oj, vilken spännande rubrik. Hur har Spanien förändrat mig? Mina föräldrar drömde om att köpa hus i Italien. Ja, ni läste rätt. Italien. Men så i slutet på 80-talet, i Borås (där jag växte upp) erbjöds mina föräldrar en resa till Spanien för att titta på sommarhus. De åkte med på vinst och förlust och förälskade sig i La Manga. Mellan de två haven. Medelhavet och det varma innanhavet. Köpte ett sommarhus. Som förändrade mitt liv. Nu 20 år senare har jag barn med en spanjor...

Min första sommar. Jag var 7-8 år. Spanien varmt o skönt. Jag levde i poolen. Under vattnet. Vi spenderade några veckor där varje sommar. Jag lekte mest med de andra svenska barnen på området. Men så smög sig tonåren på. De spanska killarna uppmärksammade mina blåa ögon och linfärgade hår. De försökte prata. Jag lärde mig några fraser. Förälskade mig i ett par chokladfärgade ögon. Fick en puss. Överöstes av söta små kärleksförklaringar. Mitt självförtroende började gro...

Min 5 år äldre syster tog med mig på nattliga äventyr. Vi stod i centrum. Vi fick all uppmärksamhet. Alla vände sig om när vi gick förbi. Ropade: Guapa! Rubia! Bella - perfectly you (Ja, de trodde jag hette Wella - som schampoot - typiskt spanskt att inte kunna skilja på B och V).

Som blond, blåögd, lång, smal svenska var vi som "kändisar" (Då var det nästan inga andra utlänningar där, bara spanjorer) - las chicas suecas som fyllde baren om vi gick dit. Vi bjöds på gratis drinkar om vi dansade. På bardisken. Killarna stannade oss för att ta kort. Vi översköljdes av komplimanger. Mitt självförtroende gick i höjden. Vi spenderade hela sommarloven i Spanien. 10-12 veckor. Var ute nästan varje dag. 4-5 dagar i veckan. Dansade till spansk musik från 00-05, ibland på diskotek tills solen gick upp. Gick barfota hem på stranden. Sov halva dagarna.

Det bästa somrarna i mitt liv - Vilka minnen!

Sommaren jag träffade I, min tredje (mer formella) spanska kille, var vi ute och dansade varje natt. Både I och jag älskar musik o dans. Att hitta en kille som tyckte om och vågade att dansa... Jag gick sista året på gymnasiet och drömde om att flytta utomlands och plugga mode. Drömmen var New York eller London men kärleken till I gjorde att jag valde Madrid. Jag har alltid varit en framåt person. Skulle aldrig kallat mig blyg men i Spanien, på modeskolan, var jag den tysta lugna blyga svenskan. Hon som inte vågade avbryta någon annan. Hon som bad om lov för att få prata. Det tog flera några månader innan jag vågade prata rakt ut högt. Stå på mig. Ta plats. Börja prata med händerna, gestikulera, gjorde jag med. Det gör jag fortfarande. Väldigt osvenskt;)

Jag frågar I. Han svarar ungefär som ovan. Att jag nu vågar ta plats. Ge svar på tal. Står för vad jag tycker o tänker. Han säger att jag fortfarande är väldigt svensk när det gäller att hälsa, pussas på kinderna. Har kvar min närhetszon. Räcker helst fram handen. Att jag har svårt för att säga: Gracias! när släktingarna skänker mig nått jag inte vill ha. Men att jag inte längre tar så illa upp när andra kommenterar min kropp, mitt liv, min personlighet...

Den största förändringen är väl att jag har vunnit en annan kultur. Som berikat mitt liv. Musik. Tv. Film. Böcker. Mat! Att det finns olika sätt att göra saker, se saker, leva sitt liv. Att jag nu plockar ut godbitarna.

Snabbt svar: Självförtroende och att våga synas, höras o ta plats!

UPDATE: I kommenterar att han minns mig, la guapa rubia (som dansade på bardisken i alldeles för kort kjol) flera år innan vi "träffades", hur han undrade om han någonsin skulle våga ta steget, prata med den där svenskan... och nu har vi barn tillsammans. Drömmar kan gå i uppfyllelse;)

För er nya läsare, kan ni läsa om mina 8 år i Spanien under Gbg till Bcn via Madrid

Mitt drömliv...?

Jag har haft kontakt med en head hunter denna veckan. Ett jobb i inredningsbranschen som en vän tipsade att jag kanske skulle vara intresserad av. Ett jobb som fick mig att ställa mig själv de där viktiga frågorna.

Huvudet har snurrat. Byta bransch? Karriär? Nej, jag vill stanna i modebranschen, det är där jag ser mig i framtiden...

Head huntern sökte även någon till ett designerjobb. Men var jag rätt person? Vem är jag? Mina starka sidor? Vem är jag på en arbetsplats? Vad kan jag erbjuda företaget? Hur skulle mina vänner beskriva mig? Frågorna sprutade och jag blev blank.

Dags att fundera ut genomtänkta svar. Till en intervju.

Han tyckte jag skulle söka mig till små - mellanstora modeföretag där de behöver designers med bred erfarenhet. Allt från design, produktion till inköp och försäljning.

Det var länge sedan jag sökte jobb. Jag filar på min CV. Skriver personliga brev. Funderar över hur jag ska beskriva de senaste åren i mitt liv. SMiD. Mina starka sidor. Det jag har emot mig (barn?).

Jag o I pratar om vad målet är. Vi skulle vilja ha ett barn till. Men om 4-5 år. Kunna vara föräldralediga tillsammans igen allihopa? Vi pratar om att inte dra på oss för stora kostnader. Om bara en av oss har jobb. Jag. Det är inte lätt när den ena alltid är "utlänning" i den andres land. I måste lära sig skandinaviska. Svenska för invandrare.

Dani blev erbjuden en dagisplats. Inte på nått av våra val som ligger nära. Så vi tackade nej. Men. Det drog igång tankarna. Hämta, lämna. X antal timmar i veckan. Kostnad. Jag vill skola in Dani på ett dagis där han ska stanna. Inte behöva byta efter sommaren. Så Dani stannar hemma med sin pappa så länge...

Många saker hänger i luften. Ovisshet. Ibland vill kontrollmänniskan i mig ha alla svaren. Kunna planera. Ibland känns det ganska skönt. Det enkla liv vi lever. Att kunna påverka framtiden. Börja om från noll. Men det svåra är att veta vart vi vill? Vart vi är påväg? Vad målet är?

Jag har uppfyllt mina stora drömmar. Att flytta och bo utomlands. Att jobba som modedesigner. Att starta eget. Att driva butik. Att se världen. Att våga.

Nu längtar jag efter ett eget hem. En lägenhet. Där Dani får ett eget krypin. Där han kommer växa upp. Där jag kan samla alla mina saker. Där det finns en bokhylla med alla mina böcker. En mjuk stor säng där vi får plats allihopa. En härlig skön soffa att se på film i. Ett mysigt kök där vi lagar mat. En ateljé?

SMÄM gjort utmaningen "Mitt drömliv i collage" och jag kunde inte låta bli att fundera över hur mitt drömliv skulle se ut... Karriärskvinnan. Jobba med mode. Lgh i centrala Göteborg. En hemmaateljé (eget hobbyföretag?). Kärlek. Glada busiga barn. Spanien - semestertid.

Hur ser erat drömliv ut?

11 feb. 2012

Leva utomlandspensionärsliv?

Jag pratade med en vän. En av de (många) jag har haft alldeles för dålig kontakt med under det senaste året. Bebiströtthetsdimman. Hon läser inte bloggen och trodde vi var kvar i Spanien. Ja, att vi självklart bestämt oss för att flytta till solen o värmer och låg på stranden hela dagarna. Ja, för om man flyttar utomlands så har man visst tid att lata sig halva dagarna. Man slipper jobba, hämta-lämna på dagis, regnrusket. Man lever det perfekta utomlandssemesterlivet. Ingen vardag!

Jag försökte förklara. Men. I hennes hjärna fanns bara det ovanbeskrivda. Många ytliga bekanta ställer sig frågande till vårt beslut att bo hemma i kalla Sverige, om man kan leva i soliga Spanien. Ja, när de åker till Spanien bor de isolerade och tar inte del i det spanska samhället, kulturen, krisen, människorna...

Jag vet att jag inte behöver förklara för er. Ni som vet, precis som jag, hur djup krisen i Spanien är. Ni som förstår beslutet med tanke på barnomsorg. Ni som arbetar/t i Spanien förstår säkert varför jag söker mig till en svensk arbetsplats. Med svensk lön. Svensk chef. Svenska tider. (Gud va irriterad jag var på spansk hierarki!)

Jag o I var hemma hos några vänner som bodde i en "real estate heaven" lägenhet i centrala Göteborg. Lyxlägenhet. Jag (som tjötar om att leva enkelt?) sa till I när vi gick därifrån att det är drömmen. Drömlägenheten. Men så säger I till mig. Näe! För de pengarna skulle vi köpa en mindre lägenhet i Göteborg och en i Barcelona. En pensionärslägenhet i en kuststad. Som Cambrils. Sitges. Blanes.

Jo, för en av anledningarna till att Sverige är beslutet just nu, är för att framtidens pensionärsliv kommer förhoppningsvis spenderas i Spanien.

Men pensionärsliv vid 30? Nej tack!

Hemmafrulivet passar inte mig - jag drömmer fortfarande om att göra karriär, i modebranschen. Om I:s jobb tar med oss ut i världen måste det vara till en plats där jag kan få jobba, med mode. (Annars stannar jag hellre här.) Jag o I pratar pilotjobb. Svenska flygbolag. Framtidens vardag då han är borta några dagar, hemma några. Till hösten slutar föräldraledighetslivet... då börjar framtiden.

10 feb. 2012

Diet, dåligt samvete och conquistadores...

Efter 48h säkerhetstid vågade jag mig iväg till butiken. Jag sitter här, synligt smalare (3kg på 3 dagar)... Har tyvärr hört från flera att magsjuka är en bra diet men jag behöver inte gå ner mer. Bröstkorgen syns i urringningen. Amningen funkar knappt. Jag är yr, trött och klen.

Man märker när man är sjuk, att hälsan är det viktigaste!

På badrumsgolvet yrade huvudet om vad jag inte gjort, glömt. Jag är så trött på mitt dåliga samvete men om man inte svarat på mail på två veckor så... I dagens samhälle är väl det en evighet? Kanske mer normalt om man är småbarnsmamma?

Min I ringde precis och undrade om jag kunde fixa ett svärd till Dani. Ja, vi tror att Dani var en conquistador, i ett tidigare liv. Han älskar att rida och tar allt avlångt han kan hitta och håller som om det vore ett svärd. Fäktas. (1 år är han, snart. Kanske lite tidigt för svärd;) Jag som inte skulle låta mitt barn leka med vapen, inte spela våldsspel etc. Borde kanske valt en annan pappa då;) - som inte har militärbakgrund och inte är spanjor?

Jag är inte riktigt mig själv än. Har försökt skriva detta inlägget de senaste 4 timmarna. Men orden flyter inte. Som de brukar.

Så vi hörs imorgon, kram på er!

9 feb. 2012

Stängt pga sjuk mamma...

Förra veckan, när Dani var magsjuk så tyckte jag det var ganska lugnt o skönt att bara vara hemma. Längtade efter "nästa vecka" då I skulle komma tillbaka och jag få lite egentid. TOMA! - Egentiden spenderades på badrumsgolvet: Vinterkräksjukan.

Nu börjar jag piggna till, har inte ätit nått sen i söndags så jag är lite ynklig men jag behåller iallafall vätskeersättningen. Nog om det.

Jag håller mig hemma så jag inte smittar nån...

4 feb. 2012

Jag - en garderobsminimalist!

Jag läste om den nya trenden bland modefolk som Sofia Hedström skrivit om i Bara favoriter platsar i garderoben i SvD. Six items or less och The uniform concept. Att skapa sig en "uniform", likt Karl Lagerfeldt. Att som modedesigner, moderedaktör, sluta konsumera mode. Jag vet själv att de inte är modedesignerna som är de mest köphysteriska, som man kanske skulle kunna tro. Man ligger liksom alltid ett år före och vill ha de nya. Nu. De flesta kreativa människor letar lugn, enkelhet för att se innåt. Låta kreativiteten ta plats.

Det finns flera liknande ideer på bloggar som projekt 333. Klädutmaningen 2.0. Det finns massor av människor som tröttnat på slit-o-släng karusellen och rensar o rotar i sina garderober. Som känner att deras livsstil var för fokuserad på konsumtion. Testat köpstopp!

SPännande med trender. Man pratar ju ofta om att gatu-trender snappas upp av modevärlden men nu får vi börja prata om blogg-trender. Ja, när vanliga människors röster blir hörda och branschen börjar reagera. WOW!

Jag har sedan jag pluggade modedesign i Madrid haft flera idéer om den ultimata garderoben. Allt du behöver som ryms i en resväska. Weekendbag-garderoben. Snygga kvalitets plagg som håller...

Projekt Runways Tim Gun pratar om klassikerna i garderoben. De som måste finnas. Basen. Jag tittar även på ett program på TLC där de fixar en ny genomtänkt garderob. Donna Karan har en kollektion som heter easy pieces. Sju plagg som kan kombineras och fungera i de flesta situationer...

Jag har inte shoppat kläder på jättelänge. Jo, underkläder, myskläder, gravidkläder men inte representativa jobbkläder. Speciellt inte som modedsigner då man borde se ut på ett visst trendigt sätt. Eller? Jag trivs ganska bra i mina gamla slitna sevenjeans och t-shirt. Jag borde klä mig i SMiD - Därför är det nya jag designat i trikå.

Bellas uniform: Jeans, en egendesignad t-shirt. SMiD skinnjackan (favoriten)

Jag har iallfall rensat rejält i min garderob så nu är den miniliten. Jag får plats med ALLT jag äger i EN vanlig garderob. Jag använder inte ens det lilla jag har kvar. Bara favoriterna. Nej, jag har inga drömmar om en walk in closet. För jag vill ha en liten genomtänkt garderob där alla plagg är favoriter och används. Jag är och vill vara en garderobsminimalist.

Spännade med trender. Snart är det omodernt med överkonsumtion. Länge leve det enkla livet. Frivillig enkelhet. Voluntary Simplicity. Det känns så rätt, för mig. Inte bara i gardroben, utan hela livstilen...

Nu är bara frågan vad jag gör. Designar jag en six piece garderob till mig själv? Är det kanske mitt nya framtida koncept...

Gud vad inspirerad jag blir av Sofia Hedströms artiklar om modebranschen i SvD. WOW - Sund avundsjuka! Hennes blogg finns med bland flera nya favoriter i bloggar jag följer listan...

PS. Jag har sökt ett designerjobb. På ett stort modeföretag. Vi får se om jag får komma på intervju. Si no puedes con tú enemigo, únete a él.

2 feb. 2012

Stängt pga sjukt barn

Lillen är magsjuk, typiskt när jag är ensam... en liten ynklig ap-unge som bara vill ha tutte. Så det blir inte ens ett försök att ha öppet butiken med bebis.

Jag öppnar igen som vanligt på lördag 11-15.



Jag har lite semesterkänsla. Ja, eftersom Dani varit sjuk sen i lördags (stackarn, tror han gått ner nått kg) har vi bara varit hemma hela dagarna, sovit, myst och släppt alla krav...

Jag funderar över 1-årskalaset och presenter. Googlar och förundras över hur mycket leksaker andra verka köpa. Dani tycker mest om tangentbordet, ipaden (titta på foton o videor), telefonen, miniräknaren, fjärrkontrollen (det märks att han växer upp på 2000-talet), klädnypor, kastruller, bollar... Jag tänker: Varför lägga pengar på nått han inte bryr sig om? Min bror har tre barn och jag hoppas på att få ärva duplo, tågbana etc av dem...

Några tips på presenter till en 1-åring? Tänkte önska knoppussel, nått instrument typ maracas, träleksaker... (I julklapp fick han en lära-gå-vagn, en gunghäst, ett flygplan att åka på och några aktivitetsleksaker som skränar -som han älskar)

Jo, frisyrer på barn, bebisar. Klippa en 1-åring? Danis lugg nådde ända ner till ögonen så jag klippte rakt av. Sisådär resultat. Jag och I pratar frisyrer och kommer fram till att vi båda tycker om 70-tal. Jag säger bröderna Lejonhjärta, I tänker Luke Skywalker. I älskar Oasis gamla frisyrer... Men vi är iallafall överens. Dani har mitt tunna svenska raka hår, som stod åt alla håll när jag var liten tills mamma klippte page och rak lugg. Danis hår får växa, så klipper jag luggen när det blir FÖR lång... Hur tänker ni?

Jag följer debatten i bloggvärlden om att hämta tidigt på förskolan och kommer fram till att jag inte har "lidit" att att alltid bli lämnad först och hämtad sist. Dagisfröken hade tid för oss få barn som var kvar... Något som min mamma inte skulle ha haft om hon hämtat mig tidigare. Jag tror att det viktigaste är att ha tid för att vara närvarande. Båda mina föräldrar drev eget företag när jag var liten och jobbade alltid kvällar, nätter o helger. Hemmifrån. Det har format mig, till den jag är idag. På gott o ont. Läs mer hos Hanna

Till slut verkar det som om vi kommer kunna skriva in Dani som I:s son i Spanien. Via spanska ambassaden i Stockholm. Yes, det har stått alldeles för länge på min to do list.

Vi pratar om sommaren. I kommer ju jobba, som pilot. Jag... Ja, det blir nog La Manga några veckor, (månader ?), i år igen...

UPDATE: Jag önskar hellre några hållbara träleksaker till Dani än får en massa billigt plastskräp som jag bara vill slänga så fort de kommer innanför dörren. Undra vart man kan skänka leksaker? Jag börjar fundera på om jag ska sälja eller skänka bort t.ex. gåstolen, som tar väldigt stor plats... Ut med bebisprylarna!