29 jan. 2011

Drömmen om modevärlden...

Jag fick ett mail av en gammal studiekompis på IED i Madrid. Han grattade på födelsedagen och hade sett bilden med magen som jag även publicerade på facebook igår. Det var nog två år sedan vi pratade senast. Vi har bara haft sporadisk mailkontakt sen jag flyttade från Madrid 2003...
(För er som är nyfikna på min livshistoria läs: Från Gbg till Bcn via Madrid)

Han hade lämnat modet. Modebranschen. Tagit upp sina juridikstudier. Han skrev att modebranschen mest irriterade honom nuförtiden. Konsumtionen. Slit-o-släng. Ytligheten. Snabba trender. Att kunderna inte är beredda att betala för ett unikt designerplagg. Att de jämför priserna på designplagg med massproduktion. Una batalla que nunca se puede ganar (-ett krig som man aldrig kan vinna).

Jag känner igen mig i hans ord. I hans irritation. I att drömvärlden. Modevärlden inte såg ut (ser ut) som jag väntat mig. Som vi trodde. Som unga modedesignstudenter...

Han frågade hur det går för mig. Med drömmen. Det egna klädmärket. Den egna klädbutiken... Jag svarade ärligt. Att den faller isär. Drömmen. Att verkligheten inte är som i drömvärlden... Att jag inte vet vad jag ska göra. Hur jag ska gå vidare...

Han svarar att han kanske fortsätter med mode när han pensioneras sig. Jag läser hans ord och känner att jag inte är beredd att ge upp modedrömmen ännu. Jag vill fortfarande vara en del av modebranschen. Designbranschen. På vilket sätt, vet jag inte. Än.

Mammaledighet och SMiDs Butik...

Under februarimånad är tanken att jag och den andra designern (kommer länka till henne när allt är klart och avtalet påskrivet) kommer att vara tillsammans i butiken under vissa dagar o tider. För att lära känna varandras produkter lite bättre. Hon ska ju sälja SMiDs produkter och kommer behöva kunna svara på kundernas frågor, funderingar samt kunna berätta om mig o SMiD...

Samarbetet och avtalet är enkelt. Hon står i butiken på de vanliga öppettiderna (Tors-fre 12-18, lör 11-15) och säljer sina egna och SMiDs produkter. Det som är hennes är hennes och det som är mitt är mitt. Inga problem med fakturering mellan företagen etc. Så skönt;)

Från 1 mars kommer hon att driva butiken och jag kommer vara hemma (tillsammans med I), ta det lugnt och förbereda mig inför förlossningen, framtiden...

När vi pratade i telefon häromdagen hade hon en kul idé om en liten nyinvigning, överlåtelsefest eller vad man nu ska kalla det. Jag kommer berätta mer om det när dag o tid är bestämt. Hon måste ju marknadsföra sig, sitt märke och att hon nu finns på Vasaplatsen 10 i Vasastan i Göteborg. (Blir ju indirekt marknadsföring även för SMiD)

Jag funderar mest på hur jag skriva om min mammaledighet, vårt samarbete på SMiDs hemsida, här på bloggen, twitter, facebook etc. Jag vill ju fortfarande dra kunder till SMiDs Butik, även om jag själv inte kommer driva den...

Att plocka isär det man byggt upp...

Jag skrev igår att jag lever deras dröm. Men då menar jag inte att min verklighet är drömlik...

Den privata delen är just nu så nära drömmen man kan komma. Har aldrig varit så lycklig, lugn och tillfredsställd med vart jag är i livet. Lever verkligen i nuet och njuter av varje sekund. Jag vet, mycket väl, vad jag har. Det största av allt. Kärleken. Både den mellan I och mig och den till det barn vi väntar...

Den professionella delen. Den som de unga tjejerna drömmer om. Den faller sakta isär. Denna veckan har jag börjat säga upp mina avtal med andra designers, försäljningställen och lämnar tillbaka produkter jag har haft på kommission i butiken. Mycket för att underlätta. Både för mig under mammaledigheten och för designern som kommer driva SMiDs Butik under 2011...

Den svåraste delen handlar alltid om ekonomi. Fakturering. Pengar. Jag försöker dra ner på omkostnader och jobb för andra omkring mig (då jag kommer vara på distans i Spanien)... men det är jobbigt. Att sakta plocka isär det man byggt upp...

28 jan. 2011

Dagens bästa present - en nöjd kund...

En kund som förrförra veckan köpte en SMiD klänning till sin examen kom precis förbi bara för att berätta att hon fått jättemånga komplimanger för klänningen...

Att hon berättat om mig (SMiD) och vart jag håller till...

Det var nog den bästa presenten idag - En nöjd leende kund!

Jag lever deras dröm...?

Det kommer in två unga väldigt iordninggjorda stylade tjejer i butiken. Jag skulle kunna säga att de själva tycker de är väldigt modemedvetna och trendiga. Superhöga klackar, svarta leggings (med skinndetaljer), kort päls, fredagsmake:ade etc...

De kollar på 7 for all mankind jeansen, på mina egendesignade handväskor, pratar högt om produkterna, låtsas låta som de vet vad de pratar om - vårens trender (lästa i Sofis Mode;)...

De frågar om märket. SMiD. Jag berättar...
Helt plötsligt märker jag hur deras tankar om mig förändras, från att vara "det gamla (ja, om man är 17 är väl 30 gammal?) gravida butiksbiträdet" till... Ja, till vaddå... En som lever deras dröm? - modedesigner med eget klädmärke och klädbutik!

Trots att jag en kort stund tidigare känt mig gammal, tjock o ännu mer (om möjligt) höggravid så avundas jag inte dem. Jag skulle inte vilja gå tillbaka. Vara tonåringen igen. Ung, osäker och så egocentrerad...?

Jag är inte den trendigaste, mest modemedvetna, stylade personen (snarare funktionell, praktisk o bekväm) men jag drömmer inte heller om att vara henne...

I den verkliga modevärlden, modebranschen, handlar väldigt lite om glamour och största delen om hårt arbete...

Dagens mage;)


Gravid vecka 33 (32+5)

Jag tänkte jag får väl visa mig själv, magen, på min födelsedag...

Jag blev väckt som när jag var liten med mina föräldrar falskt sjungandes "med en enkel tulipan..."(fast det var en vacker röd ros), ett champagneglas med SAFT och ett snyggt stilrent smycke som present...TACK!

Nu väntar jag bara på den riktiga 30-årspresenten;)
Lille DU, därinne, vem du än är...

27 jan. 2011

Chiquitito!

Jag läser inne hos "Att vara någons fru" om att hon ropar "älskar du mig?" och jag känner igen mig...

Jag brukar fråga, även fast han öser sin kärlek över mig. När jag behöver höra det. En gång till.

Tidigare var det alltid "Me quieres?" - "Claro que sí" men nu avslutar han med "y al chiquitito" och det värmer så i mitt (mamma)hjärta.

I vågar inte kalla honom Dani ännu. Inte förrän han föds, säger han.
Så han säger chiquitito...

I frågar varje dag: Que tal mi chiquitito hoy?

Stylisterna...

Nån mer än jag som tittat på "Stylisterna"kanal5play?

Jag blev väldigt förvånad när jag häromveckan såg bilder från ELLE-galan och fann en gammal vän (vi har båda två spenderat våra sommarlov på La Manga, Spanien) mellan Sofi och Frida Fahrman. Men via facebook fick jag reda på att hon är en av deltagarna...

Det gör ju att man (jag) bara måste titta...
Lycka till Caroline!

PS: Perfekt att jag skaffat 4G och kan smygtitta på avsnitten i butiken mellan kunder... så mycket "jobbar" jag idag;)

Höggravid och 30 år...

Imorgon fyller jag 30 år. Trettio!

Jag varken lust eller haft tankar på att fira stort... Det blir troligen skaldjur, glutenfri kladdkaka (som jag tänkt baka) och lugnt fredagsmys framför tv:n med familjen och min bästa vän... (I är ju tyvärr i Spanien)

Jag satt precis och funderade på vad jag skulle ha gjort om jag inte varit gravid. Flera av mina tjejkompisar har köpt sig en resa i 30-års present. (För att fly från måstena, den stora festen etc?) Vart skulle jag ha rest? Syrran har precis varit i Tokyo och Japan har alltid varit ett drömresemål för mig... så kanske?

Det är faktisk ganska komiskt att jag är höggravid. Har länge sagt att jag önskar mig mitt första barn i 30-års present. Nu får vi dock hoppas att lille Dani kommer som försenad födelsedagspresent... I hoppas att han kommer som födelsedagspresent till honom, den 28 mars. Kanske mer troligt;)

PS: Jag kan inte låta bli att minnas förra året födelsedag som "firades" med 20h på akuten med min älskade mamma... Hon skrämde verkligen livet ur mig!

Gravidtankar...

Jag tar det väldigt lugnt. Idag tog jag sovmorgon. Åt långfrukost. Slötittade en stund på tv. Jag har lite problem med min höft. Gravid-ishcias? Så jag vankar fram. I lugn takt...

Jag har gått hem lite tidigare från jobbet denna veckan och sovit en stund... Känner att jag behöver det. Min trötthet går upp och ned. Men jag tar rådet "Sov så mycket du kan." jag fått från flera på största allvar. Jag älskar ju att sova och än så länge sover jag bra så...

När lille Dani rör sig flyttar sig hela magen. Det är inte bara sparkar längre utan jag känner hur hela han rör sig. Konstig känsla! (ger ännu mer koncentrationssvårigheter;)

Jag trodde faktiskt inte det skulle märkas så stor skillnad. Den sista trimestern. Men denna veckan känner jag mig sådär jobbigt höggravid med massor av (tyckersyndommigsjälv-) åkommor... och ännu mer, om möjligt, ointressad av allt som inte har att göra med min graviditet och lille Dani;)

Snart nedräkning 50 dagar (idag 52), vecka 33 (32+4), åttonde månaden! Börjar längta efter att sluta jobba och lämna över butiken. Sista februari...

Ny butiks(halv)vecka...

Så börjar andra delen av mina veckor. Halva veckan kontorsjobb. Halva veckan butiksägare. Halva veckan arkitektur och inredning. Halva veckan mode, design och butik. Det passar mig väldigt bra. Jag får ta del av två världar...

Det märks att många fått sin lön. Mer kunder i butiken...

PS: Min bästa tips till er som ska starta eget, börja driv det på halvtid - både för ekonomin och för att inte känna er så ensamma...

24 jan. 2011

Planlösningen gör så att kunderna handlar mer...

Jag läser om Ikeas labyrinter i Aftonbladet. Att deras planlösning gör så att kunderna handlar mer. Nähää? Är det sant? Tur att det finns forskare för detta...

Nån engelsk professor lägger fram sin teori i ny forskningsrapport. Efter att ha läst böcker som Why we Buy eller Buyology är jag medveten och helt övertygad om att alla inköpsställen är väl planerade och genomtänkta. Allt från musiken till ljuset till uppbyggnaden av gångar. Skyltning, prissättning, erbjudanden och reor. Men är verkligen gemene man förvånad? Överraskad?

Precis som alla matbutiker. Det finns ingen anledning till att mjölken finns längst in eller godiset vid utgången? Eller att man i många fall möts av frukt och grönt? Inga (bak)tankar alls.

I SMiDs Butik funderade vi faktiskt på om kunderna skulle ta varvet medurs eller moturs. De flesta tar varvet medurs men det är, enligt forskning, inte positivt då högerhänta shoppar mer moturs, högerhanden har närmare till produkterna. Hoppas jag fick det rätt förklarat nu?;)

Själv älskar jag att ta det extra varvet på Ikea för inspiration. Drömma mig bort en stund! Men jag är väl medveten om genvägarna, om jag har bråttom eller vill till någon annan avdelning. (Man behöver inte ha kompass eller ha världens lokalsinne, det finns skyltar!) Sen tror jag, personligen, största anledning till att många shoppar (lite för mycket) på Ikea handlar om prissättningen, det är billigt! (Som Ullared?)

Känner du dig "lurad" av IKEAs labyrint planlösning? Är du förvånad att handeln, butikerna, försöker få dig handla mer???
(Jag är förvånad att detta kan vara en "nyhet", ett avslöjande, en forskningsrapport...)

22 jan. 2011

Framtiden - genomförliga drömmar...

Jag läste inne hos ParisLisa om en fråga hon fått av Mademoiselle Moyenne: "Finns det någonting du drömmer om att göra men inte tror att du någonsin kommer att genomföra?"

Jag fastnade, tänkte länge men finner inget direkt svar. Jag kommenterade att jag tror, som hon, att jag har haft ganska realistiska men utmanande drömmar och mål. Genomfört de flesta, som jag skrev om häromdagen "Livets vägval?". De kanske inte har blivit som jag drömt om, planerat, väntat mig... Men så är väl livet? Det blir aldrig som man tänkt sig!

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Som fått genomföra mina drömmar.
- Utbildat mig till modedesigner. Pluggat o jobbat utomlands. Rest över halva världen. Startat eget. Funnit mitt livs kärlek. Väntar barn...-
De flesta innan jag fyllt trettio. (Jo, jag fyller 30 nästa vecka...)

Det finns massor av saker som jag INTE drömmer om: Som att resa jorden runt, bygga ett eget hus- köpa en villa, bo på landet, stort bröllop, jobba med något annat (än mode/design/inredning)...

Jag drömmer om en egen lägenhet. Ett ställe där alla mina saker finns. Där alla minnen är samlade. Fotoalbum. Inredningssaker. Tavlor. Böcker. Ett ställe som känns hemma, direkt när man öppnar dörren. Problemet är att jag inte vet vart jag vill att den ska ligga. Enda stället där både jag och I kan tänka oss att bo, ta lån till en gemensam lägenhet, är Barcelona (nån kuststad i närheten). Men problemet är att vi vill inte uppfostra lille Dani där, av flera anledningar... så jag kanske skaffar mig en egen liten lägenhet i Sverige (i framtiden). Som I har en egen i Spanien.

Tillbaka till drömmar jag inte tror jag kommer genomföra. Egen lägenhet hoppas jag fortfarande på! Nej. Jag kommer inte på några. Jag vill nog bara drömma, genomförliga realistiska utmanande drömmar...
Tro att allt är möjligt. Ingenting är omöjligt.

En liten svenskspanjor eller spaniensvensk?


Foto: Utsikt från mitt rum, La Manga här skapades framtiden;)

Jag tittar tillbaka på de senaste månaderna, via bloggen. Jag läser t.ex. om mina tankar kring "spaniensvenskar - svenskspanjorer", om hur lille Dani kommer påverkas av våra olika länder, språk, kulturer etc.

Läser om funderingar kring tvåspråkighet, kring Spanien vs Sverige, kring hur framtiden kommer att bli... Men nu. Känns det som att alla pusselbitar bara fallit på plats. Jag funderar och undrar inte längre. Jag bara längtar. På att få börja leva min framtid. Vår framtid. Tillsammans. Alla tre...

Det känns så självklart. Jag kommer prata, sjunga o leka på svenska. I på spanska. Med varandra fortsätter vi prata spanska. (Som vi alltid gjort.) Lille Danis första år kommer delas upp mellan Sverige och Spanien...

Helt normalt. För oss.

PS: Juli 2010 är en härlig bloggmånad att drömma sig tillbaka till...
Under etiketterna Spanien, spaniensvenska, utlandsvenska finner ni mina tidigare tankar och funderingar...

Jag längtar till våren...


Foto: La Manga, April 2010

Jag längtar till La Manga, till lata dagar med klarblå himmel, med sol som värmer, med svag havsbris, på "vår" uteservering i hamnen...

Jag försöker föreställa mig det: Jag och I. Med lille Dani i vagnen...
Så många gånger tidigare. Vi suttit där. Drömmandes. Om just detta.
Om framtiden. Att vara tre... Nu är vi ett steg närmare.


I juni blir detta, förhoppningsvis, verklighet!

Vi planerar att spendera 4 lata månader på La Manga, leva härligt enkelt sommarliv... (I kommer jobba som pilot: dra flygreklam, flyga upp fallskärmshoppare och flyginstruktör, precis som förra sommaren)

Internet, fix och städning...

Lördag. Tillbaka i butiken. Med internet. Har slitit mitt hår det senaste dagarna då internet fungerat kasst. Har klättrat på väggarna i butiken utan internet. Men så igår. Kom det nya modemet. 4G. Wow! Vilken skillnad;)
Så, nu kan jag blogga igen och blogghoppa runt hos alla er...

Jag känner mig riktigt duktig idag. Har både fixat i garderoben hemma. Till sist lagt undan alla kläder som jag inte längre får plats i. Insett fakta! Så nu har jag en minigarderob de kommande månaderna. Först som höggravid. Sen veckorna efter förlossningen då jag troligen kommer leva i myskläder... + gjort plats för I:s kläder samt gjort iordning smarta boxar för lille Danis kläder, blöjor, krämer etc.

Sen har jag tvättat skyltfönster, golv o hyllor i butiken. Jag drar mig för att göra det då jag känner av det några timmar senare (aj aj, för gravid ischias)... men idag, när jag stänger butiken, ska jag på gravidmassage så jag hoppas det hjälper...

21 jan. 2011

Starta eget företag - Tips och råd...

Fann hemsidan verksamt.se med massor av tips, råd, inspiration och information för dig som drömmer om att starta eget företag...

Verksamt.se utvecklas av Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket.

Gravidtankar...

En vän kom förbi butiken. Studerade min mage. Konstaterade att den är stor. Men att jag fortfarande är ganska liten. Att det är mest mage...

Jag känner mig ungefär så, som en enda stor mage. Gravid. Magen är viktigast. Han som bor i den. Han som jag längtar efter att få träffa. Han som tar upp all min tid, mina tankar, mitt intresse, mitt liv... Han. Mitt allt!

Vi pratade lite om att leva på distans. Med den man älskar. Min på långdistans. Hennes på kortare... Om att flytta. Välja. Kärleken. Framtiden.

Om att vänta barn. På distans. Blivande föräldrar. På distans.
Om att jag inte känner mig ensam. Jag har en del av honom. Växande inuti mig. Om att han känner sig mer ensam. Saknar nu två stycken. Både mig. Och magen...

Bloggtips...

Jag har sett att flera bloggare har lagt upp sina 5 favoritbloggar, eller 50 läsvärda bloggar...

Jag funderade på att göra detsamma, men sen hade jag så svårt att välja. Ville dela in dem. Entreprenörskap, utlandssvenskor, gravid- /mammabloggar, mode/ design/ inredning... så jag la till de nyhittade bloggarna nere bland bloggar jag följer istället.

Så är ni nyfikna på vilka bloggar jag läser, titta nere i högerspalten under bloggar jag följer...

PS: Har du några bloggtips eller bloggar du själv, skriv gärna en kommentar så jag hittar till dig;)

20 jan. 2011

Drömmar som inte blir verklighet...

Det tidigare inläggets samtal med en kund får mig att fundera. Hur kunderna i butiken uppfattar SMiD. Skyltfönstertittarna som aldrig går in. Förbipasserande som speglar sig i skyltfönstret. De som inte stannar till. De som inte följer bloggen. Kanske bara läst artiklarna i skyltfönstret. De som råkar gå förbi. Ser nått de gillar. Slinker in. De som undrar varför butiken (alltid) är stängd? Har så konstiga öppettider...

De som en dag i framtiden bara kommer att undra vart den där butiken tog vägen. Den som fanns här, ett kort tag... (som jag själv gör om/med andra butiker)

Hur förklarar man för dem? Borde man göra det? Vill de veta?
Tänk så många drömmar, butiker, företag, som bara försvunnit en dag...

På det sättet är bloggen bra. Min egna lilla "starta eget"-historia. Min dröm. Mitt försök att få den fungera i verkligheten. Vägen hit. Allt finns nedskrivet. Sparat.

Så jag behöver inte nypa mig själv. Det har hänt! Jag har startat ett eget klädmärke, jag har drivit en egen klädbutik, jag har försökt... att få drömmen att fungera i verkligheten...

Hoppas du inte ger upp!

Det kommer in en kund. Jag sitter gömd (med magen) bakom symaskinsbordet. Hon frågar efter vårkollektion. Den nya. Jag visar magen och berättar att jag ska vara mammaledig. Att jag hyrt ut lokalen till en annan designer under 2011...

Hon frågar: Men du kommer väl tillbaka?
Jag svarar ärligt: Jag vet faktiskt inte...
Hon: Men då driver du vidare på nätet eller?
Jag: kanske...

Vi pratar en stund. Om SMiD. Mode. Trender. Kläder. Om enkla, rena snitt i kvalitetsmaterial som hon beskriver SMiD. Målgruppen (Som henne 50+). Kunder. Försäljning. Reklam. Ekonomi. Om att kämpa, för det man drömmer om...

Innan hon går säger hon leendes: Hoppas du inte ger upp!!!

Dagens funderingar - hållbarhet...

I arkitektvärlden pratas de nu mycket om hållbarhet. Hållbara städer. Hållbart på tre nivåer: socialt, ekonomiskt och miljömässigt.

Jag läser om hållbart företagande. Som i många fall delas in i samma delar. Det perfekta hållbara företaget har alla tre, grundpelarna:
- Den sociala (mot de anställda, producenter o tillverkare- fairtrade)
- Den ekonomiska (återinvesterar sina vinster, utbildar etc)
- Den miljömässiga (ekologiskt, närproducerat, kravmärkt)
Framtidens företag!?!

Även hemma, som privata personer börjar fler o fler vilja leva mer hållbart. Inte bara med miljötänket utan även ekonomiskt. Precis som mer socialt.

Jag är nyfiken. På framtiden.
På hur den nya (min) generation kommer att förändra den?

Dubbla känslor...

Livet har gått tillbaka till det normala efter fyra veckors lugna lunk tillsammans med älsklingen. Jag jobbar. I jobbar. Jag i Sverige. Han i Spanien. Telefonkontakt. Mailkontakt. Chatkontakt. Skypekontakt.

Konstigt att detta är det "normala" för mig. Att leva på långdistans...

I träffade en kompis igår. En till avundsjuk gift spansk vän. Som tyckte I levde det perfekta livet. Hälften av tillsammanstid - Hälften av egentid. Hälften jobb - Hälften fritid. Hälften blivande pappa - Hälften... Ja, det är här mina dubbla känslor kommer in... Att DE (gifta spanska vännerna) tror att andra hälften är spännande, singel uteliv (med allt vad det innebär)...

I har flera gifta barndomkompisar med småbarn. Som just nu, lever en 35-årskris. Bli vuxen-kris. Då äktenskapet slutar i skiljmässa, otrohet, "gräset är grönare på andra sidan"- filosofier. Man vill vara ung på nytt. Gå ut och festa. Umgås med kompisar. Slippa ansvar... (slippa sina spanska svartsjuka kontrollerande hemmafruar)

Jag o I ligger några år efter hans kompisgäng. Med giftermål, äktenskap o barn (lägenhet, lån o ansvar). Så när de går igenom 35-årskrisen. Är jag höggravid och känslig(are)...
Ingen positiv kombination. Ännu mindre på distans.

Bara en kort powernap, snälla!!!

Internet krånglar. Jag förstår inte att det är så dålig täckning i butiken...

Jag är trött. Trots att jag sovit 10(!) timmar inatt (med massor av pauser). Igår tog jag en powernap i en fåtölj på kontoret. Jag känner att jag skulle behöva det idag med. Men, det är inte lika lätt när man sitter i en öppen klädbutik;)

Jag skulle kunna somna, sittandes i butiken. Här, framför datorn. Över symaskinbordet. Trots kunder, skyltfönstertittare och förbipasserande...

Pinsamt men sant!
/ Gravid loves powernap, siesta, sova...

15 jan. 2011

REA i SMiDs Butik i Göteborg...



Ha en härlig helg allihopa!
Vi syns (i butiken) o hörs (här på bloggen) på torsdag nästa vecka...

PS. Jag ska njuta av de sista 24h med älsklingen. 5 veckor tills han kommer tillbaka... Sen tillsammans 24/7 i flera månader;)

Livets vägval...?


Jag väntar på att veta vad jag ska skriva på skyltarna...

Jag har nästan hela mitt liv haft korta och långsiktiga mål att sträva efter. Sen jag var liten (8-10års åldern) visste jag att jag ville bli modedesigner. Sen jag var 13-14 att jag ville plugga modedesign. Sen jag var 18-19 att jag ville bo utomlands. Sen jag var i 20-års åldern att jag ville jobba som designer i modebranschen. Sen jag var i 25-års åldern att jag ville starta ett eget klädmärke, driva egen butik...

Snart fyller jag 30! Jo, att jag ville ge mig själv en bebis i trettiopresent har funnits i mina tankar de senaste 10 åren...

Jag har, hitills, nått mina uppsatta mål. Men just nu har jag inga nya mål! Jag kan välja fritt. Vilken väg jag ska välja i denna korsningen men för första gången finns det inga skyltar med uppsatta mål. Det har det alltid funnits tidigare...

Så jag står kvar. Stilla. På samma plats. I samma vägkorsning.
Väntades...

Gravidtankar...

Det är inte bara SMiD som står med pauseknappen intryckt, även mitt liv. Jag lever i väntan. Förväntan. På den där dagen: Då jag får hålla honom. Höra honom. Se honom... Veta att han mår bra, är frisk och kommer leva!

Jag börjar bli mer känslosam. Småsaker får mig rörd till tårar. Rädslor, oro och förväntan... Jag försöker vara positiv. I är tillräkligt orolig för oss båda. Han, konstigt nog, mest för att förlora mig... Att bli ensam med en bebis!

Han pratar mycket om sin familj. De som inte längre finns med oss...

Jag läser om graviditeter. Om att "boa". Om att gå igenom sina relationer. Om att gå igenom sitt förflutna. Om att fundera, drömma om framtiden. Om att man förbereder sig. För det nya livet.

Det är känslosamt. När allt plötsligt reduceras till liv och död. Livet. Döden. Rädslan att förlora någon, en del av sig själv...

Veckans skyltfönster - REA!


7 for all Mankind - Seven jeansen -1700:- (istället för 2400:-)

De handstickade halsdukarna 650:- (tidigare 950:-)

Nu är rean i full gång i SMiDs Butik på Vasaplatsen 10 i Göteborg...
30% på SMiDs egendesignade klädkollektion!!!

Välkomna!!!

Öppettider:
Tors 12-18
Fre 12-18
Lör 11-15

14 jan. 2011

Verkligheten bakom egenföretagandet...

Jag har läst intervjun med mig, om SMiD, som en journalist gjorde innan jul. Som publiceras i slutet på februari. Lagom tajmat till min mammaledighetsstart, den andra designern tar över butiken men men;)

Det är alltid konstigt att läsa om sig själv. Läsa det man berättat. Det blir lite verkligare på något sätt...

Det är ingen solskens historia om att driva eget jag berättar. Ni, bloggläsare, kommer inte bli förvånade men jag är nyfiken på hur andra kommer att uppfatta den...
Är jag för ärlig? För att vara säljande. Är det negativ reklam för SMiD???

Jag har börjat titta på Kell i Karriären på TLC, Kelly Cutrone är världskänd PR-agent i modebranschen och driver det egna företag People´s Revolution. Hon är ärlig, rättfram och försöker inte skapa en "rosa små moln"- bild av sitt företag. Jag älskar det!

Saknar ofta just det i media, att man får se verkligheten. Eller lite verkligare... Det börjas förändras. Bara senaste åren. Kanske genom internet. Bloggar. Att starta och driva eget inte är en dans på rosor. Att bakom alla egenföretagare ligger år av hårt jobb o slit. Att man inte får något gratis. Att allt tar mycket längre tid än man tror. Kostar mer. Att vägen inte är rak o enkel utan en slingrig bergodalbana...

PS: Jag blev jätteglad häromdagen när ni kommenterade pausen för att driva vidare min JUST NU ouppnåliga dröm. Just nu, står mitt "driva eget"-tåg på stationen, för jag har varken ork, lust eller pengar att ta en tur till i bergodalbanan...

Dagens funderingar...

Jag fortsätter mina funderingar kring jobb-/ praktikansökningarna (7st!) jag fått denna veckan. De är troligen massutskick: "Jag måste ha ett jobb nu efter nyår!" De hittar en mail-adress och skickar iväg. Utan mer eftertanke. Sen undrar de, varför ingen hör av sig. Vill anställa dem!

De glömmer bort de viktigaste. Personlighet. Att vara personlig. Autencitet. Äkthet. Vem är du? Berätta! Vad fick dig att skriva till mig? Varför vill du jobba hos SMiD?

De krävs bara några få ord. Meningar. Som fångar läsaren (mitt) intresse. Som när bloggläsare hör av sig. De ofta inspirerade. Det märks! De har läst om mig, SMiD, den långa bergodalbanan hit, vet vart jag befinner mig nu...

Ibland undrar jag även om dagens unga är för egofixerade för att intressera sig tillräckligt för ett företag, för en designer som skapar ett eget klädmärke, för att kunna se bortom sig själva, sin värld. Jag har märkt det ibland på mina tidigare praktikanter. Att det är bara drömmen som är spännande. Inte driva eget-verkligheten. Jobbet, tiden, kraften det tar att nå dit...

Söka jobb i modebranschen - tips!

Jag har fått flera jobbansökningar, praktikförfrågor denna veckan. Varje gång förundras jag först över att de hittat SMiD, (vill söka jobb/praktik hos mig), sen över att de inte verkar ha läst bloggen...??? Att de inte gör mer research om företaget de skickar sin CV till. Är mer personliga. Har kollat upp SMiDs "stil" innan de skickar bilder på sina egendesignade blommiga, söta plagg (a la Odd Molly) som portfolio till mig??? (Tror inte man behöver kolla länge på SMiDs hemsida innan man ser att det inte riktigt är min grej)

Så, dagens lilla söka jobb tips: Kolla upp klädmärket ni söker jobb hos. Läs på! Googla! Vad står de för? Hur ser deras kläder ut?
Försök skicka med (välj ut) en portfolio med teckningar, plagg, foton som skulle kunna vara en del av klädmärkets kollektion, passa in hos dem...

PS. Speciellt att de inte läst att jag är gravid. Ska vara mammaledig under 2011. Att SMiD är ett pyttelitet familjeföretag som drivs av mig o min mamma. Om man ska söka jobb på ett litet företag är det ännu viktigare att göra sin research väl. För om jag/vi skulle anställa någon måste personen tillföra något extra. Ha egna idéer. Drivkraft. Erbjuda något som inte jag har/kan/gör...

Skäms nästan för mitt ointresse...

Jag försöker. Skriva något om SMiD. Om butiken. Att jag fixat iordning för REAn. Att jag gjort rea-skyltar. Att jag har skyltat om. Att REAn har kommit igång, att kunderna är tillbaka...

Men.
En spark i magen och tankarna flyger iväg...
Jag skäms (nästan). För mitt ointresse.
Allt som var så viktigt. Butiken. SMiD. Egenföretagandet. Mode. Mina produkter. Min dröm...

Jag vet. Det är normalt. Men i mitt fall känns det lite konstigt.
Oväntat?

Barnmorskan frågade hur jag ser de kommande månaderna.
Jag svarade lugn o ro, hemmamys, bara vara, njuta, leva efter Danis dygnsrytm...
Hon tittade förvånat på mig. Som om det inte var det normala svaret?

Jag känner inga krav. Ingen stress. Har redan gått ner i varv.
Jag kanske är kvar i semesterlunken?
Skulle gärna stanna såhär lugn o harmonisk...
För alltid?

13 jan. 2011

Gravidtankar...

Så är jag tillbaka i butiken, 6 veckor tills det nya livet börjar... I åker tillbaka till Spanien, jag börjar jobba (mån-ons) igen och kör en sista slutspurt innan vi i lugn o ro börjar förbereda oss för förlossning, bebis, framtiden...

Vi har köpt det viktigaste under julhelgen: Barnvagn, babyskydd, skötbädd, badbalja etc. Tvärtemot vad jag trodde så har jag köpt mycket mindre. Bara det nödvändigaste! Jag har följt min inköpslista men hälften kändes onödigt att köpa, redan nu... Så kvar att köpa är ett litet hemmaapotek, blöjor, bindor etc.

Det finns så väldigt mycket onödigt "som man bara måste köpa", för att vara en bra mamma... Jag blir helt anti! För mig handlar det inte om pengar, har sparat i flera år för mitt första barn, utan om konsumtionshetsen, stressen, kraven: ALLT det här MÅSTE du KÖPA! Massor av onödiga leksaker o inredningsprylar, som bebisen inte kommer uppskatta sina första månader i livet... Jag tror många blivande mammor handlar för att tillfredsställa sig själva!?!

Jag har även tvättat de helt underbara små bebiskläderna, vikt o lagt i lådor. Har städat, flyttat och organiserat om så att vi kan bo, leva o sköta om lille Dani i "mina" två rum... Jag o I kommer ju troligen bo där i 3 månader, tills slutet på maj...

Jag tänker självklart på att det mesta ska vara medflyttbart, medtagbart till Spanien. Köpte t.ex. ett Flexibath, en ihopvikbar badbalja! Om vi köper en spjälsäng blir det troligen en resesäng. Men just nu tänker jag att lille Dani kommer sova hos mig eller i liggdelen till vagnen första tiden...

Vi kommer ju troligen fortsätta vara en "nomadfamilj", några år till, så jag vill inte samla på mig, köpa för mycket onödigt som inte används, behövs som måste flyttas med, magasineras etc. Jag tycker det är ganska skönt att jag inte behöver en massa saker för att känna mig hemma, trygg även om jag gärna skulle vilja ha en fast punkt i livet. Någongång i framtiden...

Dagens mage;)


Vecka 31 (30+4) I tog bilden för att visa den spanska släkten...

Jag börjar känna mig höggravid. Stor! Märker att många tittar på magen istället för på mig, tror kanske att jag ska föda imorgon men det är 9 veckor kvar... Jag mår fortfarande bra, sover någorlunda bra (kissepaus 3-5ggr/natt) och är inte så jättehungrig, hela tiden, längre...

Går fortfarande runt på Hemköp och köper en del saker som jag inte ätit sen jag varit liten bara för att få prova, känna smaken. Cravings!?! Vill smaka, NU!... men efter en bit eller två är jag, som tur, nöjd. (Smaken är aldrig som jag minns den)
Vågen står på +9kg

Det märks att det börjar bli trångt därinne och lille Danis sparkar känns allt hårdare... Jo, det är helt klart en liten pojk i magen. Han ville fortfarande inte vara med på bild (hade både armar o ben framför ansiktet) men det var ändå häftigt att få smygtitta på ansiktsdragen i 3D/4D...
tror han har min mun;)

PS: Vet inte om ni kan se skillnad på bilderna, men oj, vad jag växt under jul! Kan inte stänga min vinterjacka längre. Magen har blivit rundare, bredare... Här kan ni se dagens mage i vecka 27

Rea REA REEEAAA!!!


Idag öppnar jag SMiDs Butik & Ateljé igen...

Jag kommer ha öppet butiken som i höstas:
tors-fre 12-18, lör 11-15
Så länge jag orkar o mår bra...

Idag startar även SMiDs REA, 30-50% på det mesta i butiken på Vasaplatsen 10 i Göteborg.

Skynda o fynda!!!

9 jan. 2011

Målet - Mammaledighet...

Jag rekommenderar ett inlägg (igen;) på Köpstoppsbloggen, i detta fall ett gästinlägg "vikten av att ha mål och planer" av Oscar. Hans inlägg inspirerar mig alltid. Att fortsätta följa min väg, mitt hjärta, mina drömmar, mina mål, min plan...

Mitt mål sedan jag blev gravid har varit att få spendera så mycket tid tillsammans med lille Dani under hans första år som möjligt. Tillsammans alla tre, mamma/pappa/barn! Efter att ha levt med I på långdistans (Sverige-Spanien) under de senaste 2½ åren önskar jag nu, tillsammanstid. Att få leva ihop: jag, I och lille Dani, som en familj!

Målet att få vara mammaledig är inte helt lätt i min situation, när man driver eget klädmärke, har en egen klädbutik etc. Jag har det enklare än många egenföretagare då jag jobbar som anställd i SMiD (har rätt till föräldrapenning etc.) men det är ju fortfarande komplicerat då jag är den drivande personen bakom mitt egendesignade klädmärke, min klädbutik, mitt företag. Jag hoppas nu jag har löst butiken genom att "hyra" ut den till en annan designer under 2011...

Målet är att kunna spendera 6 månader av mammaledigheten i Spanien, då I kommer jobba under sommarhalvåret, som pilot, precis som förra sommaren. Självklart för att vara tillsammans men även för att kunna leva ett billigare enklare liv. I Spanien har vi bostad, I:s lgh utan hyra eller lån, låga omkostnader och möjlighet att leva ganska bra. Detta gör att vi beslutat att inte skaffa någon bostad i Sverige. Bor hemma hos mina föräldrar tills lille Dani, vi kan resa till Spanien. När det blir får tiden utvisa...

Vart vi kommer att bo, vad vi kommer att göra, hur vårat liv ser ut om ett år. Vet vi faktiskt inte. Efter sommaren kommer I söka pilotjobb, t.ex. i Asien. Jag har sagt att jag följer med honom, vart han än hamnar...

Jag har provkört min dröm, SMiD, men tyvärr så verkar drömmen, att få den att fungera i verkligheten, just nu OUPPNÅLIG... så jag lägger mina "driva eget"-drömmar på hyllan, trycker på pause och börjar ett nytt kapitel i mitt liv där jag, min lilla familj, är fokus...

PS: Läs även tidigare gästinlägg av Oscar då han väldigt intressant kombinerar drömmar, mål med ekonomi, sparande och valmöjligheter.

5 jan. 2011

Less is more - en minimalistisk livsstil!

Jag läser inne hos Köpstoppsbloggen om Bemorewithless.com "Minimalist Fashion Project 333" (att bara använda 33 plagg ur garderoben under 3 månader...)

Det slår mig att jag använder väldigt få plagg just nu. Mammakläder. Gravidkläder. Vill inte köpa för mycket nytt utan lever i mina gravidjeans, långa mamma t-shirt o stora tröjor/koftor. Gravidmyskläder hemma. Har börjat använda I:s större vinterjacka... Tror inte ens jag kommer upp i 33 st.
Så kommer det troligen förbli de kommande 3 månaderna.

Ja, jag vet. Jag är modedesigner. Skapar ett eget klädmärke. Har en egen klädbutik. Lever på att (försöka) sälja min design. Men. Trender är intressanta samhällsfenomen, kanske grunden till en ny affärsidé???...

Köpstopp, slit o släng-hysterin, handla second hand, rensa i röran, less is more intresserar mig. Jag har alltid haft idéen att skapa en liten kollektion. Där allt du behöver finns. Jag skapade flera rese-kollektioner under mina modestudier. Där kunden köpte en resegarderob där allt kan kombineras. Less is more. Minimum. Klassiska kvalitetsplagg som håller länge...

Jag fastnar framför Tim Gunn Guide to Style. Speciellt hans inköpslista! 10 grundplagg i garderoben. (Little black dress, trenchcoat, dress pants, classic shirt, jeans, cashemere sweater, day dress, jacket/blazer, sweatsuit alternative)

Det är lite så jag tänker när jag designar en kollektion. Att skapa flera kombinerbara outfits med några få plagg som kunden kan använda vid flera tillfällen. Skapa favoriter i garderoben. För jag tror inte man behöver så många plagg utan rätt plagg.

Det kan nog vara en smart idé att rensa i garderoben och lägga undan alla utan t.ex. 33 plagg och använda bara dem. På prov under 3 mån. För jag tror många har garderober fyllda av plagg de aldrig använder. Som inte passar längre. Som känns fel. Då är det bättre att sälja dessa, skänka till välgörenhet. Leva ett mer minimalistisk liv. Med bara de få sakerna du använder, älskar och vill ha nära dig.

Jag har aldrig känt mig så tillfredsställd, befriad, som efter att ha rensat i röran först hemma hos I, sen hos mina föräldrar och sist i min garderob och bland alla mina flyttlådor. För dig som är intresserad rekommenderar jag boken "Rensa i Röran av Karen Kingston".

Project 333 är lite som Klädutmaningen 2.0

Ett vintrigt kallt Göteborg...




Turistande i Göteborg - Nyårshelgen med spanska vänner...

Jag vaknar tidigt och ser ut över ett vitt Göteborg. Har ätit en lugn frukost. Sen kollat mailen. Bloggar. FB. Jobbat lite. Medan jag väntar på att I ska vakna. Krypa ner i sängen igen...

Julen har varit lugn. Jag har fått tillbaka lite av min energi men graviditeten märks. Jag är tyngre, tröttare, hungrigare, gnälligare;)
Nyårshelgen sisådär. Spanska tider, spansk mat, spansk tv, spanska filmer, spanska. Jag anser att man ska ta seden dit man kommer. Ta del av kulturen dit man reser. Men!

På många bloggar läser jag om nyårslöften. Nyårsönskningar. 2011-mål. En liten del av mig önskar att jag hade spännande professionella mål för 2011.

Men jag behöver nog det här året för att fundera, tänka igenom, se möjligheter, olika vägval, finna nytt fokus. Nya MÅL! Ta beslut om framtiden. Ge mig själv tid. Ett lugnt paus-halvår i Spanien!

Jag läste någons twitter:
"Ingen kan gå tillbaka och skapa en ny början.
Men vem som helst kan börja idag och skapa ett nytt slut."

PSSST! Jag öppnar butiken igen nästa torsdag den 13 januari med REA på nästan allt i butiken...
Välkomna!