31 mars 2011

Mammatankar - good enough

Min tanke är att publicera ett inlägg om dagen här på bloggen. Ett enda litet inlägg tänker ni men en del dagar finns det inte ens tid för det. Eller jag prioriterar bort det. Väljer att sova. Får nog skriva ett inlägg om att (försöka) göra saker med en hand när man håller en bebis i den andra...

Dani har varit lite dålig. Snuvig. Ont i magen. Mammig. Sovit i bara korta stunder. Så vi hade en jobbig början på veckan. Två trötta föräldrar. En unge som bara ville somna om han gungades i famnen. Även under natten. Resten av tiden var han orolig, kunde inte komma till ro, krampade (gaser) och skrek...

Vi undrade flera gånger: Ska det vara så här? Kommer det aldrig gå över? När kommer vi få sova? (Det är inte lätt att sova om ens lille bebis skriker i rummet bredvid även om den andra föräldern tar han om honom)

Vi hann inte göra nått annat än ta hand om Dani. Dessutom fick jag en liten släng av magsjuka (gluten?) så jag låg på toaletten några timmar...

Igår eftermiddag somnade Dani i min famn i soffan. Jag somnade med. Vi sov båda två i 3 timmar. Dani vaknade och vi testade lägga honom på magen för att träna nacken. Och till slut bajsade han (sorry nybliven mamma snack!) och vi nästan grät...

Ett blöjbyte senare sitter vi med en nöjd bebis och kommer fram till att en del dagar är väldigt jobbiga. Att inte få sova gör en till en inte så rolig person att umgås med. Ens vara i närheten av. Om man sätter ihop två personer som inte har sovit är det som att mucka efter gräl.

Slutsatsen var att det är helt okej att vara good enough. Att en del dagar inte vara den bästa mamman. Inte koka napparna. Glömma bort att ge honom D-vitaminen. Inte tvätta och smörja honom med olja. Inte hinna duscha, tvätta, plocka, blogga etc. Utan bara göra det nödvändigaste. Det viktigaste: Ta hand om Dani!

UPDATE: Shit, är det verkligen torsdag idag? En dag försvann visst bara...

29 mars 2011

Vårkänslor...


Små söta virkade flygplan hänger ovanför Dani...

Igår tog vi en lång barnvagnspromenad i vårsolen. Köpte take away kaffe (i mitt fall varm choklad), satte oss på en parkbänk med lille Dani sovandes i vagnen och bara njöt. Av solen, av den friska luften (jag har knappt varit ute på en och en halv månad), av vårkänslorna...

Va mysigt det kommer bli när det blir vår och vi kan göra det här nästan varje dag. Än så länge vill jag inte ta med Dani in i några butiker, på caféer etc. så jag längtar efter att uteserveringarna kommer på plats. Det borde bara vara nån vecka kvar (1 april?)...

Vilka härliga efterlängtade vårkänslor!!!

PS. Tyvärr haltar jag fortfarande. Så det går inte så fort. Har ont i höften efter att ha snedbelastat pga av smärtan i ärret. Ischias?

27 mars 2011

Mammatankar - rutiner...

Jag försöker sakta skapa rutiner för lille Dani. Den nya matrutiner fungerar ganska bra. Han äter ungefär var fjärde timma. Först bröst, sen ersättning. Ibland får han tröstbröst, napp emellan om han vill. Han har stort sugbehov. Läser att en bebis (0-6mån) behöver 150ml * sin kg-vikt per dag. Vi delar in de i sex matningar. Svårt att veta hur mycket bröstmjölk han får i sig men tyvärr inte tillräckligt..

Nästa steg är sömnen. Han sover mycket och bra (18h/dygn). Jag klagar absolut inte. Förutom mellan 03-05. Precis som i magen - Fascinerande! På natten är vi tysta, det är mörkt. Förutom den röda nattlampan. Vi byter bara blöja, ger mat och lägger honom igen. Vi försöker lära honom att somna om själv på natten (då han vill vara vaken 2-3h varje natt). Funkar sisådär;) - Jag lägger mig nära, sjunger samma vaggvisa om och om igen o smeker... Han samsover med mig men ligger på en egen kudde (hemmaskapat babynest) med en egen tunn filt. På dagen sover han ljust i liggdelen på vagnen, på en kudde i soffan eller i famnen. Med prat, tv, ljud etc.

Jag googlar nyfiket... Sovrutiner för bebis. Igår var han självvalt vaken en stund på kvällen och inatt sov han 4h - mat - 4½h - mat - 3h. Underbart!

Jag läser att vi borde skapa en godnatt-rutin (lugn lek, kvällsbad, massage, mysig pyjamas, ny blöja, välling, läsa en saga, sjunga en vaggvisa, godnattpuss.) Samma ordning. Samma tid. Varje kväll.

Jag förstår om alla inte har samma idéer om bebisuppfostran, mat- och sovrutiner etc. Jag låter lille Dani bestämma rytmen. Sova när han vill sova (han somnar i famnen hos mig, I eller mormor o morfar). Äta när han är hungrig. Hållas i famnen, vara nära, suga om han är orolig. Men vi försöker ju även anpassa oss. Vilket skapar nya rutiner för hela familjen...

PS: Kuddar är för övrigt ett bra tips att köpa. Inköpslista bebis! Mjuka, sköna i olika storlekar. Lille Dani sover gärna på en tunn kudde, sitt/ligger med stöd av kuddar, kuddar är bra som stöd när man ammar, sitter i soffan etc.

UPDATE: Jag vill vara övertydlig med att Dani själv har bestämt rutinerna. Vi anpassar oss efter honom. Med detta inlägg vill jag berätta att jag nu börjar se mönster i hans dygnsrytm och ser möjligheten att skapa rutiner...

26 mars 2011

Mammatankar - mammaansvar och egentid...

Precis som UnderbaraClara är jag och I barnlediga tillsammans. Vi är hemma båda två på heltid med vår lille Dani. Lever, just nu, väldigt jämställt. Det gör att vi, även som nyblivna föräldrar, har tid för egentid. Att vi, nyblivna mammor har en partner, en pappa som tar hand om sitt barn och gör att vi får tid för oss själva, egentid...

Hur vi nu proriterar den tiden är olika mellan mig och I. Olika beroende på hur mycket sömn vi fått under natten. Jag prioriterar att få blogga, läsa bloggar, kolla mail. Att få äta frukost i lugn och ro med en tidning. Att få ha en halvtimmes badrumstid. Att få sova siesta. I att få sova några timmar på förmiddagen. Att få läsa spanska nyheter online med en cappuccino. Att få ta sin långa dagliga träningspromenad. Vi gör inte så mycket mer. Har inte mer inplanerat på dagarna än tiden en gång i veckan hos BVC. I torsdags försvann halva dagen då vi var hos familjerätten. Jag sov bort, ikapp, 3 timmar på eftermiddagen...

Jag tycker om att bara vara hemma. Pyssla o fixa med mitt. Inte springa på stan. Inte fika med andra mammor. Inte träffa jag vet inte vem...

En del dagar hinner jag med en massa saker. En del dagar bara försvinner. Igår var en sån där dag då vi hann med hur mycket som helst. Dani sov i fyra timmars perioder. Vaknade, fick mat och somnade om. Vi lagade och åt alla dagens måltider. Vi tog en lång barnvagnspromenad tillsammans. Köpte födelsedagspresenter till I. Städade och plockade. Tvättade tre maskiner. Jag sov en stund. I tog en promenad. Vi hade fredagsmys. Sen fick vi inte sova så mycket sömn inatt då lille Dani hade ont i magen och var orolig vilket betyder att idag kommer bli en lugn dag. Med mest sömn.

Under tiden jag skriver det här ligger lille Dani och sover i morfars famn medan han tittar på socialdemokraternas nya partiledares tal. I sover. Han tar ju nattpassen. Nu försöker jag ju amma så jag är vaken med men I byter blöja, söver Dani efteråt etc. Jag har en stund för mig själv då jag har duschat, fått på mig nya fräscha tvättade hemmakläder och sitter nu här, och bloggar...

Jag kommer fram till att jag bloggar för min skull. För att minnas den här tiden. Kunna läsa mina tankar och funderingar. Jag prioriterar detta. Det är mina minnen. Ni får gärna läsa...

PS: Blev det här ett rörigt inlägg? Inte så sammanhängande? Jag får skylla på att jag knappt sovit inatt...

Ha en härlig lördag allihopa!!! Vi får se om det blir en barnvagnspromenad i vårsolen för oss...

25 mars 2011

Mammatankar - att få bli pappa...

Jag berättade tidigare om hur komplicerat det verkade vara att att få barn med en spanjor som inte är skriven i Sverige eller har ett svenskt personnummer. Att vårat ärende skulle utredas.

Igår hade vi tid hos familjerätten. En månad efter lille Dani föddes skulle vi äntligen få faställa faderskapet och ansöka om gemensam vårdnad. För trots att jag, hans enskilda vårdnadshavare ville ge min son sin faders efternamn (som mellannamn) går det inte igenom förrän faderskapet är fastställt, officiellt.

Vi hade hört en hel del om familjerätten och försökte vara förberedda på de mest privata och personliga frågorna. Att de skulle bli förhör.

Vi blev positivt överraskade. Den svenska tolken översatta ordagrant med sydamerikansk dialekt Ett samtalsämne: Vart har du lärt dig spanska? och vår handläggare var trevlig. Frågade (enligt de officiella frågorna) hur vi träffats, hur länge vi känt varandra etc. När jag berättade att vi träffades 1999, varit tillsammans i snart 12 år, bott tillsammans i flera år i Spanien var de väl ingen tvekan att vi är ett stabilt par. Självklart kom frågan om jag haft sexuella relationer med I, (eller med någon annan?), under den perioden. I fick samma fråga men även om han ansåg, trodde sig vara pappan. Lille Dani är, just nu, en kopia av I så I skrattade, pekade mot vagnen och sa det är väl bara att titta på honom... I svarade nej på om han ville att de skulle beställa DNA prover för att bevisa faderskapet.

Så, nu är det gjort. I har äntligen fått bli pappa till lille Dani och vi har gemensam vårdnad. Nu ska vi ansöka om pass (för underårig) och sen får jag väl skriva ett nästa inlägg om hur det fungerar att skriva in Dani som I:s utlandsfödda son i Spanien...

PS: Oj, va mycket pappersarbete det är att få barn. Min föräldrapenning har iallafall gått igenom så nu behöver vi inte leva på bröd o vatten tills december...

23 mars 2011

Mammatankar - 1 månad!


En månad sen du kom till mig och förändrade mitt liv föralltid...

Han växer så det knakar lille Dani. Blir större för varje dag. Förändras. Utvecklas. Han följer oss med blicken. Tittar förundrat när vi pratar med honom. Känner igen mig, I och mormor. Sover gott hos morfar men är fortfarande lite kritisk till hans dovare stämma.

Idag firar vi 1 månad med att plocka fram barnkläderna i storlek 56. Lägga undan de allra minsta plaggen i st. 50. Plocka undan mina gravidkläder.
Ny (amningsvänlig) garderob nu, snälla!

Inatt sov Dani enligt nya rutiner. Själv i liggvagnen i min säng. Med napp vid behov. De gav både mig och I en god natts sömn med endast en amning + matning. 4h sömn + 4h sömn. Vi får se hur länge det fungerar...

Tänk att det redan gått en månad. Det känns som det var igår.
Tänk att det bara gått en månad. Det känns som du alltid funnits...

22 mars 2011

Mammatankar - det här med amning...

När jag var gravid var det självklart att jag skulle amma. Jag skulle helamma, minst 6 månader, delamma tills Dani fyllde 1 år...

Jag har både läst och hört allt möjligt om amning. Mammans bröstmjölk är det bästa för barnet. Imorgon fyller Dani 1 månad och för en liten stund sen fick Dani för första gången en hel måltid bröstmjölk direkt från bröstet. Åt sig mätt. Somnade. Sover nu så sött! Ingen nappflaska med utpumpad mjölk. Ingen ersättning behövdes.

I började nästan gråta av synen: Mig ammandes vår son.

Idag fick vi bakläxa hos BVC. Dani har gått upp lite för mycket i vikt. Blivit en liten tjockis. För mycket ersättning! Vi matade när han var hungrig... Nu är det strikta regler angående ersättning som gäller. Var fjärde timme. På bröstet är det "buffe libre" - som I kallar det: Öppen buffé.

Jag trodde inte att jag skulle få kämpa så med amningen. Tyckte de som pratade om svårigheterna överdrev. Att amningen skulle komma naturligt. Utan problem. Av sig självt.

Vi håller på att lära oss vara föräldrar. Vi håller på att lära känna vår Dani...

21 mars 2011

Mammaledig i Spanien...


I tar kort från flygplanet på den milslånga stranden på La Manga.

Nu har vi köpt biljetter. One way tickets! När lille Dani fyller 3 månader drar vi till Spanien...

Så kul det var att få kryssa i fältet på 1 bebis men inte lika roligt att betala extra för alla bebisgrejerna (vagnen o babyskyddet är ett måste). Hans små kläder tar inte så stor plats och jag har en full garderob med Spanien-sommarkläder på La Manga så vi behöver egentligen inte ha med oss så mycket...

5 månader är tanken att vi ska vara där, från mitten av maj till mitten av oktober. I kommer jobba juni - sept med att flyga reklam, dra upp fallskärmshoppare och som flyginstruktör. Jag kommer vara mammaledig... utomlands, i mitt älskade varma soliga Spanien!

Jag behöver inte berätta för er att jag längtar... eller?

När jag letade en passande bild till det här inlägget gick jag igenom kategorin Spanien med massor av härliga semesterbilder... och en del intressanta inlägg angående framtiden och mammaledigheten. Det är nog det bästa med att blogga, att man kan gå tillbaka i sitt eget liv och läsa sina egna tankar och funderingar...

PS: Nu gäller det bara att bli friskförklarad (har återbesök idag - UPDATE: Jippi!) och återhämta mig efter det akuta kejsarsnittet...

20 mars 2011

Mammatankar - förväntningar och lycka...

Jag skrev nån gång för några månader sedan att jag kanske provocerade andra genom att vara lycklig, må bra, ta hand om mig själv och min kropp. Jag skriver ganska ofta om jakten på lyckan och att välja glädjen…

Jag trodde inte min lycka kunde provocera utan jag ville berätta bara att jag försöker själv, att göra mig själv lyckligare. Det handlar om min väg bort från krav, måsten och förväntningar… till att finna lycka i vardagsögonblick som att få sova en hel natt, få äta en god frukost, få umgås med min familj, få må bra. När man är sjuk uppskattar man att bara vara frisk…

Att göra det som gör mig lycklig. Utan att bry mig om vad jag ”borde” göra. Jag tycker om att sitta hemma på en lördagskväll med mina föräldrar. Känner inga krav på att vara social, gå ut o festa etc. Älskar att vara hemma, gå runt i myskläder, osminkad: blogga, jobba, pyssla, se på film, läsa tidningar o böcker, laga mat, umgås med mina nära o kära, sova…

Jag har förändrats mycket de senaste åren. Döden förändrar en.

Att skapa liv likaså… Jag var noga med att inte bygga upp ”rosa små moln”- förväntningar angående att bli mamma och den här första tiden. Jag försökte måla upp en verklig helhetsbild. Känner nu att jag lyckats väldigt bra. Jag hade inte för höga förväntningar och är nu därför ganska nöjd med den enkla tråkiga gråa (stundtals helt underbara) vardagen...

BOKTIPS! Intressant läsning om förväntningssamhället - Nextopia av Micael Dahlén

PS: I länken om boken har jag skrivit en lite och avslutar med det här orden:
Jag levde länge i framtiden, i nextopia, troendes att om jag bara hade det där, kunde det där, gjorde det där, fick det där, köpte det där....då...då skulle jag vara nöjd, lycklig...

Inspirerad av temat efter att ha läst det här...

Mammatankar - att få sova en hel natt...

Den första morgonen på flera veckor jag känner mig helt utsövd. I lät mig sova hela natten(11-07). Tog nattmatningarna själv. Underhöll Dani under sin vakenperiod. Dani sover nu i liggdelen på vagnen så han kan flyttas runt och inte bara sova bredvid mig i 120-sängen. Stort framsteg, iallafall för min nattsömn... Tro nu inte jag sov 8h i sträck!;)

Behöver jag säga att I sover nu, att jag inte tänker väcka honom. Iallafall inte förrän kl. 13 då gästerna kommer...

Mammatankar - BF

Idag, den 20 mars, var lille Dani beräknad. I min kalender står det v. 40 och är ritat ett litet hjärta i hörnet... Under flera månader av mitt liv var idag målet. Dagen jag väntade på under halva graviditeten. Den stora dagen... Beräknad förlossning!

Men istället är idag, bara idag, en ganska vanlig söndag då min bror och hans familj ska få träffa lille Dani för första gången...

På onsdag fyller min lille Dani 1 månad.

19 mars 2011

Länkkärlek - favoritbloggar...


A.M.O bakom bloggen "Försök att inte se så snygg ut" har skickat lite länkkärlek till mig och en hög nya besökare så jag tänkte jag skulle skicka tillbaka lite LÄNKKÄRLEK till henne och några av mina favoritbloggar...

Spaniensvenskar - Utlandsvenskar

Emmasofia (du är fortfarande "Columbus lögn" för mig) i Montreal


Petchie’s adventures i Bryssel


Parislisa vilse i Warszawa


Från Madrid till himmelen

Vill ni veta den gemensamma nämnaren för bloggarna?
Alla är, precis som jag, tillsammans med en spanjor...

18 mars 2011

Mammatankar - att se det positiva...

Inatt ville lille Dani inte sova. Han var klarvaken i flera timmar och lät varken mig eller I sova. Han sover inte lika mycket längre och har längre vakenperioder. Upp till två timmar. En av dem mellan 03-05 ungefär (precis som i magen). Han tittar nyfiket på oss, vill bli buren, vill absolut inte ligga ner ännu mindre sova...

Om man försöker se det från den positiva sidan har han sovit nästan hela dagen idag med bara små korta vakna matpauser. Vilket resulterat i att jag hunnit städa, plocka undan, tvätta, bädda rent, laga lunch till mig själv, äta i lugn o ro, duscha, läsa tidningar och sova siesta några timmar...

Snart är det fredagsmys: Skaldjur, "Så ska det låta" - "Skavlan", godis o cashewnötter och lille Dani sovandes... Mysig fredag till er!

17 mars 2011

Att bli påmind om...


Kerstin Särneö skriver om Frida Kahlos tavla "Den brutna pelaren"

Jag bläddrar i tidningen TARA* och stelnar vid rubriken "Mitt liv med skolios: allt började när jag var 13 år...". För första gången på flera veckor läser jag en hel artikel. Läser om. Känner igen mig. Går tillbaka i minnet. Känner känslovågen. Förundras över att delar av vår historia är så lik. Hennes historia är värre än min. Min har hittills varit någorlunda smärtfri (förutom året efter steloperationen) men jag är ju bara 30...

Till vardags tänker jag knappt på min stelopererade skolios rygg. En del undrar ibland över min raka hållning. Då berättar jag...

* Nr 5, 22 mars 2011 - i butik just nu...

Mammatankar - att leva i bebisbubblan...

Inne hos Köpstoppsbloggen läser jag Vart tar tiden vägen? - om hur vi använder vår tid, att omprioritera tiden så att du hinner göra det du vill (som gör dig lycklig) och finna balans i livet...

Jag tog ett beslut för några år sedan att försöka göra mig själv lyckligare, att prioritera mig själv. Att medvetet välja bort att göra en del saker (sluta jobba på Massimo Dutti) eller att medvetet välja andra (starta eget).

Idag är jag ganska nöjd med mitt tidshjul. Jag prioriterar att ta det lugnt (tv, film, böcker), umgås med min familj (laga mat, äta mat, prata) och sova!

Det senaste 5 åren har nästan all min tid gått till SMiD - att starta ett eget klädmärke, att driva en klädbutik och att försöka förverkliga mina karriärsdrömmar...

Nu står tiden still. Jag lever i bebisbubblan och älskar det! Jag bryr mig inte ett dugg om att världen pågår utanför. Att jag inte läst eller knappt tittat på nyheterna på flera veckor. Att jag inte träffat nån. Inte haft några besök. Jag har bara gått utanför dörren när vi har varit på BVC eller jag varit tvungen att åka till sjukhuset (förutom till butiken och hos frissan nu senaste dagarna).

Jag tar dagen som den kommer. Försöker sova när bebisen sover. Jag har inga problem med att sitta stilla, i timmetal, i soffan med Dani i famnen. Jag är väldigt nöjd & lugn och det tror jag Dani märker, därför är han likadan!

I har svårare för att bara vara och stanna hemma - han är ju spanjor (i Spanien "lever" man på gatan, i baren på hörnet, i parken etc) - så han fortsätter att ta långa promenader varje eftermiddag när jag o Dani sover siesta.

Fler o fler börjar höra av sig om de får komma på besök (än så länge har bara min bästa vän varit här) men jag är fortfarande lite kritiskt. Vill helst inte träffa några småbarn (dagisbaciller) och ingen får vara sjuk! Men jag nöjer mig kanske med att ingen får hålla honom ännu. Jag, I och mina föräldrar håller honom allihopa men alla andra? - han är ju trots allt för tidigt född och fortfarande väldigt liten.

Jag kan tänka mig att bebisbubblans lugn och livet helt avskärmat från resten av världen inte passar alla. Men det är precis allt jag längtat efter! Lugn och ro, att bara vara, ta dagen som den kommer och njuta av den här tiden...

PS: Tänk att det har tagit mig från kl. 08 tills nu 16.35 att skriva de här raderna. Pumpning = bloggning;)

16 mars 2011

Mammatankar - bra att veta innan bebisen kommer...

Ibland skrivs det mest intressanta i kommentarsfältet, som under inlägget hos "När du inte orkar ringa en vän"- Hanna där hon fiskar kommentarer om: Vad önskar du att nån hade berättat för dig innan du fick barn? Eller vad var du glad att du visste?

LÄSTIPS till alla er gravida bloggläsare!

I mitt fall önskar jag att jag läst på lite om komplikationer, det är ju verkligen kapitlet man gärna hoppar över i gravidboken men det skulle ha hjälpt mig att t.ex. veta hur ett normalt* avslag ser ut...

* = mens

Mammatankar - att ge och få...

Äntligen börjar jag må bättre, skulle nästan våga skriva bra men väntar till efterkontrollen nästa vecka. Idag fyller lille Dani tre veckor och det tänkte jag fira med att ge mig själv "egentid". Jag har varit med Dani nästan 24h om dygnet sen han föddes. Självklart har I hjälpt till med att ta hand om mig och fixa allt runtomkring men lille Dani är väldigt mammig och jag har svårt att vara utan honom. Ja, för jag erkänner att det är nog mest jag som inte kan vara ifrån honom. Om jag inte måste. Det har nog med mamma-hormonerna att göra?

Häromdagen blev det väldigt mycket jag som tog hand om Dani så jag frågade I: -Que me das? - Vad ger du mig? I frågade vad jag ville ha och jag sa en timma i badrummet. - Ok! Så skönt med långdusch, raka benen, fixa fötterna, måla naglarna, hårinpackning, ansiktsmask etc - hemmaspa och vardagslyx!

När jag väl kommer ut och känner mig på topp säger I: - Ska du inte beställa tid hos frissan? Slinga håret? (har inte slingat mig sen innan jag blev gravid och I älskar att jag är blond- om än fake). Sagt o gjort. Nu, om en liten stund, ska jag gå till frisören!

Så snart, efter mer än en månad utan att ha orkat bry mig om mig själv, mitt utseende utan varit fokuserad på att må bättre och ta hand om lille Dani, hoppas jag känna mig mer "jag"....

Mammatankar - boken om mig...


Danis "boken om mig"

Igår när Dani sov hade jag nån timma för mig själv och började planera hur jag ska lägga upp Dani egen "boken om mig". Jag tror jag berättat för er tidigare att jag inte ville köpa en redan färdig då det roliga enligt mig är att göra den personlig. I Danis fall skriva på spanska o svenska, dela upp hans första spanska ord och hans första svenska, berätta om hans spanska abuelos och sina svenska morföräldrar. En av de första sidorna är den här ovan. Med sin pappas flygbiljetter på sin födelsedag och BB-grejerna...

Jag hade även tänkt att göra några specialsidor då det finns flera familjemedlemmar som inte lever längre där jag berättar lite om dem, vad de jobbade med, tyckte om, hur de träffades etc. Sånt som lille Dani kan tycka vara kul att lyssna på om några månader... Jag kommer självklart skapa dessa sidor även för mormor och morfar med enda skillnaden att på fotot håller de Dani. En specialsida för I:s mormor 94 år gammal som vi hoppas hinner träffa lille Dani i sommar. Hon har sagt att hon inte tänker dö förrän hon får hålla sin dotters barnbarn!

Om det är nån som har några roliga tips så kommentera gärna!

Har även skapat en sida för varje månad, en för hans första semester, första jul, första av det mesta då jag tänker att boken ska handla om hans första år...

14 mars 2011

Min lilla familj!

Borttaget foto;)

Här är vi: Jag, I och lille Dani...

Jag vet att jag sa att jag inte skulle posta några bilder här på bloggen (är fortfarande lite orolig över internet o framtiden) men de senaste veckorna har vi tagit hundratals bilder (och några filmsnuttar) så några få kan jag ju bjuda på...

Tänk att få vara så här lycklig - att få hålla vår lille Dani i famnen - att få känna så mycket kärlek!

13 mars 2011

fem timmar senare...


Veckans skyltfönster med artikeln om mig o SMiD...

SMiDs "sida" av butiken...

Ett telefonsamtal och fyra timmars slit (med en kropp som inte riktigt orkar med)... Mamma fick följa med och hjälpa mig!

Jag förstår fortfarande inte men klumpen i magen och den obehagliga känslan är iallafall borta...

Jag är väluppfostrad med: Behandla andra som du vill bli behandlad själv! I detta fallet mer passande: Behandla andras produkter som du vill att de ska behandla dina... ?

Nej, nu ska jag gå och sova siesta med min underbara älskade son!

PS: Jag frågade min mamma när min tur ska vända? De senaste veckorna har verkligen allt som kunnat gå fel, gått fel (förutom lille Dani!) och hon svarade att du har väl haft världens tur. Det hade kunnat gå hur illa som helst. Du måste ha många skyddsänglar!

Jag tänker: Claro que sí: mis, I:s y Danis - ángeles de la guarda...

SMiDs butik = min butik?

Jag borde inte skriva det här, här, men jag vill ändå dela mina känslor med er. Ni har ju ändå följt mig länge. Jag har berättat om bergodalbanan det är att driva eget. Inte bara den verkliga utan även den emotionella...

Igår gick jag förbi butiken, min klädbutik, men när jag öppnade dörren kändes det som jag kommit fel... att jag fanns inte kvar, SMiD var bortstädat, undanskuffat?

Det sårar mig att hon inte förstått. Jag trodde det var självklart! Jag borde ha varit övertydlig med att vi delar 50/50, hälften var, ett skyltfönster ditt / ett mitt etc...

Jag är för... godtrogen? Väntar mig att alla är som jag och tänker på andra... Det kanske är mina hormoner men det känns helt fel! Jag har knappt sovit inatt, legat o vridit mig. Har en klump i magen!

Men nu har jag tagit ett beslut. Jag ska gå till butiken idag och återerövra hälften...

Jag hoppas verkligen inte att jag behöver ångra mitt beslut att dela MIN klädbutik med en annan designer...

PD: Qué cara tiene! Cuánto morro!

UPDATE: Det som hänt får mig att minnas det här inlägget från december - Vad får jag isåfall ut av det?

11 mars 2011

Mammatankar - ren och skär lycka...

Det slog mig precis. Att den första nyfödd tiden redan är över. Så fort!

Tårarna rinner när jag minns hans små mjuka ben längs sidorna på min kropp. Hans små lena armar på mitt bröst. Hans lilla ansikte som borrar sig mot min hals. Hans gnyende "jag är hungrig"...

Lille Dani sov inte på mitt bröst inatt för första gången sen han föddes. Utan bredvid mig. På en egen liten kudde. På rygg. Självvalt!

Han växer. Utvecklas. Vill nya saker... som att sova på rygg bredvid mamma!

Flera har sagt det till mig: - Njut! Det går så fort, den första tiden bara springer iväg. Efter två och en halv vecka, stannar jag upp en sekund och minns små ögonblick av ren och skär lycka...

Mammatankar - När drömmen blir verklighet...



Det känns så självklart och så overkligt på samma gång. Att jag sitter här framför datorn med en liten nyfödd bebis på armen...

Inatt när vi var uppe och gav honom mat, bytte blöja etc tittade jag och I på varandra och började prata om att kunna skapa liv. Att vi två har skapat denna perfekta lilla varelse... att drömmen blivit verklighet!

Jag kan spendera timmar tittandes på honom när han sover. Studera ansiktsdragen. De roliga grimaserna. Hans modell poser, med armarna / händerna runt huvudet. Undra om han kommer bli modell?;)

Jag rör honom ibland bara för att se till att han lever. Lyssnar om han andas. Kärleken är sååå stor. Rädslan att det ska hända honom nått med...

Han sover säkert 20 av 24 timmar. Helst i mina armar eller på mitt bröst. Sakta börjar han vara mer vaken. Tittar. Studerar. Lyssnar. Funderar...

Han verkar få I:s mörka färger. Ögonen börjar redan gå åt det bruna hållet. De var mörkblå när han föddes som de flesta nyfödda. Han utvecklas och förändras varje dag...

Igår fick jag ett paket på posten med en present från min kusin. En body i storlek 40 prematur - den passade perfekt! Dani är inte så liten för att vara för tidigt född. Han väger redan 3500kg men är bara 48 cm lång...

Det är som de säger: - Livet kommer aldrig bli detsamma.
Dani är mitt allt! Viktigare än allt annat...

UPDATE: Jag glömde berätta om den otroliga glädjen det är att få använda kläderna jag köpt, vagnen, babyskyddet, skötbordet etc. Så många månader, under graviditeten, jag dagdrömt om just det här... och nu lever jag drömmen!

10 mars 2011

Travelevers - att resa jorden runt...


Min blonda blåögda syster blev turistattraktionen bland de inhemska...

Jag postade en länk till min systers jorden runt reseblogg - TRAVELEVERS för några månader sedan. Nu lider den halvårs långa resan mot sitt slut och hon skriver till mig från en varm och solig strand på Malaysia. Jag är inte alls avundsjuk;) - strand, sol, bad, värme...

Det senaste blogginlägget är från Indien och jag skrattar högt åt hur lite "Bella" Indien verkar vara. Nej, det är nog inget för krösmagade, kontroll- och städfreaket mig! TOKYO verkar mer mig!

Eftersom jag inte uppdaterar så ofta länkar jag till TRAVELEVERS around the world så kan ni läsa om min syster och hennes spanske killes jorden runt äventyr...

Mammatankar - att bli föräldrar...

En av de största pusselbitarna i att bli föräldrar är att hitta vårt sätt att vara föräldrar...

Redan på BB blev vi irriterade på att varje barnmorska sa olika och hade sitt sätt men snart kom vi fram till att vi lyssnar på alla men sen gör som vi vill. Vi är ju ändå Danis föräldrar.

Ett ex. var att de lät Dani skrika efter ersättning i 20 minuter (tänk er oss nyblivna föräldrar med en gallskrikande bebis i tjugo, 20!, minuter) för att de hade byte av personal och tyckte det var viktigare än att komma till vårt rum med lite ersättning till vår hungriga 1 månad för tidigt födde son. Trots att jag ringde på larmklockan flera gånger... I blev förbannad, jag grät - när BM väl kom sa jag argt: - Nu visar ni vart ersättning är så vi själva kan hämta den när vår son är hungrig! Vårt barn ska aldrig behöva skrika över något som vi kan ordna!!!

Ett annat ex. är amningen och alla läkemedel jag tar. Både BM och läkaren tycker att jag kan fortsätta pumpa och ge Dani min bröstmjölk trots att jag äter dubbel kur av antibiotika, sammandragande läkemedel + en massa alvedon mot smärtan... Trots att det på bipacksedeln står tydligt att det förs över i bröstmjölken och amning INTE rekommenderas Jag och I nickade vänligt men när vi gick ut såg vi på varandra och skakade på huvudet. Nej, vi tänker inte ge honom min bröstmjölk utan jag fortsätter pumpa men slänger ut den. Dani får äta ersättning i 10 dagar så börjar vi om på nytt med amningen sen...

Jag skrev häromdagen vad som behövs till en nyfödd bebis och däribland modersmjölkersättning och nappflaska. Barnmorskan sa att ge bebisen mat på nappflaska kan "förstöra" för amningen. Jag sa att målet är väl inte att amma utan att han äter bröstmjölk? Om han nu är för liten för att förstå hur han suger på bröstet men jag kan pumpa och ge honom i nappflaska når vi väl ändå målet... att han får i sig den heliga bröstmjölken! Jag vet mycket väl att bröstet även ger kärlek, närhet, trygghet etc så jag låter lille Dani ligga mot mitt bröst så mycket han vill och försöka suga, höra mina hjärtljud, få kroppsvärme etc...

Så, vad har vi lärt oss under de första två veckorna om att vara föräldrar? Att vi tar gemensamma beslut och delar på ansvaret. Att vi lyssnar och lär av andra men sen gör som vi anser fungerar bäst för oss och vårt barn. Att vi litar på vårt sunda förnuft och gör det som låter vettigt. Att vi går vår egna väg och följer våra hjärtan...

8 mars 2011

Mammatankar - att välja barnnamn...


Kolla in spaniensvenskens barnvagnsskylt med dubbla flaggor!

Så nu har vi tagit det stora beslutet och skickat in namnanmälan till skatteverket. Daniel efter I:s bror, Danis farbror som dog bara 22 år gammal i cancer. Min pappas förnamn och I:s pappas förnamn. I:s första efternamn som mellannamn och mitt som efternamn. Väldigt traditionellt!

Så nu har lille Dani två efternamn så vi även kan skriva in honom i Spanien enligt officiella regler med pappans efternamn först och mammans sen.

Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle välja ett familjenamn till mitt barn. Men hur jag än vänder och vrider på det kan jag aldrig hitta ett bättre argument för ett annat namn än I har för Daniel. Så, jag låter honom välja...

Nästa steg är att fastställa faderskapet, ansöka om gemensam vårdnad och fixa allt med försäkringskassan så jag får ut mammapenning...

Vi har även pratat om dop. Att döpa lille Dani i katolska kyrkan (jag är själv ateist / agnostiker) och jag har nu sagt att om du verkligen vill det så ordnar du allt, betalar, bjuder in den spanska släkten etc. Vi får se om I vill det tillräckligt mycket för att fixa allt utan min hjälp?... he he...

PS. För er som undrar är Dani det vanligaste smeknamnet på Daniel i Spanien. Precis som Danne i Sverige. Jag och I kallar Daniel för Dani!

UPDATE: Den spanska släkten är självklart överlyckliga över namnvalet. De tycker även att lille Dani liknar sin namne Daniel. Jag tycker själv Dani är lik I men även mig t.ex. min ögonform. Vi får se, han utvecklas och förändras varje dag...

Mammatankar - jämställdhet...

Så här på internationella kvinnodagen tänkte jag skriva lite om jämställdhet i vår relation som nyblivna föräldrar. Jag har tidigare skrivit om jämställdhet i globala kärleksrelationer mellan par från olika länder, med olika uppfostran och kulturell bakgrund. I vårt fall Sverige och Spanien.

Nu, de här första veckorna som föräldrar tror jag vi sätter grunden för hur vår relation som föräldrar kommer att se ut under de kommande åren. För mig har det aldrig varit viktigt att dela exakt lika (varannat blöjbyte, matning etc) utan att vi delar upp sysslorna så att vi båda är någorlunda nöjda. Vi har pratat om vad som är viktigt för oss och hur vi kan hjälpa varandra. I vill gärna fortsätta ta sina långa träningspromenader (han har gått ner 20kg under graviditeten) - jag vill gärna kunna sova siesta. Jag är morgonpigg / kvällstrött - I tvärtom. Så nu sköter I nattpassen med matning o bytning av blöja och jag tar morgon / förmiddagspasset och låter honom sova.

Självklart har I fått göra mer nu då jag inte mår bra - han lagar lunch, fixar mellanmål, handlar, sköter disken, tar ut soporna, plockar undan, byter blöjor, värmen ersättningen etc. Eftersom vi bor hemma hos mina föräldrar får vi extra hjälp med hushållssysslorna, vilket är väldigt skönt eftersom jag har varit nästan sängliggande...

Det är en stor omställning att ta hand om en nyfödd bebis 24 h om dygnet och för mig är det viktigaste att lille Dani inte kommer ikläm mellan oss pga av jämställdheten / att dela lika (som att han får bära en bajsblöja för vi diskuterar vems tur det är att byta). Allt har inte varit underbart den senaste veckan utan jag har varit hormonell, trött o gnällig (förutom att jag mått riktigt dåligt). Det har blivit en del taskiga kommentarer från min sida, som att jag kallade I egoist för att han gick o duschade när han vaknade utan att fråga om jag behövde gå på toa;)

Det positiva som min "sjukdom" bär med sig är att I har fått ta mer ansvar redan från första början. Han har redan varit ensam med lille Dani flera timmar i sträck då jag varit på sjukhuset. Jag, som nybliven hormonell mamma, har redan lämnat min nyfödde bebis under pappans ansvar och känt mig helt ok med detta... Jag försöker låta I göra på sitt sätt och inte anse att mitt sätt är det enda och bästa! Vilket ärligt talat inte är det lättaste...

Sakta men säkert växer vi in i våra nya roller som föräldrar. Jag tror jag blev mamma samma minut som lille Dani kom till världen. I håller fortfarande på och vänja sig vid att någon annan styr hans liv och att han inte längre bara kan tänka på sig själv...

Nästa steg är att hitta tillbaka till oss. Som kärlekspar. Det har varit alldeles för mycket sjukdom, bajs, blod, spyor etc. Det är inte så att jag känner mig den snyggaste, sexigaste nyblivna mamman...

7 mars 2011

Mammatankar - Vad behöver en nyfödd bebis?

Jag är verkligen inte någon expert efter 12 dagar som mamma men jag märker ju redan nu vad jag använder och inte av det jag köpt. Här hittar ni min inköpslista till nyfödd och redan tidigare har jag berättat att jag låtit bli att köpa spjälsäng, babysitter, bärsele, babywatch, babynest etc. för att vänta och se om det behövs. I Spanien har vi spjälsäng o andra babyprylar.

Nu kan jag säga att det viktigaste att ha med sig till BB är några mjuka sköna bomullsfiltar som gärna får lukta hemma, mamma... (jag hade tänkt att låta dessa ligga i sängen veckorna innan men). Dani tycker om bilbarnstolen (trångt o tryggt?) och vi använder den som babysitter (han tycker inte om liggvagnen, ännu). Jag använder vagnen inomhus och har även köpt en bilstolsadapter och det känns väldigt praktiskt...

Några bodies st. 50 och 56, (gärna helöppningbara så man slipper dra över huvudet), mjuka byxor, långa strumpor och en mössa...

Modersmjölkersättning - jag tror många bebisar skriker för att de är hungriga, speciellt i början innan amningen fungerar och det finns tillräckligt med bröstmjölk, en nappflaska att mata med.

En nattlampa - vi köpte en med svagt rött ljus på IKEA som får vara tänd hela natten så ser vi lille Dani, om man är vaken, hur han ligger, om han gör hungrig-rörelser etc. Skötunderlägg - Blöjor - Våtservetter.

En bärtröja, min är från KMC, så du har händerna fria - kan äta, gå på toa, blogga;)

Hyr en bröstpump - det gör ONT när mjölken rinner till och det är skönt att kunna snabba på bröstmjölksproduktionen. I mitt fall har lille Dani inte lärt sig suga så vi har matat honom med kopp / spruta direkt i munnen fram till i helgen då han lärde sig äta med nappflaska. Jag försöker o hoppas att han snart lär sig äta direkt från bröstet. Bindor, alvedon och amningslinne (tycker bh:n trycker för hårt) till dig!

Ett bebis hemmaapotek!

UPDATE: Mat i frysen - jag har varken tid eller ork att laga mat. Enkla snabba energigivande snacks: nötter, frukt, mackor, godis etc - favoritdricka: i mitt fall saft!

Mammatankar - rädslan...

De senaste dagarna har varit fulla av känslor, en av de värsta: rädslan - oron att nått ska hända mig, att jag inte ska få se min lille älskade Dani växa upp...

Under sista delen av graviditeten hade jag fruktansvärda mardrömmar, det konstiga nu i efterhand är att det var alltid jag som råkade illa ut. I flera drömmar dog jag, lämnade lille Dani ensam med I. Jag trodde det hade med min oro att I inte skulle var beredd på att bli pappa, med allt ansvar det innebär, men nu undrar jag om mitt undermedvetna försökte förbereda mig?

Om jag visste? Jag har inte berättat för er att jag råkade köpa fel blöjor (premature) för några veckor sen, att jag gick och köpte det sista på min nyfödd inköpslista dagen innan vattnet gick, att I:s mormor sa att det skulle bli ett februaribarn (hon sa även att läkarna måste ha räknat fel på BF för magen var så enorm;)...

Detta kanske låter helt bisarrt men jag skrev t.o.m ett mail (innan förlossningen) till min bästa vän med några saker jag ville att hon skulle göra om det hände mig nått. En av dem var att skriva ut bloggen till mina föräldrar och till lille Dani, så han i framtiden kan läsa om hur önskad o älskad han är av sin mamma...

Vi hann aldrig gå till familjerätten innan förlossningen, så jag är nu ensamstående mamma till lille Dani och om nått händer mig har I inga rättigheter, iallafall inte innan faderskapet fastställs. Det oroar mig...

Jag förstår om jag inte låter klok, att jag går händelserna i förväg, att jag låter negativ men glöm inte bort att när det värsta har hänt en (I) tre gånger då är det väldigt lätt att måla f_n på väggen... Det är säkert alla graviditets- och mammahormoner. Baby-blues?

Jag tror att jag försöker bearbeta de senaste två veckorna, jag går igenom alla händelserna, sluter fred med det som hänt genom att skriva av mig. Jag sitter med lille Dani sovandes i min famn, väntandes på att klockan ska gå så den slår tiden jag får reda på om allt går åt rätt håll av läkaren eller om komplikationerna fortsätter...

UPDATE: Komplikationerna fortsätter: infektion = 10 dagars antibiotika kur. Nytt återbesök på onsdag.

PS: Av nån konstig anledning låter det värre, det som hänt, för alla andra än för mig som är huvudpersonen. Jag har ju tagit var dag som den kom och en biverkning o komplikation i taget. Det känns nästan overkligt att höra, t.ex. mina föräldrar berätta om att jag har fått för tidigt född son, att vattnet gick en månad innan beräknad förlossning, att det blev akutsnitt etc.

4 mars 2011

Modesnack - ett mode för framtiden...

Igår när jag satt o slözappade hade jag den enorma turen att precis slå över till kunskapskanalen när UR samtiden började sända Modesnack - ett mode för framtiden.

Jag satt fastklistrad framför tv:n i två timmar (då lille Dani sov i min famn)...

Intressant blandning talare, både designers, modeföretag, miljö- och naturskyddsverket, forskare och press som pratar om framtidens mode- och textilbransch. Att inspirera, informera kunder till medvetna handlingar och att ta ansvar i användarfasen genom t.ex. hur de tvättar, att skänka bort / sälja / byta de kläder de inte använder, att konsumera tidlöst kvalitets mode som håller längre än en säsong etc. Att se till att modeföretagen uppfyller hållbarhetskrav, tar sitt sociala ansvar och tar medvetna beslut redan i produktionskedjan.

Är dagens kunder beredda att betala mer för hållbara ekologiska produkter? Många gör ju det idag med kaffe, bananer etc men sviker de när de väl kommer till kritan med kläder?

De pratar även om att sex säljer, att den intensiva konsumtionkulturen är svår att förändra, att man behöver inte sluta handla utan kan handla mer medvetet och kanske köpa upplevelser istället som har mindre miljöpåverkan. Nån säger att vi är på väg att gå från en oljebaserad ekonomi till en sockerbaserad... intressant!

Behöver företagsstrukturen förändras?

En representant för H&M var där och pratade om deras satsning på ekologisk mode som tyvärr inte har några stora säljsiffror. Det jag undrar är: går man till H&M för att köpa ekologiskt? Tror inte det... Skulle kanske vara bättre enligt mig om de satsade på socialt ansvar, levnadslön, utbildade kvinnorna som syr, förhindrar barnarbete genom hjälp till skolgång, erbjuder ett mål mat om dagen på fabrikerna etc.

Väldigt intressant var modesnacket iallafall. Gå in och kolla...
Kolla även in kunskapskanalens samarbete med
TED: Världens bästa talare!

PS: Det här skulle jag vilja jobba med! Gärna som helhet, att hjälpa till med samarbeten mellan "modeföretag - produktion - socialt ansvar - hållbarhetstänk - politik" och inte bara för ett företag...
Undra om det finns ett sånt jobb? Vad har man för yrkestitel då?

3 mars 2011

Mammatankar - ingen förlossningsberättelse...

Som ni som följt mig länge säkert redan förstått kommer jag inte skriva någon förlossningsberättelse här på bloggen (för mig är det alldeles för privat). Jag tänkte inte ens berätta mer än det ni nu vet, att det var en dramatisk historia som slutade lyckligt. Jo, jag kan berätta att min mamma (mormor) fick vara med och var den första som höll lille Dani, sitt barnbarn. En obetalbar upplevelse!

Om kejsarsnitt, för er som funderar på det av rädsla eller i tron att det inte ska göra lika ont som att föda normalt kan jag berätta att jag var nog den enda på BB som dagen efter födseln inte var duschad o påklädd i nått annat än sjukhuskläder. Först dag 4 orkade jag duscha och klä på mig.

Att jag igår, borde ha gått till butiken men att det kändes så långt att det var omöjligt att ens föreställa mig det. Jag försökte: Först hissen ner, ut på gatan, korsa gatan o uppför backen... Ja, för er som inte visste så bor jag på Vasaplatsen. Det är högst 150mt. Men det känns helt omöjligt att orka ta mig dit, gåendes...

Jag stapplar fram hemma med Dani i vagnen, som jag använder som stöd för att inte lyfta för tungt och orka ta mig fram. Jag sover bra (med Dani på mitt bröst) 7-8 timmar per natt med 3 matningar. Sen en stund siesta på eftermiddagen. I tar hand om mig, fixar med mat, dricka, hämtar saker etc. Jag vilar. Tar det lugnt framför tv:n, film. Sitter en stund vid datorn medan jag pumpar. Annars är det sängläge som gäller. Hur länge vet jag inte. Jag försöker lyssna på min kropp...

UPDATE: Jävla blodiga komplikationer! 3 förfärliga timmar på akuten och läkemedlet som jag får utskrivet förs över i modersmjölken men det är ingen som berättar för mig. Tur att jag läser bipacksedeln!

Lille Dani mår iallafall väldigt bra trots att hans mamma råkar ut för flera olika biverkningar o komplikationer efter kejsarsnittet. Ny tid hos gynekologen på måndag. Fortsättning följer...

UPDATE 2: Jag är så arg på den svenska sjukvården att jag skrivit ett brev och klagat. Funderar t.o.m. på att Lex Maria anmäla dem.
3 grova missar pga dåliga rutiner och otillräcklig kvalitetskontroll:
Havandeskapsförgiftning? = vattenavgång vecka 36 och akut kejsarsnitt.
Biverkning av ryggbedövning = 3 dagars helveteshuvudvärk...
Komplikationer efter kejsarsnitt = Koagulerad blödning, livmodern drar inte ihop sig, sammandragande läkemedel, skrapning?

UPDATE 3: Komplikationerna fortsätter: infektion i livmodern = 10 dagars antibiotika kur. Nytt återbesök på onsdag.

UPDATE 4: Det går åt rätt håll:) ...förhoppningsvis slipper jag skrapning! Återbesök om 10 dagar!


Tack Dr. Google!!! - självdiagnostisering...
Vågar inte ens tänka: TÄNK OM...

2 mars 2011

"Can´t live without you" - love

Många har försökt beskriva den för mig, kärleken som bara flödar, sekunden ens egna barn läggs på ens bröst...

Jag hör SATC Carrie säga: Real love. "Can´t live without each other" - love Ja, det är så jag skulle beskriva den, kärleken till honom. Min Dani...

"Jag kan inte leva utan dig" - kärlek

En vecka blir han idag. Han ligger hud mot hud på mitt bröst i en KMC bärtröja medan jag öppnar en överfull mailbox, läser alla gulliga kommentarer här och på facebook, försöker börja bocka av saker på min to-do lista (skriva in Dani på BVC, betala bb-pappa dagarna etc) och skriva här, på bloggen. Jag vet, jag skulle ta en bloggpaus...

Men jag kan inte, inte innan jag berättat för er, speciellt er gravida, om den stora kärleken. Om att jag saknar honom när jag går på toa/duschar - saknar så att jag nästan grinar. Att jag inte kan sova - om han inte sover på mitt bröst. Att det känns så självklart att han är här. Som om han alltid funnits hos mig.

Dani är nog världens snällaste nöjdaste bebis. Han sover 2-3 timmar, gnyr, får mat, tittar utforskande på mig o I i några minuter och somnar om... Jag vet inte om det har med att jag (nästan) aldrig lägger honom ifrån mig. Tryggheten, värmen som min kropp, mina hjärtljud ger honom... Så sjunger jag, som jag gjorde när han låg i magen. Brahms vaggvisa: Slumra in, Dani min, ii bädden så fiin... och det är häftigt att se hur perfekt det funkar. Han lugnas direkt bara man börja nynna, även när I nynnar samma visa...

Nu ska jag gå lägga mig i soffan och titta på film medan lille Dani sover så tryggt, hud mot hud, på mitt bröst...

PS: Eliza inviger butiken i eftermiddag med lite specialerbjudanden etc. Fr.o.m kl. 17.00 på Vasaplatsen 10 i Göteborg