17 mars 2011

Mammatankar - att leva i bebisbubblan...

Inne hos Köpstoppsbloggen läser jag Vart tar tiden vägen? - om hur vi använder vår tid, att omprioritera tiden så att du hinner göra det du vill (som gör dig lycklig) och finna balans i livet...

Jag tog ett beslut för några år sedan att försöka göra mig själv lyckligare, att prioritera mig själv. Att medvetet välja bort att göra en del saker (sluta jobba på Massimo Dutti) eller att medvetet välja andra (starta eget).

Idag är jag ganska nöjd med mitt tidshjul. Jag prioriterar att ta det lugnt (tv, film, böcker), umgås med min familj (laga mat, äta mat, prata) och sova!

Det senaste 5 åren har nästan all min tid gått till SMiD - att starta ett eget klädmärke, att driva en klädbutik och att försöka förverkliga mina karriärsdrömmar...

Nu står tiden still. Jag lever i bebisbubblan och älskar det! Jag bryr mig inte ett dugg om att världen pågår utanför. Att jag inte läst eller knappt tittat på nyheterna på flera veckor. Att jag inte träffat nån. Inte haft några besök. Jag har bara gått utanför dörren när vi har varit på BVC eller jag varit tvungen att åka till sjukhuset (förutom till butiken och hos frissan nu senaste dagarna).

Jag tar dagen som den kommer. Försöker sova när bebisen sover. Jag har inga problem med att sitta stilla, i timmetal, i soffan med Dani i famnen. Jag är väldigt nöjd & lugn och det tror jag Dani märker, därför är han likadan!

I har svårare för att bara vara och stanna hemma - han är ju spanjor (i Spanien "lever" man på gatan, i baren på hörnet, i parken etc) - så han fortsätter att ta långa promenader varje eftermiddag när jag o Dani sover siesta.

Fler o fler börjar höra av sig om de får komma på besök (än så länge har bara min bästa vän varit här) men jag är fortfarande lite kritiskt. Vill helst inte träffa några småbarn (dagisbaciller) och ingen får vara sjuk! Men jag nöjer mig kanske med att ingen får hålla honom ännu. Jag, I och mina föräldrar håller honom allihopa men alla andra? - han är ju trots allt för tidigt född och fortfarande väldigt liten.

Jag kan tänka mig att bebisbubblans lugn och livet helt avskärmat från resten av världen inte passar alla. Men det är precis allt jag längtat efter! Lugn och ro, att bara vara, ta dagen som den kommer och njuta av den här tiden...

PS: Tänk att det har tagit mig från kl. 08 tills nu 16.35 att skriva de här raderna. Pumpning = bloggning;)

1 kommentar:

Eva sa...

Bebisbubblan är mysig! Min har dock spruckit, litegrann i alla fall, och jag börjar så smått hitta ut mer.

Jag tyckte, precis som du, att det var jobbigt med alla som skulle komma förbi och hälsa på i början. Ville mest bara vara ifred med familjen..