28 feb. 2011

SMiD i Göteborgs Posten!


Notera i kalendern att I skulle landa 19.40 och Dani föddes 15.32...

Läs inlägget från dec, dagen fotografen var hos mig - jag undrar om lille Dani kanske redan kommer vara hos mig när artikeln kommer ut trots grav. vecka 36-37...


Var det nån som läste om mig, det egna klädmärket SMiD och den tuffa vägen fram till drömmen i GP - Göteborgs Postens bilaga "Mina Pengar" igår söndag??? Vilken vecka;)))

När Gabriella Jonson startade klädmärket SMiD för fyra år sedan var det en dröm som gick i uppfyllelse. Men att driva företag visade sig vara svårare än hon trott.

2006 var Gabriella Jonsons liv en bergochdalbana. Hon hade fått jobb som designassistent på Massimo Dutti i Barcelona och svävade på små rosa moln. Ett och ett halvt år senare hade hon gått in i väggen.
– Jag jobbade häcken av mig, pendlade två timmar om dagen i rörig Barcelonatrafik och tyckte att jobbet mest gick åt till att kopiera andra designers. Jag var inte mig själv, och det slutade med att jag sa upp mig.
Tankarna om ett eget klädmärke började ta form. Gabriella Jonsson startade SMiD.
– Jag var full av idéer. Jag har alltid velat ha ett eget klädmärke, designa själv, lägga upp min egen tid. Jag kände att jag kunde ta över världen.
Det var en stolt Gabriella som visade sin första kollektion på modemässan Fresh Fish under 2007.
En stor utmaning var distributionen, att få ut kläderna i butiker. När den första kollektionen skulle produceras kontaktade Gabriella 500 butiker.
– Nu kommer jag igång på allvar, tänkte jag.
Men bara tre butiker svarade. Fabriken Gabriella hade kontakt med i Kina ville producera i större volymer.
– Jag hade fått en fin kontakt med dessa tre butiker. Men det var för få. Jag fick kalla fötter.
Det var ett bakslag. Gabriella visste inte hur hon skulle gå vidare.
– Men jag kände att det fanns kunder som ville köpa det jag gjorde. Då började jag fundera på om jag skulle öppna en egen butik.
Så Gabriella lämnade pojkvännen i Spanien och flyttade hem till Sverige igen.

Butiken ligger på Vasaplatsen. På väggarna sitter stora foton på Gabriella klädd i egen design. På galgarna hänger egenritade klänningar, jackor och kjolar. Nyligen fyllde butiken två år. Det är två år av både upp- och nedgångar. Men framförallt är det en sak som Gabriella har lärt sig: det är inte helt lätt att driva modeföretag.
Sedan SMiD startades har Gabriella Jonson läst hundratals framgångssagor om personer som börjat på noll och sedan gjort succé med sina företag. För det är alltid de lyckade exemplen som hamnar i böcker och tidningar. Entreprenörer hyllas som hjältar.
Det tycker Gabriella Jonson är bra. Samtidigt är det viktigt att vara öppen med allt det som är slitigt och svårt med företagandet. Att prata om de där dagarna ingen kommer till butiken och när man ligger på natten och ältar sin ekonomi. För det kan vara svårt att få det att gå ihop.
– Jag tänker till exempel på alla de som syr barnkläder som de säljer för 200 kr plagget.
Gabriella tror inte att det går att få det att fungera ekonomiskt.
– Det kan aldrig gå runt, du måste ju räkna med din egen timkostnad. Då måste du ha ett annat jobb eller leva på någon annan.

Gabriella har ändå haft det ganska väl förspänt när hon har startat företag. Hennes mamma driver ett inredningsföretag, och istället för att starta egen firma har Gabriella gått in i mammans firma. Det innebär att hon slipper oroa sig för sitt SGI ( sjukpenningsgrundande inkomst) eller om hon har råd att ta semester. Men hennes lön bygger på det hon skulle kunna dra in på SMiD.
– Jag har inte riktigt nått upp till den prognosen, så nu jobbar jag extra på inredningsdelen i företaget.
Gabriella har insett så är det hur mycket pengar hon måste tjäna för att både driva butiken och kunna ta ut en vettig lön.
– Det är ju inte så att jag kan ta ut 20 000 i månaden om jag tjänar 20 000 kronor. För att driva ett enmans modeföretag och få ut en normal lön krävs det att du drar in nästan en miljon om året.
Det är väldigt mycket pengar.
I början kände Gabriella att hon kunde leva på väldigt lite för att komma igång och få syssla med det som hon ville allra mest. Pengar var inte så viktigt.
– Jag har fortfarande inte något behov av en jättehög inkomst. Men det har blivit viktigare med en ekonomisk trygghet, kanske kunna köpa en lägenhet och spara lite.
Gabriella känner att hon har satt sitt liv på paus för att driva SMiD. De senaste två åren har hon bott hemma hos mamma och pappa medan pojkvännen är kvar i Spanien och jobbar. Allt har handlat om SMiD.
– Nu känner jag att jag måste få tid till livet också.
I vår ska Gabriella Jonsson få barn. (min lille Daniel föddes den 23 feb;) Det har lett att hon börjat fundera över framtiden.
– Jag vill gärna kunna vara mammaledig men vet inte hur det funkar med SMiD.
Det finns ganska mycket annat också att fundera över. Pojkvännen är kvar i Spanien och de har inte riktigt bestämt sig var de ska bo.
– Jag kommer att fortsätta att driva SMiD. Men jag kanske startar en webbshop istället för att ha kvar butiken. Jag vet att det finns kunder som gillar det jag gör.

Att starta och driva ett eget modeföretag är en dröm Gabriella haft länge. Samtidigt blev det inte riktigt som hon tänkte sig.
– Jag har alltid älskat att sy. Men sedan jag startade SMiD har jag slutat sy för att det är kul. Allt skulle bli säljbart, skulle generera pengar. Jag tappade det som tyckte var så kul innan, att pilla och sy.
Även om åren med SMiD har varit slitiga så trivs hon med att vara sin egen.
– Jag älskar friheten med företagandet, att få bestämma över min egen tid och vad jag ska göra. Men just nu vet jag inte hur jag kommer att arbeta i framtiden.
En sak är säker. Gabriella Jonsson har lärt sig massor om hur det är att driva modeföretag. Hon har tagit fram egna kollektioner, gjort budget, haft kontakt med producenter, jobbat med marknadsföring. Det har varit en jättebra skola.
– Det vore kul att komma ut och föreläsa om allt jag lärt mig.

25 feb. 2011

jag har blivit mamma....

Borttaget foto;)

till en helt underbar liten Dani

en lite dramatisk historia med vattenavgång i vecka 36+3, akut kejsarsnitt då han satt i säte och pappan påväg med flyg från spanien...

men vi mår alla bra:)

UPDATE:

Hemma efter några intensiva, surrealistiska, underbara dagar fulla av hormoner - Jag har nog fortfarande inte förstått att jag blivit mamma, att han är min, att de senaste dagarna har hänt på riktigt. Att vi har blivit föräldrar!

Han är så snäll, lugn och gör inte mer än sover, gnyr, äter etc. Han ligger mest hela tiden på mitt bröst, hud mot hud. Jag fick tyvärr biverkningar av ryggbedövningen (fruktansvärd huvudvärk som gjorde mig sängliggande) så först nu börjar kroppen fungera som den borde och jag känna mig normal igen...

Jag tar en paus och återkommer med fler mammatankar...

23 feb. 2011

www.svenskdesign.eu



Nu har jag fixat och ändrat lite på SMiDs hemsida, så skönt (o billigt) att kunna göra det alldeles själv med publiceringsverktyget Joomla!

Jag har t.ex. lagt till en extra länk direkt hit till bloggen via huvudmenyn - SMiDs logga i högerhörnet (se bild ovan). Då en del besökare inte verkar förstå att "Backstage i Modebranschen" är min blogg;)

Jag bestämde mig till slut för att inte skriva om mammaledigheten på hemsidan. Då jag fortfarande vill att hemside-besökarna ska komma till SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg, vare sig det är jag eller Eliza som står där och möter kunderna...

UPDATE: Tänk att jag fixade med hemsidan och postade detta inlägget bara nån timma innan vattnet gick och att lille Dani föddes några timmar senare den 23 februari...

22 feb. 2011

Gravidtankar - att försöka inte oroa sig...

Hemma från jobbet på arkitektkontoret. Jag försöker vila. Försöker vara lugn. Inte oroa mig. Inte tänka för mycket...

Fick se min lille Dani en snabbis bara för att kontrollera läget. Han mår bra men sitter fortfarande i säte. Det bokas ett vändningsförsök. När vet jag inte än. BM tyckte jag ska börja ställa in mig på planerat kejsarsnitt...

Jag hade för (151/95) högt blodtryck, spår av äggvita etc.
Måste gå dit igen på torsdag... havandeskapsförgiftning?

Min skoliosoperation journal hade inte kommit. Så nu har jag själv ringt, faxat, mailat och skrivit ett brev. Det är viktigt med tanke på ryggbedövning, anestesi etc...

Fick iallafall mitt moderskapsintyg, som jag ska skicka till försäkringskassan...

Man vill ju att allt ska vara normalt. Se bra ut. Vara som det ska, vara...
Men.

PS: Nu ska jag inta soffläge och se några härliga feelgood filmer...

20 feb. 2011

Hej nya läsare!

Jag ser på besöksstatistiken att jag fått en hel hög nya läsare på sista tiden och tänkte (med tanke på min kommande mammaledighet) att jag skulle göra en liten bloggresumé...

Först en liten presentation: Bella, 30 år, höggravid med mitt första barn tillsammans med min spanske pilot ("I"), har bott i Spanien i 8 år (läs mer under kategorin Gbg till Bcn via Madrid), modedesigner, egenföretagare, butiksägare, drömmare...

Jag har bloggat sen jag startade mitt företag SMiD - Svensk Mode & InredningsDesign tillsammans med min mamma 2006, först på http://svenskdesign.webblogg.se/ där det finns massor av gamla intressanta inlägg (länk till ett inlägg med likn. resumé) att läsa om vägen till mina drömmar från idé till verklighet...

2009 flyttade jag bloggen hit! Under etiketterna nere i högerspalten finner ni massor att läsa om att starta eget företag, driva egen butik, marknadsföring och sociala medier, tankar om modebranschen, rättvist mode och konsumtion. Tror att en av bloggens favoritkategorier är Dagens Funderingar!

Jag har en alldeles egen kategori med råd och tips för dig som drömmer om att starta eget klädmärke! Snälla: Läs först, fråga sen;)

Självklart har jag skrivit mycket om mitt egna klädmärke SMiD och min alldeles egna klädbutik & syateljé - SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg...

På hemsidan http://www.svenskdesign.eu/ kan ni se mina egendesignade klädkollektioner och läsa mer om SMiD och SMiDs Butik

Jag kommer vara mammaledig fr.o.m 1 mars - 31 dec 2011Eliza kommer driva SMiDs klädbutik i Göteborg medan mitt egendesignade klädmärke SMiD står med pausknappen intryckt!

PS: Jag kommer blogga mer sporadiskt under kategorierna personligt (tankar kring graviditeten, få barn, bli mamma etc) och spaniensvenska (funderingar kring att få barn med en spanjor, om kulturkrockar med I:s spanska släkt, mammaledigheten i Spanien etc).

Nyfiken som jag är får ni gärna presentera er;)

19 feb. 2011

Att förbereda för att lämna över butiken...

Jag har sällskap av Eliza i butiken så det blir tyvärr inte mycket tid över att blogga...

Vi går igenom alla SMiDs produkter: jag berättar om designen, material, tvättråd etc. Hon måste ju kunna svara på frågorna kunderna kan tänkas undra... Vi går även igenom priser, hur kortapparaten fungerar, larm etc. Det är väldigt mycket som jag bara gör utan att tänka. Ja, jag försöker komma ihåg att förklara hur allting fungerar...

Jag har flyttat hem nästan alla mina sysaker från ateljédelen. Städat i lådorna och organiserat i förrådet. Så hon får plats för sina saker, produkter. Nu är det inte så mycket kvar att göra. Jag börjar förbereda mig för att lämna över butiken på mentalt och rent praktiskt...

Jag kommer ju självklart komma hit, med jämna mellanrum de kommande månaderna, så länge vi är kvar i Sverige. Men just nu, de närmaste veckorna vet jag ju faktiskt inte vad som händer, när det är dags, hur jag o lillen mår etc. så jag vill kunna lämna över och sen bara vara i lugn o ro...

Bara en vecka kvar till min mammaledighet börjar!

18 feb. 2011

Gravidtankar - att bli rörd till tårar...


PS: Nej, det är inget sponsrat inlägg utan jag ville bara visa den för er gravida utlandssvenska bloggläsare...

Jag har haft en väldigt bra, lugn o harmonisk graviditet. Har mått väldigt bra nästan hela tiden. T.o.m utan hormonsvängningar. Nej, jag är nog inte personen som gnäller, klagar (jag har ju ändå medvetet satt mig i den här underbara situationen;) men nu börjar det bli lite jobbigare, tyngre, otympligare och jag börjar tycka lite synd om mig själv, speciellt när jag är trött (o grinig)...

De senaste veckorna har jag blivit känsligare... Har alltid haft lätt att bli rörd till tårar. Gråter ofta och gärna t.ex. när jag ser på film. Men nu kommer tårarna vid alla möjliga konstiga tillfällen...

Idag när jag åt lunch med tv:n kom Liberos nya reklam, med nyfödda bebisar och känslorna bara väller över mig. Där sitter jag alldeles ensam i köket och storgråter. Tänk att jag snart kommer ha en alldeles egen, nyfödd bebis...

Den som har skapat den här reklamen "du har bara en chans att göra ett första intryck" trycker på helt rätt knappar, iallafall hos mig, som känslig hormonell höggravid kvinna...

Telefonförsäljare - bästa ursäkten...

till slut har jag funnit den bästa ursäkten till alla telefonförsäljare som ringer: -Nej, tyvärr... Jag ska vara mammaledig!

Men nu så kommer följdfrågan, tills när då? - Kan jag ringa dig igen i januari 2012? Que???

Det är nått av det värsta med att driva eget, alla telefonförsäljare som ringer och tar upp ens tid. Speciellt de som tror att SMiD - Svensk Mode & InredningsDesign AB (Ja, det är ett väldigt bra företagsnamn!) är ett enormt stort företag med flera hundra anställda (vi är 3 - tre!). Borde de inte kolla upp företagen INNAN de ringer. De kan väl inte vara så svårt att finna våran årsomsättning?

Våran inköpsvolym av företagsmaterial är minimal. Våran budget för marknadsföring likaså. Etc. Vet inte hur många som ringer men nu börjar jag alltid med att fråga:
- ...och vad skulle det kosta?
För alla erbjudanden som låter gratis, även när de ringer från tidningar... så är det i 99% av fallen för att sälja en annonsplats, en artikel, ett omnämnande etc.

Det kanske är ett bra råd till alla er som håller på att starta eget. Inget är gratis! Allt kostar pengar... men bara x/månad;)

I det flesta fall, enligt mig, speciellt om det handlar om internet / sociala medier, är det inte värt att betala DYRA pengar för marknadsföring... när man är ett minilitet nystartat företag, inte har ett "känt" namn eller säljer "kända" produkter...

Gravidtankar - att bara vara, väntandes....

Jag stryker sakta men säkert sakerna på min långa ToDo-lista (innan mammaledigheten). Denna veckan var det fullt upp på arkitektkontoret (jag gjorde en projektrapport i InDesign - börjar bli riktigt duktig;) så det fanns ingen tid över att fixa saker för SMiD eller butiken. Jag är väldigt kvällstrött nu så det blir inget gjort när jag väl kommer hem...

Under förmiddagarna är jag som mest effektiv, några timmar... sen, vid den här tiden på eftermiddagen, behöver jag sova siesta... vilket inte funkar dagarna jag har öppet butiken så jag sitter här som en zombie, med min gravidhjärna, som tyvärr inte är mycket att ha...

Jag är inte van att vara så oeffektiv så jag har lite prestationsångest men jag försöker att övertyga mig själv att det är helt okej, att mitt enda intresse just nu är "me, myself and I"...

En vecka kvar...
tre dagars jobb på arkitektkontoret, tre dagar i butiken... sen mammaledigheten, spendera dagarna tills förlossningen genom att bara vara. Väntandes!

Att få barn med en spanjor...

Nu har vi fått en tid hos familjerätten. Om två veckor.

Jag kan inte låta bli att bli lite irriterad på deras bemötande. De skriver mannens namn, personnummer, address etc - Borde de inte prata om fadern eller pappan? Vi ska ju ändå "fastställa faderskap" som det heter... (Nej, han är visst inte fadern innan det är officellt på papper?)

De undrar även om de behöver boka en spansk tolk. Jag svarar att inte för vår skull, att jag pratar flytande spanska efter 8 år i Spanien. De svarar att de bokar en för deras skull. För att kunna prata direkt med I? Funkar det inte med engelska? Skulle jag "ljuga" för pappan till mitt barn för att få honom skriva på nått han inte vet vad det är? Jag förstår liksom inte varför...

Jag känner mig lite obehaglig till mods. De känns som de dömer oss. Utan att ens ha träffat oss... I vårt fall är det ett planerat önskat barn men om det nu inte skulle vara det. Om jag råkat bli gravid på semestern med en spanjor, borde de inte behandla mig väl ändå? Det är väl bara positivt att fadern i fråga vill skriva på faderskapspapprerna, som görs för barnets skull. För att få veta sitt ursprung. Vare sig föräldrarna kommer leva tillsammans eller ej. Är det nått jag missar? Inte förstår? Varför är de så "negativa"...? Det är ju ändå Sverige 2011 - jag kan inte vara den första som är gravid med någon från ett annat EU-land!

Vi kommer även ansöka om gemensam vårdnad när vi ändå är där...

Jag kanske ska boka en tolk till förlossningen med. I pratar/förstår ju inte svenska...?

PS: Förlåt! Det kanske är graviditeten. Lite "nionde-månaden-PMS-symptom"? Jag tar saker fel, personligt, som påhopp, blir sårad? Jag vill bara ha det fixat innan förlossningen...

Tvåspråkighet - att lära vårt barn två språk flytande...



Inne hos Emma hittade jag den här väldigt intressanta TED-föreläsningen av Dr. Patricia Kuhl angående tvåspråkighet, flerspråkighet, att lära en bebis två modersmål...

WOW! Så intressant... Så enligt henne har man alltså bara 12 månader på sig, egentligen de första 6-8 månaderna om man vill att barnet ska lära sig ljuden från de olika språken innan hon/han börjar prata själv...

Jag och I har bestämt oss för att jag kommer prata svenska med lillen och I spanska. Sen pratar vi spanska med varandra som vi alltid gjort. Nu gäller det bara för mig att kunna hålla mig till svenskan men jag tror att det kommer falla sig naturligare för mig att prata bebisspråk, sjunga etc på svenska...

Det är faktiskt ganska häftigt hur jag redan märker skillnad på hur lillen i magen reagerar när jag pratar spanska med I i telefon (beror säkert på mitt lite mörkare tonläge / gulligare röst) mot när jag pratar svenska med t.ex. mina föräldrar...

Det kommer bli väldigt spännande att följa vårt barns språkutveckling. Vi vill verkligen att han ska känna att både spanskan och svenskan är hans modersmål...

17 feb. 2011

Dagens mage...



Vecka 36 (35+4)

Har svårt att förstå att jag går in i nionde månaden nu. Mår faktiskt bra för att vara höggravid. Ja, jag är trött, tung, otymplig etc men har inte ont iallafall. Jag tar det väldigt lugnt. Sover 9h per natt + en stund på eftermiddagen när jag jobbar på kontoret. Mitt enda lilla problem är att jag är så törstig, hela tiden. Dricker mellan 3-4(!) liter vatten per dag (ja, jag lever på toa;)

Lillen sitter fortfarande i sätesbjudning vilket gör magen lite otympligare, högre. Ja, magen har ju inte sjunkit ned som den borde för att låta mig andas;) På måndag ska jag till BM och om han inte vänts sig till dess bokas ett vändningsförsök, vilket oroar mig lite... Skönt att I äntligen kommer hit!

Tycker varken jag eller magen växt så mycket de senaste veckorna men det märks att lille Dani har mindre plats. Kan känna hans olika kroppsdelar och hela magen rör sig när han vänder sig. Vågen står på +12kg.

Här hittar ni senaste Dagens mage vecka 33 om ni är nyfikna på skillnaden...(Jag ser nästan större ut pga av den tjocka koftan)

SMiD säljs inte längre online...

via VarUnik.se. Jag och Sofia bakom VarUnik har bestämt oss att inte fortsätta vårt samarbete. Hon vill fokusera på inredningdesign.
Lycka till med VarUnik!

SMiDs Butik kommer inte längre vara återförsäljare till FIFIBAGS, Sofia hämtar upp sina handgjorda väskor idag!
Lycka till med Fifibags!

Jag har även bett flera av smyckesdesignerna vars silversmycken jag har sålt på kommission i SMiDs Butik att hämta upp dem...
Lycka till, till er med!

Jag försöker underlätta för min mor under min mammaledighet i Spanien. Att driva saker på distans är aldrig lätt speciellt om man ska skicka produkter, fakturor etc. Det känns lite jobbigt men som rätt beslut...

ELIZA kommer driva SMiDs Butik under min mammaledighet. Hon står i SMiDs Butik fr.o.m 3 mars. Här hittar ni hennes hemsida Atelje Eliza Design. Jag kommer länka till henne både via SMiDs hemsida www.svenskdesign.eu och här på bloggen.

PS: Onsdagen den 2 mars mellan kl. 17 - 20 kommer SMiDs Butik vara öppen för inbjudna kunder och er bloggläsare med specialerbjudanden;)
Välkomna!!!

Filmtips - från en som älskar film...

Det var länge sedan jag gav er några filmtips , jag fortsätter se på väldigt mycket film och går mer än gärna på bio. Medveten om att jag troligen inte kommer gå på bio på länge har jag försökt gå några extra gånger nu under graviditeten. Älskar gå på bio, gärna äta popcorn (som kvällsmat) i biomörkret;)

Så här kommer de senaste månadernas filmlista:

Lyckan, Kärleken och meningen med livet + tyckte mer om boken...
Robin Hood +
The Social Network +
Cornelis jag är för ung - mina föräldrar älskade den!
Svinalängorna + kände mig obehaglig till mods halva natten...
Nowhere boy ++ Rekommenderas om John Lennons tonår innan The Beatles, WOW! för Aaron Johnsons skådespeleri - blev lite förälskad;)
Creation + Om Charles Darwin, evolutionen och arternas uppkomst...
The Back-up plan tyckte nog om den pga av gravid-temat...
Dear John
An Education +
Kärlek i New York
Bröderna Karlsson ...som Alfamamman kommenterade: Så svensk!
Knight & Day
Wall Street +
The kids are allright +
Casino Jack
Yves Saint Laurent (den stora kärleken) - Inte värd att se...

UPDATE - helgens skörd:
The boys are back +
Every Day +
Letters to Juliet + söt

+ Se den!
- Nej, den får stanna i videobutiken...

Under etiketten FILMTIPS finner ni alla filmer jag sett de senaste 2 åren...

15 feb. 2011

Att få barn med en spanjor...

Jag tänkte att jag skulle berätta för er om hur det är att få barn med någon från ett annat EU-land. Hur enkelt eller komplicerat det kommer att bli, rent praktiskt, vet jag inte ännu men nu kan jag berätta om del 1 - Familjerätten

Jag vill faställa faderskapet innan lille Dani föds, för säkerhets skull... samt ansöka om gemensam vårdnad. Eftersom vi inte är gifta och inte bor ihop kommer en handläggare utreda ärendet. De behöver I:s personnummer som jag snällt förklarat att han inte har. Jag skickar hans första 6 siffror (födelsedatum) och hans spanska ID-nummer. De kommer höra av sig med en tid... Jag hoppas det blir innan förlossningen!

Det känns lite konstigt att någon behöver utreda ärendet innan vi kan få en tid. Vi har varit tillsammans i snart 12 år. Sen 1999! Vi har bott tillsammans i Spanien i 5 år. Nu är vi särbo på distans (det är det som komplicerar det hela) men vi kommer att bo/vara tillsammans fr.o.m. barnets födsel. Vart vet vi inte än pga I:s pilotjobb i Spanien och mitt jobb / företag / butik i Sverige;) - Men detta vet förstås inte handläggaren, han har ju bara mitt och I:s namn och (halva)personnr. Vad finns det att utreda, liksom, innan de pratar med oss?

Ja, för en kort stund önskar jag att vi var gifta...
för då behöver man inte förklara, eller?

UPDATE: Nu har vi fått en tid, om två veckor... De undrar om de behöver beställa en spansk tolk;)

12 feb. 2011

Ge mig en spanjor...



Jag viker mig av skratt i soffan när Babsan sjunger "ge mig en spanjor" i kvällens melodifestival deltävling...
Usch och fy va pinsamt kul!

UPDATE: Jag klistrar in videon här för er utlandssvenskar
som har en egen spanjor, precis som jag;)

SMiDs Butik börjar förändras...

Solen skiner, det är vår i luften i Göteborg, kunder tittar förbi butiken...
(som förövrigt är lite av ett kaos mellan SMiDs och Elizas alla saker, hennes ikeapåsar in - mina påväg ut, vi har inte riktigt fått koll på hur vi ska kombinera våra produkter i butiken än ...min gravidhjärna hjälper inte till...)

Än så länge har jag lite dålig koll på Elizas produkter så när kunderna frågar får jag försöka förklara. Erkänna att jag faktiskt inte vet. Det är ju inte jag som ska sälja dem men det känns ändå lite pinsamt...

Det är blandade känslor. Det känns både bra och lite konstigt. Att dela min butik med en annan designer. Att lämna över ansvaret till någon annan. Att någon annan ska möta kunderna. Spendera sina dagar här, i SMiDs Butik.

Jag skriver visst de sista raderna av det här kapitlet i mitt liv...
Samtidigt känns det helt underbart, snart vänder jag blad, ett tomt vitt ark att börja fylla... Kapitel 11;)

Gravidtankar - gravidhjärna?

Ja, ni har säkert märkt det! Det är mest graviditet, förlossning, bebis och mammafunderingar i min gravidhjärna just nu. Jag försöker. Verkligen!

Men det är näst intill omöjligt. Speciellt nu, när magen är i vägen för allt man ska göra: kroppen känns otymplig och tung, man har krämper, sammandragningar, förvärkar för att inte säga att hela världen stannar när bebisen rör på sig, sparkar eller genom att bara bli påmind om att man faktiskt väntar barn, ett levande mirakel växer i min kropp, att jag ska bli mamma...

Ja, jag har svårt att koncentrera mig på något annat. Jag skriver en lista till Eliza om SMiD, butiken, produkter och alla saker jag måste fixa de närmaste två veckorna... Jag vet. Allt slutar inte att existera, fungera bara för att jag får barn men jag vill verkligen kunna vara hemma i lugn o ro första tiden utan att känna skuldkänslor (för det jag inte gjort) - "duktig flicka syndrom"

Jag hoppas bli mig själv igen, om några månader;)

Gravidtankar - barnlediga tillsammans....

Jag läser inne hos UnderbaraClara att hon är så glad att hon och pappan kommer kunna vara barnlediga tillsammans, med sin nyfödde...

Jag har alltid känt precis som hon, tänkt och hoppats, att vi skulle kunna vara barnlediga ihop. Speciellt de första månaderna. Nu verkar det som att drömmen kommer gå i uppfyllelse... Helt fantastiskt!

Självklart får man offra en del, leva lite snålare, men jag vet att det kommer vara värt det. Jag har medvetet planerat (läs: sparat) inför detta under flera år (I har sitt arv och kommer "sommarjobba" som pilot under juni - sept).
Jag kommer även få föräldrapenning eftersom jag är anställd i SMiD...

Vi har inte skaffat oss dyra omkostnader, fasta utgifter eller har ett dyrt bolån att betala. Vi kommer kunna leva "billigt" i I:s lägenhet (eller i mina snälla föräldrars sommarhus;) utan varken hyra eller lån. I Spanien köper man lägenheter som man köper mark/hus i Sverige - När lånet är betalt är den din (utan hyra) och i I:s fall har han ärvt sina föräldrars redan avbetalade lägenhet.

Vi kommer kunna vara tillsammans 24/7 de första 2-3 månaderna (då I inte kommer jobba för att vara här i Sverige med mig o lillen) och sen åker vi tillsammans, till Spanien, till sol o värmen under sommarmånaderna...

Jag längtar sååå...

PS: Jag undrar varför jag känner att jag behöver förklara för er hur det kommer fungera (för oss) att vara barnlediga tillsammans? Men men nu vet ni iallafall;)

Möbelmässan, inredning och designdrömmar...

Mamma kom hem från möbelmässan i Stockholm sent igår kväll så till frukost pratade vi inredning-, möbel- och färgtrender och hon berättade om sina intryck...

Jag älskar inredningsdesign, precis som modedesign, så möbelmässan är alltid inspirerande! En liten del av mig önskar ibland att jag utbildat mig till produktdesigner istället för modedesigner. Men jag finner det lättare, enklare att sy då man själv kan skapa proverna. Det finns nått speciellt i inredningssaker. Det har nog med det grafiska formspråket att göra...

Men man vet ju aldrig vart livet tar en...

Möbel-Trender:
Trä, svart/vitt, grafiskt, miljötänk-inspiration, starka färgklickar, metall...

11 feb. 2011

Veckans skyltfönster


Atelje Eliza - babytofflor

I veckans skyltfönster har Ateljé Eliza fått flytta in med dessa underbart söta babytofflor med fransar. Som även var med på omslaget av tidningen MAMA förra året!

Nu har Eliza börjat flytta in i butiken...
Välkomna förbi!

SMiDs Butik - Vasaplatsen 10 - Göteborg
Tors 12-18, Fre 12-18, Lör 11-15

Det närmar sig...

Gårdagen spenderades med trevligt underhållande sällskap i butiken. Vi pratade om allt mellan himmel och jord (Jo, allt från döden till att bo på landet) till mer praktiska saker angående butiken, kunder, produkter etc.

Det känns jättebra. Så skönt! Det börjar bli verkligare för mig - att jag kommer kunna vara mammaledig under 2011, som har varit de senaste månadernas mål! Att få vara tillsammans, alla tre, när Dani är liten...

Jag har lite smått panik att det går så fort, att jag kommer bli mamma om bara några veckor... I kommer hit om två(!) veckor och samma vecka slutar jag jobba.

Den 26 februari är sista lördagen jag kommer att ha öppet butiken innan Eliza tar över...

10 feb. 2011

Jag har sällskap....

...av den andra designern idag i butiken så jag är tyvärr lite upptagen...

Nytt i min bokhylla...


Google-Koden av Andreas Ekström

Jag googlar, varje dag... Ja, tänk bara att det finns ett ord (företagsnamnet) för att använda deras tjänst... Jag använder blogger: Google bloggtjänst, jag har Gmail, kollar hemsidans besökstatistik via Google analytics, SMiDs Butik finns på Google maps, tidigare använde jag även Google adwords annonser, jag tar ofta hjälp av Google translate när jag översätter, för att inte glömma bort att jag kollar in olika videos på youtube... (I älskar Google earth och Google street view)

De flesta är gratistjänster. En del, som Google Adwords, där man betalar per klick, alltså bara då någon klickar på ens annons... ändå lever Google på sina annonsintäckter? Ja, för jag som gratisanvändare är annonsernas potentiella kund...

GOOGLE - ett av världens snabbast växande företag.

Väldigt intressant och läsvärd bok om sökmotorföretaget Google (universitetsnördar som får en idé och blir mångmiljonärer) sociala medier, marknadsföring, internet, sökoptimering, att tjäna pengar på gratistjänster men även lite kritisk analys om integritet online, att google anpassar sig efter användaren, "vet" vad du skriver, publicerar, googlar etc. Ni har säkert märkt av det?

Vad händer när all världens information blir sökbar och användningsbar?

PS: Kolla in kategorin I min bokhylla här på bloggen om du letar fler inspirerande böcker om entreprenörskap, starta eget företag, sociala medier, personlig utveckling, mode / modebranschen etc.

5 feb. 2011

Att provocera andra genom att må bra...

Emma kommenterade mitt inlägg "att lyssna på sin kropp" att det kan vara väldigt provocerande att välja ett hälsosamt liv...

Hon har så rätt. Jag tror att jag kan provocera många, både genom att medveten välja bort alkohol, kolsyrat, kaffe etc. och att jag har den kontrollerar över mig själv. Även om det i mitt fall delvis har med min glutenintolerans att göra (äter nästan ingen cafémat, snabbmat, färdigmat, skräpmat etc då det mesta innehåller gluten) Jag vet vad som händer om jag tar ett snedsteg, om jag smakar. Det är inte värt det! Jag kontrollerar alla produkter jag köper, läser innehållsförtäckningen på allt jag stoppar i matkorgen, ALLTID... det är en livsstil!

Jag tror även det kan vara väldigt provocerande att tycka om att städa. Att tycka om att rensa, röja och organisera... Att vilja leva utan för mycket materiella saker. Att inte samla på sig en massa (skräp?). Att våga slänga. Att inte hela tiden önska sig nya saker. Att inte vilja ha mer. Utan att vara nöjd. Med det man har. Självklart har det som hänt I, hans föräldrar, påverkat mig. Att vara tvungen att städa ur någons hem. Skänka bort, slänga någons ägodelar. Att man inte får ta med sig någonting till andra sidan när man dör...

Även lyckliga människor provocerar.
Tyvärr.

Gravidtankar...

Jag kommer på mig själv fundera över ställen jag kan städa, organisera, röja, rensa... I:s garage i Spanien, mina föräldrars vind, hemma hos en vän etc. Jag är väl medveten om att jag inte kommer/borde göra det. Men jag undrar om det har med de där "boa"-känslorna de säger att gravida får i slutet på graviditeten. Att man vill fixa iordning inför bebisens ankomst. Eftersom jag inte har så mycket (det mesta av mina saker fortsätter stå i flyttlådor i Spanien) så försöker jag finna andras oordning att organisera... Helt knasigt låter det, men jag älskar verkligen att rensa... har t.o.m seriösa funderingar på att göra en karriär av det;)

Imorse satte jag på en maskin med de senaste tillskottet till lille Dani samling kläder. Min mamma kan verkligen inte låta bli att shoppa bebiskläder så han börjar få en liten garderob nu, i flera olika storlekar. Jag har bett henne inte köpa mer i det minsta storlekarna (50-62) då han troligen kommer växa ur dem fort... I helgen har jag tänkt att gå igenom alla plaggen, kontrollera att storleken stämmer överens med den verkliga storleken på plagget (vet att olika märker har olika mått), bara sitta o mysa och skapa små outfits... organisera plagg i olika lådor beroende på storlek etc. De är sååå söta! Så små... bebissockor, ett par underbara babyskor...

Jag har försökt att vänta. För vad ska jag annars göra sista veckorna hemma innan förlossningen? Men kan inte låta bli;) Jag har börjat packa BB-väskan, ta ut bebissakerna ur sina påsar och plastförpackningar, kan spendera timmar drömmandes om framtiden...

Framtidsvindar...

Jag hade en dröm inatt.

Jag satt i en eka, eller en liten båt. Med segel.
På ett lugnt hav eller sjö. Solen sken. Himlen var blå. Svag bris.
Jag minns att jag njöt... gungandes av vågorna...
Alldeles ensam satt jag där. Väntades...
På att vinden skulle ta tag i mitt segel...

Framtidsvinden?

Nån som kan tyda drömmar?
Jag drömmer väldigt mycket. En hel del riktigt otäcka mardrömmar. En del som den här, väldigt lugna feel-good drömmar. Flera där jag är gravid men än så länge inga där jag är mamma, där lille Dani lever...

Det är INTE min vecka...

Idag när jag skulle öppna butiken hade någon spytt ner hela ytterdörren och rakt utanför entrén. Kul att börja dagen med att städa upp det. Not! Så nu sitter jag här, äcklad och krösmagad som jag är, och vill gå hem o duscha...

Jag försöker verkligen tänka positivt. Igår gick det väldigt bra då jag använde energin och nu är butiken och förrådet rensat och organiserat. Eftersom jag har haft ont i höften de senaste veckorna har jag inte tagit tag i det men ju längre jag väntar ju större och tröttare blir jag så det är skönt att få det gjort.

Varför är det alltid så. Att när nått går fel, går fler saker fel?

Så nu kommer veckans gnäll (förutom spyan och stölden): min pappa har trillat och slagit sig (blåslagen), min älskade lille bebis i magen sitter i sätesbjudning och jag oroar mig för att de ska behöva vända honom, I har fått reda på att en till nära släkting är svårt sjuk... Behöver jag fortsätta?

4 feb. 2011

Att medvetet välja sinnesstämning...

Jag försöker använda min irritation till något positivt så jag städar. Flyttar och organiserar om. Nu får jeansen hamna bakom kassan. Så får kunden be om sin storlek. Jag låter ett par av varje hänga framme så man kan se de olika modellerna...

Mamma kom förbi en stund. Hon var glad att inte nått hänt mig. Att jag inte blivit hotad eller de gjort mig illa. Är ju faktiskt gravid i åttonde månaden...

Jag förstår mig inte på sådana människor. Ja, jag har fördomar! Jag var på min vakt från att de kom in genom dörren bara genom hur de var klädda, hur de såg ut men ville inte tro, tänka så... Tyvärr så gör den här händelsen inte mina fördomar mindre...

Nej, nu ska jag ta tag i förrådet. Bäst att försöka vända min energi till något bättre. Kan inte sitta still just nu...

Hoppas ni får en bättre fredag än jag!

PS: Jag försöker tänka enligt boken "att välja glädjen", att ruska av mig de otrevliga negativa känslorna och försöka se det positiva. Det kunde ha varit värre! Jag, och magen, mår bra;)

Bestulen, mitt framför näsan...

Shit, jag blev just bestulen på flera 7 for all mankind jeans (igen!)

De kom in två kvinnor och ett barn. Jag hade för mycket koll på barnet och för lite på kvinnorna...

Mitt framför ögonen på mig stoppade de ner några jeans i handväskan medan de pratade glatt o trevlig med mig. Jag märkte det inte förrän nu, att flera storlekar fattades, när jag la tillbaka alla på sin plats och iordning.

Jag sitter och väntar i telefonkön hos polisen...
hoppas jag får ut nått på försäkringen?

UPDATE: Beräknad väntetid. 12 min.
Jag gör nog anmälan online...

UPDATE: Jag fattar inte att man kan ha, "tanto morro!", ja, vet inte ens vad man säger på svenska... att kunna vara så fräck att man snor från någon medan man ler, pratar och låtsas som ingenting. Jag bjöd t.o.m dottern på choklad?!?

Känner mig så dum, mitt framför näsan. Butiken är ju inte ens 30kvm. De måste vara professionella "ficktjuvar"... GRRRRR!!!!!

UPPDATE: Jag får lust att ta ett varv på stan och se om jag ser dem. Irriterande att det inte funkar som man skulle kunna önska med polisen (hoppas de har viktigare saker för sig!). Att de kunde få informationen och se om de ser dem på stan. Nu, på direkten. De var inte "normala vem som helst personer" utan ganska lätta att upptäcka, bara genom min beskrivning...

UPDATE: Undra vad de gör med jeansen? Vart säljs stöldgods? På nån marknad utanför Göteborg? Online? I Madrid kan man ju hitta sin, kamera, mobil etc på "el Rastro" helgen efter. Jag känner flera som köpt tillbaka sina saker;)

UPDATE: Känns konstigt att vara kvar i butiken. Trots att det inte var obehagligt, är det obehagligt att bli bestulen... Vill helst bara stänga, gå hem och dra täcket över huvudet...

3 feb. 2011

Att lyssna på sin kropp...

Jag tror att jag redan innan jag blev gravid var ganska duktig på att lyssna på min kropp. Min glutenintolerans gör att jag känner efter. Hur reagerar min kropp på det jag äter? (får ju våldsamma reaktioner om jag råkar få i mig gluten, har väldigt känslig mage...)

Jag skrev, här på bloggen om min detox, hur jag i januari förra året tog bort allt jag inte mådde bra av från min kost i ett desperat försök att få koll på min (IBS?) mage... och MÅ BÄTTRE! Det har hitills fungerat alldeles utmärkt och jag har inte mått dåligt sen dess;)

Under besöket hos BM denna veckan fick jag frågan: om jag börjat röka?, om jag drack eller saknade dricka alkohol? Lite förvånad svarade jag, som tidigare, att jag aldrig rökt och dricker väldigt sällan alkohol pga av min mage...och att det skulle aldrig falla mig in att börja nu, när jag är gravid, när jag bär mitt barn i min kropp...

Mina vänner anser att jag är väldigt kontrollerad. Jag överdriver ingenting. Skulle aldrig falla mig in att vräka i mig en hel påse chips, en skål godis etc. Självklart äter jag ibland såkallad "skräpmat" (om den är glutenfri). Jag har även mina, få, favoriter: Saft, mjölkchoklad, glutenfria frukostflingor... men jag äter dem i lagom mängd. Jag smakar, njuter och sen är det tillräckligt. Det är kanske därför jag nu, när jag är gravid, inte har några galna matcravings eller vräker i mig onyttigheter...

Jag lyssnar på min kropp!
Äter när jag är hungrig...
Dricker när jag är törstig...
Sover när jag är trött...

Det roligaste med att driva butik...

...är alla människor man träffar! Eller i dagens fall, att personer (från barndomen) vet, får reda på att man driver butik och kommer förbi...

En tjej med barnvagn öppnar dörren till butiken, hon studerar mig, mina ansiktsdrag sen frågar hon om jag är, Bella? Hon undrar om jag känner igen henne, det tar en kort stund innan jag ser att flickan jag minns växt upp och blivit vuxen...

Vi bodde grannar på gatan där jag växte upp i Borås, lekte när vi var små... Jag flyttade ju till Varberg när jag var 12 så det var väldigt många år sedan vi sågs. Så är det när man flyttat runt som jag gjort. Man följs inte åt genom skolor, stöter inte på varandra av olika anledningar, råkar inte springa in i varandra på stan...

Man måste aktivt söka upp varandra. Jag bad henne bli min vän på facebook. Så vi kan följas åt, i framtiden...

Shit, vilken reality check! Jag har blivit vuxen!!! Om hon är så stor och hennes småsyskon är i 20-årsålder hur gammal är inte jag då...

Spanska svärföräldrar och spansk barnuppfostran...

Jag känner flera svenska tjejer som är tillsammans med spanjorer. Flera av dem, väntar som jag barn med sin spanjor. Därför tänkte jag gå in på temat spanska svärföräldrar och kulturkrockar i barnuppfostran...
Väntar mig era åsikter!!!

Jag är, hur förfärligt det än låter, ganska glad att jag slipper mina svärföräldrarnas idéer om barnuppfostran. Det kommer nog vara tillräckligt med resten av den spanska släkten;)

När barnen är små handlar det väl mest om att inte få egentid (utan familj, släktingar och vänner). Att alla måste hälsa på redan på BB. Att många röker i närheten av nyfödda bebisar som om det vore helt normalt. Att alla ska hålla, pussa, gulla med barnet (vilket jag tycker om, om det inte vore för infektionsrisken, speciellt de första veckorna...)

När barnen blir lite äldre blir jag fortfarande chockad över att se föräldrar röka i närheten av sina småbarn (även i Sverige!). Att så många tycker det är ok att åka utan bilbarnstol (de har tusen olika ursäkter). Att socker / sötsaker är energi, man får t.o.m extra socker serverat till Cola Cao (=Oboy) som om de inte har tillräckligt redan. Jag har t.o.m sett spanska föräldrar tvinga i sina barn tårta, kakor, sötsaker för det är energi, så de ska orka leka;) För att inte tala om salt, att man låter små barn (6mån-1 år) smaka och lite större äta ostbågar, chips och liknande. Går inte ens in på läsk!

Vet inte om ni märkt av det men I:s släktingarna i Spanien har inga problem med att kommentera ens vikt. Det anses positivt att ha lite hull, speciellt på barn, även om de flesta vuxna kvinnor bantar... så det pratas väldigt mycket och öppet om vikt. Vill inte ens tänka på kommentarerna angående hur många kg jag gått upp under graviditeten, hur/när jag kommer gå ner dem etc. Nu har jag ju inga viktkomplex eller lagt på mig särskilt mycket, men jag tänker på de som tar det helt fel när man öppet talar om och diskuterar andras vikt som det vore det mest normala i världen...

Sen tycker jag för min del att många spanska barn är för väluppfostrade, uppklädda i söndagskläder, som de inte får smutsa ner... Får inte röra nått i "finrummet" (Ja, i Spanien har nästan alla fortfarande ett sånt), får inte krypa på golvet utan väntas sitta stilla tysta vid bordet. Under hela middagen som kan hålla på i timmar...

Men det värsta, enligt mig, är att de anses vara bra att låta barn skrika/gråta för då "lär de sig". Att man gärna skriker, försöker överrösta barnet, istället för att i lugn ton lugna ner de...

Ska bli spännande att se hur långt tid det tar innan nått av de ovannämnda exempel händer mig... Det lovar jag att skriva om under min mammaledighet, här på bloggen, om än bara för att få skriva av mig min frustration;)

PS: Jag har flera spanska vänner som är gravida eller har småbarn. Det blir en hel del barnuppfostran-krockar, speciellt angående rökning, alkohol under graviditet/amning, socker/salt, bilbarnstolssäkerhet och det här med att låta barnen skrika/gråta för då "lär de sig"...

Gravidtankar - att få barn med en spanjor...

Det börjar sakta men säkert närma sig. Jag tänker mer och mer på förlossningen, att graviditeten faktiskt slutar med att jag ska bli mamma, få barn! Det börjar bli mer verkligt för mig trots att jag inte tror jag kommer att förstå, inse fakta förrän han är här... Det känns ärligt talat lite surrealistiskt trots att jag känner honom i magen, där han (i v.34) sitter i säte...

Jag tänkte försöka fixa det mesta de kommande veckorna. Jag har börjat kolla upp hur det funkar med föräldrapenning när pappan är utländsk. Om han kan föra över sina pappadagar på mig? Vi vill ju ha gemensam vårdnad, trots att I inte är svensk medborgare. Jag vill även skriva på faderskapsspapprerna innan förlossningen, för säkerhets skull...

Vi har bestämt oss för att ge lille Dani mitt efternamn som efternamn och I:s som mellannamn, så att lille Danis namn fungerar rätt i Spanien, med pappans först och moderns efter. (Namnet och andranamnen diskuteras fortfarande;) Jag har börjat fundera över hur det fungerar med dubbelt medborgarskap, om vi fixar den svenska först och gör den spanska delen när vi väl kommer dit till sommaren... (Nån som vet vad man behöver för papper med sig?)

Min to-do lista med saker att tänka på innan lille Danis ankomst börjar bli mer officiella papper och mindre bebiskläder, barnsaker och drömmar...

PS: Det mesta på bebis inköpslistan är inhandlat även om jag bestämt mig vänta med flera saker (bärsele, babysitter, babywatch, babynest, amningskudde, nappflaska etc) för att köpa om/när det behövs. Jag har inte heller köpt nån spjälsäng utan tänker att han sover hos mig eller i liggdelen till vagnen de första två månaderna (i Spanien finns redan en spjälsäng). Häromdagen köpte jag en vagnkudde och en tunn filt (istället för tjockt täcke) och har börjat sy om ett av mina använda mjuka satinlakan till barnvagnslakan. De är ju mindre (än för spjälsäng) så det blir flera av ett enda 90-sängslakan. Perfekt!

2 feb. 2011

När kommer H&M och familjen Persson granskas?

Jag hade inte tänkt kommentera Uppdrag gransknings program angående IKEA. Men jag undrade redan under förra veckans program varför de inte granskade flera olika "svenska" storföretag (H&M, Ericsson, Volvo) samtidigt. Jämförde?

För jag ställer mig frågan om de flesta (gemene man) vet vilken procent royalties brukar ligga på? I IKEAs fall var det 3 % som enligt programmet gick direkt till Ingvar Kamprad(:s stiftelse). 3% på alla varor i hela butiken! Men vad är normalt? Om man inte jämför så säger ju inte informationen så mycket. Det kanske är mindre/mer än andra... (Vad har andra globala företag för royalties: Coca Cola, McDonalds etc?)

Hur många miljoner/miljarder har de andra storföretagsägarna gömt i skatteparadis?

Under modeveckan i Stockholm skrivs det att modeeliten undrar när Josefsson och gänget ska ge sig på familjen Persson?
Det undrar jag med...

PS. Jag tycker Ingvar Kamprad är en stor inspiration (för alla entreprenörer), hur han har lyckats bygga upp IKEA från ingenting med egna pengar. Och om han är så snål, som han anses vara, så kan jag tänka mig att han göra allt för att spara så mycket som möjligt genom skatteplanering. Hade varit skillnad, enligt mig, om de upptäckt olagliga metoder för detta eller nått annat, värre. Sen undrar jag hur mycket IKEA faktiskt betalar svenska staten genom alla sina anställda, avgifter, skatter, moms, tull på alla varor etc. Ikväll tittar jag på fortsättningen...

UPDATE: Que? Jag har svårt att förstå allt prat om sociala, etiska och moraliska tankar. IKEA har aldrig utgett sig för att vara ett socialt företag. Ikea är inte Sverige! IKEA köper in så billigt de kan i låglöneländer och säljer billigt till kunder över hela världen som borde veta vad de handlar. Jag hade tyvärr inte blivit förvånad om de avslöjades minimilöner, barnarbete, pinsamt dåliga arbetsförhållanden etc i IKEAs fabriker, precis som i andra storföretags fabriker. Jag tycker inte om det, jag håller inte med, men tyvärr så fortsätter kunderna genom sina billiga köp stödja företagen de handlar ifrån...