28 juli 2011

Spanska dagis och svensk förskola...

En bekant till mina föräldrar som bor här nere sedan många år fick sitt första barnbarn. Efter 4 månader skulle mamman börja jobba och de satte den snälle lugne lille bebisen på spanskt dagis. Bara några dagar senare var han helt förändrad. Grät. Ville bara vara nära. Ville aldrig leka ensam. Ligga ensam i sängen. Skrek! De måste vara dagis kom de snabbt fram till. Där lät de visst bebisen på 4 månader ligga i vaggan hela dagarna. När han skrek (bara var 4:e timma) togs han upp, matades och lades tillbaka. Ingen lek, ingen som pratade, ingen underhållning. Mormor tog ett beslut. Jag tar hand om honom. Han får följa med mig till butiken... det får bära eller brista!

Alla dagis är säkert inte sådana. Men. Eftersom vi inte har någon farmor eller farfar som kan ta hand om Dani i Spanien. Vilket de hade älskat! Så känns beslutet om flytt till Sverige mer självklart. Jag kan inte låta bli att tänka på att min älskade lille nöjde Dani skulle få ligga utan att någon tog hand om honom hela dagarna. Jag tror jag skulle sagt upp mig från jobbet för att vara hemma om det hade hänt mig.

Jag började på dagis själv när jag bara var 7 månader så jag är absolut inte emot dagis. Men. Det måste vara ett BRA dagis, förskola! Där de har liknande livs- och uppfostringsfilosofi som en själv! Där spenderar ju ändå ens barn största delen av sin barndom. För mig är det viktigt att jag tycker om förskolelärarna. Att det finns en bra gård att leka ute på.

Jag har börjat söka på olika förskolor i centrala Göteborg. Googlar. Funderar. Ur o skur, Reggio Emilia, Montessori, kommunalt... Stora val! Vad vill jag, vi. Vad passar Dani?

Skämma bort, bebisskrik och musik...

Jag har tröttnat på att höra kommentarerna från den spanska släkten om att jag skämmer bort Dani. Att han fortfarande, 5 månader gammal, sover med mig. Att han får bröstet på natten. Att jag bär runt honom. Att han får sitta i knäet. Att jag underhåller honom... Allt sånt skämmer bort honom, enligt dem. Bla bla bla. Jag blir otroligt irriterad på alla som tjötar när de samtidigt säger att han är den nöjdaste, gladaste, lugnaste bebisen de träffat. Då kanske jag gör rätt, i att skämma bort honom med närhet, kärlek, omtankte och bröstet.

Ja, jag får även väldigt många förvånade frågor om att Dani kan ha blivit, vuxit sig så stor (min lille tjockis) på bara bröstmjölk. Med mina små bröst??? (jag himlar med ögonen för att de fortfarande tror att små bröst har mindre mjölk än stora)

Vi tittade på allsång på skansen förra veckan (Åh, galenskaparna!!!) och jag har aldrig sett Dani så exalterad. Han satt med var sitt ben på mitt och jag rörde mig i takt. Sjöng i kör pinsamt dåliga allsånger och Dani skrattade högljutt. Denna veckan blev det repris. Jag sätter även på MTV. Dani diggar Dance-musiken i takt med armarna och gurglar av lycka. Dani älskar musik, dans och rörelser - precis som sin mamma, mormor och gammelmormor.

I morse låg vi alla tre i sängen och mornade oss. Så mysigt! Dani har börjat öva spanska läspljud som en riktigt andalus. Efter att i nån vecka bara jollrat vokaler så är det nu ccccc,zzzz,ssss med tungan utanför som gäller. Så söt! Han härmar sin spanske pappa. Undra om svenska barn gör liknande ljud? Att upptäcka världen är annars vad som pågår just nu. Att föra allt, precis allt, till munnen och smaka. Kärleken är lite hårdhänt då han börjar dra i håret, näsan, stoppar fingrarna i munnen, sticker i ögonen etc. Säkert bara början...

Jag och I har till slut lagt ned vapnena och slutit fred. Efter flera veckor, månader, av dagliga diskutioner (jag av trötthet och I av hunger?) satte vi oss ner (som vuxna) och pratade igenom hur det nya familjelivet ska fungera. Hur vi vill att det ska vara. Jag orkade inte längre dra nästan hela lasset. Ta hand om Dani 24h. För jag anser att trots att I jobbar så måste han hjälpa mig. Kan inte vänta sig att bara vila på sina lediga dagar.

Så nu, efter att I pratat med flera av sina vänner som är pappor. Kom svaren: Att män förstår sig inte på kvinnor. Vet inte vad de vill om de inte säger det. Spanska män behöver få direkta order. Iallafall enligt I. Så fr.o.m nu pekar jag med hela handen. Säger vad jag menar. Vill. Med ord. Inte väntar mig att han ska förstå mina signaler...

25 juli 2011

Vuxenprat, framtidslådan och att bara vara...

Jag blir bättre och bättre att fortsätta vara jag. Göra saker som jag brukade göra. Ha lite tid för mig. För att behålla förståndet. För att inte bara vara Danis mamma. Utan även Bella.

Jag pratar vuxenprat med mina föräldrar. Om Dani. Framtiden. Butiken. Jobb. Funderar och diskuterar framtiden. Vad jag vill. Att välja. Besluta. Bestämma mig. Känna mig trygg och nöjd med mina val. Göra det som gör mig lycklig.

Jag tar hand om mig själv. Fixar fötterna. Gör hårinpackning. Rakar benen (ja, pinsamt långa hårstrån). Jag läser modetidningarna som kommer med eftersändningen av posten. Läser fler pocketböcker. Just nu EN DAG av David Nicholls.

Istället för att jag tar hand om Dani medan mina föräldrar lagar mat etc. Försöker jag, när det är möjligt, låta de ta hand om Dani så jag får sköta vardagssysslorna. Jag saknar laga mat. Saknar städa, fixa och röja. Saknar vara mig.

Jag försöker verkligen inte bli sittande. Att när Dani är mätt, vaken, lugn o glad. Ta mig tid att läsa en bok, tidning medan han ligger och studerar löven på citronträdet, de vackra blommorna, den blå himmelen. Han älskar ligga på hans lapptäcke som jag sytt.

Vi är ute i den ljumna medelhavsluften från kl. 11-11, nästan 12h varje dag. Ja, från att vi vaknar tills vi ätit sen middag a la spanska tider och går o lägger oss. Dani sitter med vid bordet, när han är vaken, även vid de sena middagarna. Han älskar uppmärksamheten. Jollrar, leker och studerar oss. Det är nog inte många små bebisar som får så mycket frisk havsluft.

Jag går igenom mina flyttlådor igen. Rensar. Slänger. Varje år hittar jag mer saker som jag sparat men som jag egentligen aldrig kommer vilja ha. I mitt framtida hem. Jag har alldeles för många teckningar, modeskolarbete, provmodeller etc. Det slår mig att jag inte behöver fler prydnadssaker. Tänk va mycket pengar (lyxfällan?). Jag har tillräckligt många, snygga men onödiga, för att fylla flera hem. Det jag behöver är praktiska vardagssaker. Skänkte allt vi hade i Barcelona till min syster. Onödigt att släpa billiga saker över halva Europa. Funktionella köksbestyr står på min köpa-lista. Ska börja köpa på mig kvalitetskökssaker. Stekpannor, kastruller, knivar, bestick, porslin... Som kommer hålla många år.

Jag organiserar om en låda. En flyttlåda som mina föräldrar ska ta med hem i bilen. En låda med mina favoritprylar. Till mitt framtida hem. Framtidslådan.

Mamma har bestämt sig för att stanna några veckor till med oss. Åka hem senare. Hon älskar verkligen att få vara så nära Dani. Se honom varje dag. Hur han utvecklas. Lär sig. Växer. Mitt framför ögonen på oss. Generationsboende är underbart! (om alla hjälper till, man får storhushållet att fungera rättvist så alla är nöjda). Mina föräldrar spenderar största delen av dagen i var sin solstol med en bok.

Jag har inte sminkat mig på flera veckor. Går runt halva dagen i amningslinne och kjol. Byter till bikini när det är dags för bad och byter tillbaka för att inte bli kall om brösten. Jag lever Dani liv. Gör vad som är bäst för honom. Det är hans tid nu. Jag är tillfreds med mig själv att ge honom den. Ge honom tryggheten, lugnet, närheten, kärleken och ha all tid i världen att mysa, busa, gulla, prata och bara vara.

22 juli 2011

Sjukstuga och vaccinfunderingar...

Ja, jag har varit lite dålig och spenderat några dagar a la bebis. Endast göra det nödvändigaste. Sova, äta. Är fortfarande inte på topp men nu börjar hjärnan fungera igen. Jobbigt att må dåligt och fortsätta amma halva nätterna. Aldrig få sova ut.

Jo, vi var och frågade angående Danis 5 månaders vaccin och barnläkare här i Spanien tyckte inte vi skulle ta vaccinet här utan vänta tills vi kommer hem igen. Vi skulle få köpa varje dos separat då man ger fler vaccin här. Sen ger man de inte samma månader så det är andra doser. Och ta alla i olika sprutor. Stackars Dani!

Jag ringde till svenska BVC och blev uppringd av en jättegullig hjälpsam sköterska. Hon undrade hur jag kände. -Jag skulle känna mig tryggare, lugnare att ta dem i Sverige. Hon skulle fråga barnläkaren och höra av sig om det var ok att vänta med 5 mån vaccinet tills Dani är 7½-8 månader. Det är så skönt att kunna ringa och få prata med någon. Jag saknar BCV!

Jag visste inte att bröstmjölken, amningen skyddar mot mosquitos, myggor. Men Dani får bara små röda prickar och inte kliande bölder. WOW! Jag är så imponerad av amningen. Att de skyddar bebisen. Det är väl det enda med att vänta med vaccineringen. Dani har inte 100% skydd mot de (ovanliga?) sjukdomarna tills vi ger dos 2.

Jag läste inne hos UnderbaraClara häromdagen om att inte be om något tillbaka av ditt barn. Att inte skylla på dem över vad du gav upp. Som många föräldrar tyvärr gör. I Spanien går en movistar-reklam på tv. Där en mamma ligger och gullar med sin bebis och säger allt hon ska lära, visa och göra och sen slutar det med att hon säger - A cambio, no te pido nada. För det, ber jag inte om något tillbaka. SÅ känner jag. Jag vill ge Dani allt. Men jag väntar mig inget, tillbaka. - Solo, que estes conmigo! Bara att du är med mig!

Jag använder inte spjälsängen. Dani sover i sin vagga, eller i våran säng. Det funkar inte med min stelopererade rygg. Jag kan liksom inte böja mig över kanten. Jag funderar på vilken säng jag ska köpa när vi kommer hem till Sverige. Så I slipper sova på en obekväm madrass på golvet. Jag skulle vilja köpa en växa säng men även en man kan öppna ena sidan på. Förslag?

Annars räknas det mycket kalorier. Alla är så chockade över att I gått ner i vikt. 30kg. Alla spanska vänner frågar vad han har gjort och vi funderade till slut ut ett standard svar: Nada de aceite! Ingen olja. Vill säga, inget stekt, friterat, drypande... I förklarar hur många kalorier en chipspåse, en påse pipas (solrosfrön), nötter har för sina vänner. Hur man kan äta en hel hälsosam måltid för samma kalorier. Många spanjorer äter väldigt mycket skräpmat. Min far undrar hur många kalorier sprit - alkohol har? Väldigt många!

Jag behöver inte räkna, äter väldigt sunt men man fastnar lätt när man börjar titta bak på paketen (kcal)... och äter lite mindre, små förändringar som förändrar...

16 juli 2011

Det lugna härliga livet...

Det lugna livet fortsätter. I jobbar. Min mamma lagar jättegod mat. Min pappa grillar. Dani älskar mormor. Sprattlar, jollrar och berättar... Dani busar med morfar. Skrattar så han får hicka. Jag blir omhändertagen. Får lite tid för mig själv. Så skönt!

Dani har börjat greppa tag i saker. Jag letade fram en mjuk skallra, en snuttefilt och lite annat som han nu lär sig ta, hålla i och föra till munnen. Han sitter med i sin barnmatsstol vid matbordet och håller själv i en liten sked som han för till munnen. Banan var en stor hit. Det får nog bli mellanmålsmat i framtiden...

Min mamma skämtar och säger att jag är som de afrikanska kvinnorna, där bebisen ligger vid bröstet och suttar hela dagarna... Nej, vi leker, busar, upptäcker, sjunger, dansar tills Dani gnyr att nu behöver han en powernap.

Vi pratar mycket om barnuppfostran. Om hur de tänkte med sina barn, oss. Hur mamma alltid pratat med sina barn, berättat. Hur alla tyckte hon var så löjlig och sa till henne. Men barn förstår väl ändå inte. Men jag gör precis som hon. Behandlar Dani som vuxen, som om han skulle förstå. Berättar. Säger till vad jag ska göra. Vad som kommer hända. Försökte förklara mitt tänk för I med att du vill väl inte bli uppdragen ur sängen när du sover, eller att vakna av att några letar kusar i din näsa, så varför gör du det mot din son...?

Jag har fortfarande ont av alla bebisar som skirker. Av att många spanska föräldrar inte bryr sig om att barnet gallskriker. Vill ha närhet, tröst. Trygghet. Igår sprang en liten flicka efter sin pappa och grät. Hon var säkert bara 1½ och orkade inte gå hem vid 10 på kvällen...Varför tar man inte upp sitt barn? Om det hade varit din fru eller vän som var trött, hade ont hade du väl stannat och hjälpt till? Varför gör du då så mot ditt lilla barn? Jag kanske är speciell, tänker annorlunda???

Vi träffade I:s kusin, hans bästa kompis med fru och treårig flicka. Tänk vilken skillnad det blir när man får barn. Speciellt om man inte delar uppfostringstankar. De frågade om vi kört ut Dani ur sovrummet än. Att de är viktigt att tidigt lära bebisen att sova ensam. Jag sa att jag kört ut I. De tittade på mig som jag vore galen... men vem behöver mig mest just nu. Vuxentänket igen. Om jag skulle vara liten bebis. Vart skulle jag vilja sova? Hos mamma, självklart!

Skrika är bra för lungorna eller vad är det de säger??? STackars bebisar tänker jag. Tänk om ingen skulle lyssna på mig, ignorera mig när jag är hungrig, törstig, ledsen...?

I berättade även att vi låtit Dani smaka på brocoli, som han inte tyckte om. Då sa frun, varför skulle han tycka om det, barn tycker bara om sött. Så varför ger ni honom inte sött? Jag försökte förklara den svenska metoden... Just precis därför. För att de inte ska neka all annan mat. De tittade igen på mig... Här har man även honung och socker i välling etc. För att bebisarna tycker om det. Sägs det.

Ja, det är skillnader. Det är nog bara de första ex. på skillnader i våra barnuppfostranmetoder.

I:s kusin i Barcelona har fått sitt första barn. Hon är en av mina bästa vänner. Hon ringde från sjukhuset och var orolig. Lilla flickan tog inte bröstet. Hon hade gått ner i vikt. Jag kände igen mig. På en sekund flyttades jag tillbaka till de där dagarna på sjukhuset. Med en nyfödd bebis. Jag tror ingen förstagångs förälder är beredd på det. Det är så omvälvande. Så mycket kärlek, rädsla, oro, trötthet... Jag och I skulle vilja vara där. Stötta. Men jag har har sagt att hon gärna får ringa, när hon vill. Behöver nån.

Nej, nu vaknar nog snart Dani. 40 minuter senare. Vi ska ut och leka på filten i skuggen. Vända oss. Lyftas tillbaka till rygg. Vända oss. Titta nyfiket upp med huvudet. Vilja tillbaka på rygg för att vända tillbaka till mage. Han försöker göra kryprörelser. Drar sig i filtkanten. Vill frammåt. Han är så söt! Min älskling! Min Dani!

12 juli 2011

Vardagsminnen fran Spanien


I fyller min kamera med härliga kustbilder. Vilket turkostblatt vatten!

Korta pauser med tapas har vi vagat. även nagra restaurangbesök. Men bara de som finns pa omradet med enkla uteserveringar pa parkeringen. Sa att jag kan amma, ta en promenad eller t.o.m ga hem om det skulle behövas.

Ett snabbt dopp i poolen har jag hunnit med. Mest sitter jag och Dani i skuggan. Nästa ar, da ska Dani fa plaska i poolen.

Dani sover siesta pa en solstol i skuggan. Nu när han lärt sig vända sig gäller det att ha koll sa nu sover han pa en madrass pa golvet...

Dani äter smakprover pa terrassen. I matar eftersom jag ammar. Idag melon!

11 juli 2011

Det lugna mammalivet...

Dani övar att vända sig hela dagarna. Han klarar det nästan men kämpar med ena armen. Han är stark, envis, bestämd. Samtidigt som trygg, lugn och glad. Han liknar min pappa, sin morfar i personlighet tror jag.

Dani pratar. Ja, det känns fel att kalla det jollra för det låter som han säger saker. T.o.m så jag tror att det är någon annan. Han kommunicerar med oss. Långa meningar med olika ljud. Ajo, atjo, acho... Hej, jej, hhee... Ma...ma... Iiiiooo. Mina föräldrar säger att han inte låter som svenska barn. Undra om han låter som spanska?

Så skrattar han. Helt underbart skratt. Ögonen lyser och han ler med hela ansiktet. Sprattlar med ben och armar. Kommunicerar med hela kroppen. Det har hänt så otroligt mycket på de senaste två veckorna... 4½ månad är han nu, min älskade lille Dani.

Jag har fått höra vem andra tycker han är lik. Han är helt synligt likt I men han har min ögonform, mina öron, min mun. Knasigt. För helheten, huvudformen, är lik I men om man tittar på var och ett av ansiktsdragen är de mer lika mig? Ska bli så spännande när han blir lite äldre...

Det är lite svalare. 28 grader. Perfekt behaglighetstemperatur. Dani har inte längre värmeeksem. Som han haft konstant under halsen de senaste veckorna...

Jag börjar känna att min kropp börjar se ut som den gjorde. 3kg kvar till startvikt. Utan diet, träning etc. Bara amning. Jag har gjort sma fÖrändringar som en skiva mindre ost. En chokladbit mindre. En naturell yogurt istället för sötat. Ingen saft utan äppeljuice. Jag måste fortfarande äta och dricka rejält för att amningen ska fungera. Jag dricker nog 3 liter om dagen.

Min pappa frågade hur mycket Dani äter och jag började räkna enligt ersättningsmodellen 150ml * kg vikt. Det blir mer än 1 liter per dag. Inte konstigt att jag är törstig. Min far har så roliga men intressanta funderingar...

Nej, annars händer inte så mycket. Vi tar det lugnt. Har det bra. Följer mer eller mindre samma rutiner varje dag. Så jag inte bara blir sittande i soffan. Den är nu utbytt mot en solliggstol i skuggan...

9 juli 2011

Fritt ur tankarna...

De senaste dagarna har varit helt underbara. Jag har kunnat njuta av nuet. Läst två böcker. Bestämde mig att alltid ha en på gång och läsa när jag ammar. Jag tyckte ju om när jag läste alla de där böckerna om barn. Fick lite stimulans. Tänkte på annat. Sa nu är jag inne på sommarens tredje chicklit-pocket.

Jag har skrattat sa jag gråtit med min syster och hennes spanske kille. Vi växlar mellan svenska, spanska och engelska. För att alla ska förstå, även mina föräldrar har vi infört engelska som matbordsspråk. Men det blir en knasig kul blandning.

Dani älskar all uppmärksamhet. Så länge man håller en ok ljudvolym har han inga problem med familjen. Han skrattar sa han far hicka. Jag sjunger: Marcha, marcha, queremos marcha, marcha... en spansk gammal sommarplåga. Typ: Vi vill ha hålligång, fest... Jag dansar med Dani knäet. Rör mig rytmiskt. Han gungar glatt med. Undra om han lär sig dansa som en spanjor?

Dani har vänt sig om för första gång. Har legat i typ en vecka på sidan och sen igår helt plötsligt tog han sats och landade på mage. Sen grymtade och bökade han och tog sig runt och stack upp huvudet med armbågarna som stöd. Sen gjorde han om det när vi filmade sa nu finns det sparat.

Dani äter lite smakportioner varje dag. Idag blev det majspuré. Han smackade och svalde. Brocolipurén var ingen succé. Morotspurén tror jag han reagerade på och fick lite röda prickar runt munnen. Nu tänkte jag börja med frukt.

Jag försöker ha bestämda rutiner för att jag inte bara ska bli sittande hela dagen i soffan. Senaste är dag tv-förbjud förutom till nyheterna. Mys i sängen med mamma o pappa på morgonen. Morgonrutin - Dani har bara blöja på sig! Frukost för oss och egenlek för Dani. Bad i havet för mig. I tar en strandpromenad. Dani får lunch. Jag äter lunch. Vi sover siesta. I tar en till strandpromenad. Jag duschar, badar i poolen, bloggar (som just nu). I lagar mat medan jag söver Dani. När Dani behöver ber han om mat eller sömn... Jag lär mig att jag bestämmer hur dagen ser ut!

Jag mår bättre, är mindre rastlöst. Får lite stimulans av böckerna. Kul att umgås med familjen. När alla hjälper till. När man delar på ansvaret. När de förstår att jag har en 4 månaders bebis att ta hand om och jag inte orkar eller kan. Serva andra! Laga mat som jag brukar...

Jag skulle vilja tjuvkika på framtiden. Ha facit redan nu och slippa ovissheten att inte veta. Ha svaren. Men. Livet är vägen och inte målet eller hur var det??? Det får vara okej att inte ha alla svaren just nu.

Njuta av att se Dani utvecklas varje dag. Finna min nya roll som mamma. Bara vara. Göra det jag brukar göra på La Manga. På sommaren. På "semestern".

Bloggen får gå på lågvarv. Jag uppdaterar nån gång per vecka. Skriver utan stress. Utan krav. Bara rakt på. Direkt genom tangentbordet till er. Från mig. Kram!

5 juli 2011

Starta företag som mammaledig...

Det är säkert därför sa manga startar företag när de är mammalediga. Man har tid att fundera, älta. Man kan bestämma en ny riktning i livet. Man stannar upp. Känner efter. Har tid. Att tänka.

Men starta företag. Har jag redan gjort. Det är inte alls vad jag vill. Jag funderar mer i totalt motsatt riktning. Ett jobb. Bara ett jobb. Med ok lön. Ekonomisk trygghet. Inget daligt samvete? Inga sömnlösa nätter? Inga bokföring, kvitton och tjäna penga-funderingar...

Har jag till slut landat med fötterna pa jorden??? hi hi... Blivit vuxen?

Om jag skulle starta nagot nu skulle det vara natt som genererar pengar medan jag sover. Typ en iphone-app!

Drömmer du om att starta eget under mammaledigheten?

Jag ältar och har daligt samvete...

Det daliga samvetet. Igen. Jag ältar. Som vanligt;) Nu har jag äntligen lärt mig att göra saker när Dani är vaken. Han far vara med. Titta pa. Läser modetidningarna i mitt knä. Kollar pa just nu, fran höger arm, när jag bloggar. Med vänster hand. Han sitter i babysittern eller i barnmatsstolen när jag lagar mat. äter mat. Jag försöker leva ett vanligt liv. Mitt liv. Med en bebis.

Det tar tid att bli förälder. Att hitta sin roll. Att fortsätta leva. Att inte hamna i ett vakum. Fastna i babybubblan.

När han sover försöker jag njuta. Av att inte ha en bebis klängande, hängande, sprattlande. Inte ha daligt samvete för att jag inte roar, pratar, stimulerar. Jag tänker nästan för mycket pa andra. Tänk om Dani har trakigt? Tänk om jag inte stimulerar honom tillräckligt? Tänk om jag inte är en bra mamma?...

Jag ältar. En tjejkompis fragade efter den sista tidens blogginlägg: Varför har du sa daligt samvete? Jag har inget direkt svar. Enkelt svar. Det är allt. Butiken. Att jag inte jobbar. Att jag inte vill göra natt. Att jag bara vill sova. Att jag inte hjälper till. Att jag inte vet vad jag vill. Att jag inte orkar. Att jag inte ens vill träffa nan. Att jag inte längre är hon. Hon jag var. är. vill vara.

Jag trodde det skulle vara underbart att vara ledig i Spanien i flera manader. Men jag vill bara att tiden ska springa iväg sa jag kan börja leva. Livet efter mammaledigheten... Framtiden.

Men jag vet inte vart jag ska. Har inget mal. Famlar. Funderar. ältar. Vill bara ha natt att göra. Natt som far dagarna att inte flyta ihop. Som far mig längta till fredag. till den lediga lata helgen?

I fragade den där fragar som man inte borde fraga. Men vad skulle du göra om Dani inte fanns? Vad skulle vara annorlunda? Svaret kom snabbt utan tanke: Ingenting. För det har inte med honom att göra... egentligen. Jag har redan gjort allt det där jag drömde om. Bott utomlands. Rest runt halva världen. Jobbat pa ett stort modeföretag. Startat eget klädmärke. Drivit klädbutik. Drömmarna är uppnadda. Kanske är det det som skrämmer mig...? Stressar???

Att jag borde kunna njuta av att bara vara här och nu. En paus mitt i livet. Men nej, jag maste älta... ha daligt samvete...


PS: Missförsta mig inte. Dani är det bästa som hänt mig. Jag skulle inte förändra natt av det senaste aret i mitt liv. Jag bara ältar mig fram till vilken riktning mitt liv, vart liv ska ta nu... Vart och hur jag ser mig i framtiden?

UPDATE: Om ni undrar varför det inte alltid är Stor Bokstav där det borde vara är det för att det är svart att fa till det med bara vänster hand. Att jag inte har nagra prickar över mina a är pga av I:s spanska dator och att jag far till ö:na är för att där är knapparna närmare varandra...

Mammatankar...

Dani hänger pa min arm, sittande pa mitt ena ben och sprattlar. Antingen sa star han nu och hänger pa min axel, tränar benmusklerna. Eller sa vill han sitta upp i knäet. Jag haller honom. Det gör det lite svarare att skriva...

Dani blev rädd igen igar för I:s morbror och fru. Grinade till rejält när de (för?) högt pratade med honom, vill halla honom. Jag fick radet att fler skulle bära runt pa honom. Träffa fler människor. Ta med honom till lekparken. Kul kontrast mot mina föräldrars rad om ensamhet o lugn. Kanske därför svenska o spanska barn är sa olika?

Det verkar som Dani inte tycker om höga ljud, röster... Blir livrädd, hoppar högt!

Jag är lite orolig för Danis värmeksem under hakan men alla jag fragar säger att det är helt normalt. Här. I gick till farmacian och fick radet att köpa talk, talquistina. Det ser lite bättre ut. Men jag saknar den svenska sommaren där vi skulle kunna vara ute. Här försöker vi stanna inne under dagens varmaste soligaste timmar. Ska försöka ta mig ut pa morgonen o kvällen med vagnen sa jag inte bara sitter pa terrassen och i soffan.

Självklart gör vi saker. Men inget är sa intressant just nu. Vi var pa ett jättestort köpcenter och kollade in rean men jag behöver inga sommarkläder och vill fortfarande ga ner de sista 3 kg innan jag handlar nytt. SMiD? Jag lovade ju att jag skulle tänka pa mitt klädmärke, min butik. Jo, jag har tänkt, funderat, haft daligt samvete... Eliza har inte salt alls mycket sa jag gar back:(

Berättade jag att en okänd kvinna kom fram och sa till mig att en sa söt bebis fick jag halla extra ögon pa sa att inte nagon tar honom...??? Sa nu är jag livrädd att nagon ska kidnappa honom. Som jag inte var tillräckligt orolig innan...

Vi har inte kunnat fixa natt BVC här. Man är tvungen att betala per ar för försäkringen sa det har vi inte rad med. Ska försöka fixa sa vi kan ge honom 5 manaders vaccinet om nagra veckor. Mot betalning. Tänkte ga dit och fraga idag.

Jag glómde nog att berätta att man INTE kunde fixa inskrivning (registro civil) av Dani i Spanien om han är skriven i Sverige. Sa jag fick prata med spanska ambassaden i Sthlm och fick papper hemskickade som mina föräldrar tog med. Massor av papper för pass, ID-nr etc. En rolig detalj var att det stod att alla utländska förnamn maste översättas. Plus man far bara ha tva förnamn och man maste ha tva efternamn. Mmh? Vilket förnamn tar vi bort? Min pappas? Jag väntar nog med allt det där fór jag orkar inte sätta mig in och sen maste man skicka med passfoton pa Dani och da är det nog bättre att vänta tills han är 8 manader. Kan sitta upp själv. Sa det inte blir som med det svenska passet...

Imorgon aker vi tillbaka till La Manga.

PS: Va kul med 5 intressant! Jag som bara blurrade. Kul att ni fortfarande läser...

SVAR@Emma: En tvabarnspappa sa till mig att 1+1 blir liksom inte 2 när det gäller barn;) - Jag tror även att det handlar om rädslan för en ny graviditet, akutsnitt, komplikationerna etc. Inte lika mycket om en till Dani! Saknar redan när han var nyfödd. Ville mest dela med mig av att alla varken vill eller orkar ha tva pa raken... även fast det är trendigt och fördelaktigt för föräldrapenningen. Och berätta att nej, hemmamamma blir det inte av mig... även om jag trodde det, ett tag... Ska ställa Dani i förskolekö direkt när vi kommer hem. Sa han kan börja när han fyller 1. Kanske kan ga halva dagar i början eller inte alla dagar i veckan...?

SMiD - min butik - Ja, vad ska jag göra med de? Jag har nästan bestämt mig men behaller det för mig själv ett tag till...

4 juli 2011

Framtiden - Att vaga köpa?

Ett hem. En lägenhet. Göteborg.

Spenderar internet-tiden pa hemnet.se. En av anledningar till att jag inte bloggar. Har statt i boplatskö sen jag flyttade hem till Sverige för tre ar sedan. Men det verkar nästan omöjligt att fa en hyresrätt. Nagorlunda centralt. Kanske jag maste köpa för att kunna bo i Göteborg?

Nu är jag ju vuxen. 30. Har t.o.m barn. Men ända. Banklan är väldigt manga fler vuxenpoäng;)

Jag drömmer. Vänjer mig vid tanken. Funderar. Skriver kravlistor: Centralt. Barnrum? Hiss. Tvättmaskin. Förrad. Närhet till sparvagn, snabbköp, dagis.

Mammatankar - blöjor, amning och sömn...

Jag har funderat pa om jag ska ursäkta mig för...ja, varför? För att jag inte orkat uppdatera. Inte vetat vad jag ska berätta. Jag har läst en hel bok, ja nästan sträckläst. Varje gang jag ammade, Dani sov. Pa morgonen. Jag har läst en hel hög svenska tidningar som mina föräldrar tog med. Suttit i en solstol med Dani nyfiken i knäet. Ja, han börjar vara intresserad av böcker, bilder, foton. Vi har pratat om framtiden. Efter mammaledigheten. Mina föräldrar har gullat, lekt och myst med Dani som alltid är glad och nöjd. Han vaknar t.o.m med ett underbart leende pa läpparna...

Dani börjar fa svart att koncentrera pa att t.e.x bara äta. Han tittar nyfiket runt omkring sig. Reagerar pa ljud, röster. Lättskrämd. Han blev rädd för gammelfarmor och mostern nu i helgen. Innan har okända varit intressanta men nu bara pa avstand. Helst i mammas knä. Min familj har kunnat leka med honom utan problem. än sa länge.

Dani blaser bubblor med munnen. Börjar dregla rejält. Suger och smakar pa allt och alla. Har börjat kunna greppa tag i saker men leker fortfarande inte med leksaker. Prylar. Utan bara med sina händer, fötter. Mig.

Ja, allt det här berättar jag mest för min skull. För att minnas. Jag tittade pa fotona jag tog med fran Sverige. Sa liten Dani var. Sa stor han är nu. Börjar nästan tröttna pa att alla kommenterar att han är sa stor. Googlade t.o.m hans vikt, längd för att kolla om det är normalt. Ja, normalt för Sverige men inte Spanien. I Spanien är bebisarna mycket mindre... Han är stor för att vara förtidigt född! Löjlig man är. Som jämför? - Han är ju frisk och sund sa varför oroa sig?

Trodde aldrig jag skulle ha tillräcklig mycket bröstmjölk... Men amningen funkar perfekt. Dani älskar bröstet. Njuter. Känns nästan lite sexuellt när han slickar, stönar etc;) Vet inte hur jag ska kunna vänja av honom. Tänkte vänta tills vi är tillbaka i Sverige med att sluta amma. Vid 8 manader. Lata det ta tid, eftersom det funkar... Amningen gör att jag känner mig är väldigt fast, + jag är vralhungrig var tredje timma sa jag längtar lite att fa tillbaka min frihet, inte bara tänka pa amma, äta, sova, amma, äta, sova etc. Jag maste försöka sluta att amma Dani till sömns under dagen. Han suttar hela dagen... Mina föräldrar skrattade at mig. Men nu igen. Du ammade ju nyss. Ja, men nu... Fri amning - när barnet vill?

Jag hade manga tankar om hur mammalivet skulle vara. Men allt och inget är som jag trodde. Allt det där alla säger stämmer men. Det är mer. Mer när man upplever. Lever i det. När man är mitt i. Jag kommer nog vänta flera ar innan jag vill ge Dani ett syskon... Inte för att jag inte njuter, älskar mammalivet utan för att jag känner mig skyldig som inte hjälper till, fixar, sköter, donar. Klättrar pa väggarna. Längtar till att fa börja jobba igen...? Intellektuellt utbyte? Prata om annat än bajsblöjor, amning, sömn och Dani. Min älskade lille Dani!

Efter att ha sovit väldigt bra pa nätterna i en manad slutade jag sova siesta. Men nu, när Dani vaknar var 3-4 timma igen. Behöver jag ta igen sömn. Sa nu har jag bett I om att varje dag fa sova en stund. Ensam. Jag fungerar inte normalt om jag inte far sova... är ingen rolig person att leva med. Är alltid hungrig och trött - Stackars alla andra!

2 juli 2011

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Vi är tillbaka hemma hos I i Cartagena. Det blev för mycket för mig. Orkar inte behöva tänka pa nagon annan än mig själv och Dani. Jag minns när jag var gravid hur jag funderade pa om Dani skulle grata hejdlöst hela nätterna sa att ingen annan kunde sova men verkligheten är tvärtom. Alla andra stör Dani sa han inte sover. Vilket betyder att jag inte sover. Vilket resulterar i att jag är en irriterad zombie. Som inte orkar hjälpa till, laga mat, fixa och vara sällskaplig.

Dani är van vid lugn o ro sa det hjälper inte mig att de högljudda sma kusinerna busar med morfar. Jag angrar lite att vi har haft det sa väldigt tyst hemma de senaste manaderna. Knappt träffat nan. Det gör att Dani inte är van vid massa ljud, röster, lek och bus.

Det är varmt inne i stan men väldigt skönt. Jag sovit, sovit och sovit... Dani med! Sa finns det gratis wifi;) Vi stannar tills nästa vecka da vi kan bo ensamma igen. Halva familjen har akt hem.

Bara det att ingen väcker Dani när han efter tva timmars slit äntligen somnat.

Jag är verkligen ingen lattemamma, som umgas med andra nyblivna mammor. Som orkar ha ett fullspäckat schema. Som hittar pa en massa saker. Gar pa babyaktiviteter. För mig är det tillräckligt att bara ta hand om mig själv och Dani.

Sa jag har bytt sommarhusets soffa, inkl. hela min familj och medelhavet mot I:s soffa med sommarheta Cartagena utanför dörren... Känns (konstigt nog) som ett jättebra beslut.