29 mars 2017

Sociala medier och kapitel i livet...

Min tanke var att publicera ett blogginlägg per vecka men jag har haft svårt att få tid till det… eller jag prioriterar att sova. Snart är den här jobbiga vintern äntligen förbi och jag hoppas på att vakna upp... känna lust att skriva och kreativitet. Denna vinter har jag och barnet varit sjuka varann vecka - kräksjuka, influensa, halsfluss, feber, magsjuka etc. Att vara ensam förälder är aldrig så jobbigt som när en själv är sjuk. Att inte ens orka ta med det friska barnet till förskolan.

Om några dagar vinkar vi hejdå till vinter och åker till Spanien över påsk. Jag har redan börjat dagdrömma om alla härliga utflykter vi ska göra när vi kommer tillbaka och det äntligen är vår.

Jag har funderat en del kring sociala medier. På instagram är jag mer aktiv, en bild per dag. Jag tar väldigt många suddiga vardagsbilder med mobilen, för det gör mig så glad att minnas. Att scrolla tillbaka i mitt eget bildarkiv. Att framkalla och spara. Att dela med mig får mig att känna mig mindre ensam.

Flera spanska släktingarna följer mig, speciellt jämnåriga yngre generationen och på så sätt får de ta del av barnets liv i Sverige. Jag får berätta min version. Flera spanska gamla kollegor och vänner från mina 8 år i Spanien, har börjat följa mig. Hur det känns fint och lite konstigt. Att några har liksom hoppat över 10 år av mitt liv och helt plötsligt finner de mig. Med massor av bilder på ett barn - en halvspanjor! (pappan fanns redan då i mitt liv så de vet vem han är men inte vad som hänt mellan oss).

Hur livet delas in i kapitel. Snart är förskolekapitlet förbi. 5 år av barnets liv.
5 år sedan jag överlät min butik och la drömmen om mitt egna klädmärke på hyllan.
5 år sedan jag flyttade till min egna lägenhet, för att börja ett nytt kapitel.
5 år sedan jag målade upp ett förenklat vardagsliv med närhet till allt, som jag skulle orka ensam.


Barnet börjar bli så stor. Tänk att han troligen kommer minnas det vi gör nu. Det känns... svårt att förklara men en del av mig var orolig att om jag inte längre finns, så finns det liksom ingen som berättar om hans första år i livet. Rädslan att han glömmer bort mig. Att ingenting finns kvar av det här första kapitlet i hans liv. Så jag har tagit foton, massor med foton. Jag har skrivit ner mina tankar och funderingar här, för att han en dag kanske kan läsa mina ord.

På Facebook delade jag tidigare fler länkar men nu har jag blivit lite mer kritisk till allt som like:as, delas och sprids. Jag funderar över hur vi påverkar varandra. Med allt vi sprider vidare. Värderingar.

Jag spenderar fortfarande en del tid på Pinterest DesignBella, pinnar några bilder varje dag men mest bara genom att kolla igenom mitt eget flöde (följer flera gamla kollegor i modebranschen) så det finns alltid nått inspirerande. Pinterest är mer mitt professionella kreativa jag, där har jag 35 000 (!) följare och visar upp mig inför framtida jobbsökandet. Framtiden. Vad ska jag jobba med? Vill jag utbilda mig mer? Vad vill jag lära mig? Om jag nu ska jobba tills jag är 70 så är det 35 år kvar till pensionen...

Jag har tänkt mycket på de kommande åren. Nästa kapitel i vårt liv. Oskrivna blad. Att jag har möjlighet att förändra, ta nya beslut. På hur jag de senaste åren nästan bara varit någons mamma. Att snart behöver barnet inte mig längre, på samma sätt. Att barnen är en till låns...

Om bara nån vecka kommer svaret om skolval - Så spännande! De kommande 6 åren av barnets liv. Vårt liv. Så mycket ångest jag haft inför detta beslut... att barnet ska börja skolan till hösten. Kanske på en skola där han inte känner nån. Åh, mitt mammahjärta!

Veckans tips - intervjua ditt barn och du lär känna dig själv lite bättre;)
Vad är mammas favoritmat? Indiskt
Vilken är din favoritmat? Paella
Vad gör du och mamma tillsammans? Leker, går på museum.
Vad är mammas favoritsysselsättning? Läsa böcker, va ifred, sova.
Vad gör mamma glad? Blommor, läsa böcker, strand, musik, dansa och leka med mig
Vilken är din favoritsång? När mamma sjunger godnatt "Slumra in, Dani min..."
(Can´t stop the feeling från filmen Trolls)
Vad är lika/olika mellan er? Att vi tycker om att kramas, pussas, mysa och sova. Att vi inte har samma ögon/hårfärg.
Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att resa/vara? Spanien!

18 feb. 2017

Livet, barn, karriär och drömmar...

Efter 5 tålamodsprövande veckor kom barnets pappa och jag får lite tid att pusta ut. Jag har låga krav, att få gå o handla ensam känns sååå skönt. Att slippa stressa från jobbet för att hämta på förskolan. Enkla saker som att någon annan lagar middag, diskar, lockar undan leksaker. Det blir en del höjda ögonbryn när jag berättar att han sover på soffan, att vi bor ihop trots att vi inte längre är tillsammans men det funkar ok och barnet älskar att få ha oss båda nära. Jag vill att barnet ska få en vardag med sin pappa, lämnas o hämtas på förskolan, att hans pappa finns där från han vaknar tills han somnar. Även om det endast är några veckor om året.

Barnet undrar om vi är vänner igen när vi skrattar tillsammans åt något. Vi får förklara att vi alltid är vänner men inte tillsammans, inte kära. Att vi inte vill pussas, bo tillsammans etc. Svårt för barnet att förstå. Han minns inte oss som par. Att vi var tillsammans i 12 år innan vi fick honom. Jag vill inte att han ska känna ansvar för vår separation. Hur förklarar en kärlek, kära, känslor för en sexåring? Vi har pratat en del om hur han blev till, att han bodde i min mage, att han ville komma ut för tidigt, att pappan var i Spanien, att mormor var med på förlossningen, att vi bodde hemma hos morfar & mormor första månaderna.

Jag frågade i en FB-grupp jag är med i hur man berättar att barn blir till, snoppen och snippan, frön och ägg... Jag försökte fint med att mamma o pappa älskade varandra väldigt mycket och ville skapa dig. Än har inte följdfrågan om hur kommit.

FB-gruppen består av flera mammor jag lärt känna via bloggen, flera har barn med en spanjor, bor utomlands och vi delar funderingar om allt mellan himmel och jord: barnuppfostran, två-flerspråkighet, skolval, mat, sömn, socker (tipsa gärna om enkla goda vegorätter för barn, hur ni gör för att undvika socker i vardagen eller hur ni tänker för att stärka minoritetsspråket) till att diskutera politik. Jag har bloggen att tacka för många nya vänner. Livet skulle vara ensamt utan er!

Jag funderar kring hur jag orkar, hur vi alla orkar - balansera barn, karriär, livet. För mig handlar det mycket om att sänka mina förväntningar och krav, välja mina strider, vara snäll mot mig själv. Jag prioriterar sömn. Det funkar bättre när jag följer rutiner: som städtorsdag (1h med musik o dans), lugn mysfredag hemma, tvättar endast 3 maskiner på lördag mellan 07-09 (!), planerar o handlar mat, söndag kväll förbereder jag inför veckan (plockar undan, fixar, diskar).

Jag försöker ge mig själv lite mer egotid. Jag har börjat lyssna fler på poddar (befriande, skrattar igenkännande och alla känns ärligare och inte så mycket perfekt yta). Även jag har till sist sett SKAM - så många tonårsminnen, känslor och tankar den väckte. Barnet var lite nervös över att prata spanska med sin pappa men språket flyter på fint. Två veckors intensivkurs i spanska. Han behöver större ordförråd så jag lagt fram några "diccionario por imagenes". Jag ska försöka läsa några spanska böcker på helgerna. Håller tummarna för modersmålsundervisning när barnet börjar skolan.

Jag har börjat planera inför Barcelonaweekend om två veckor (en sista minuten resa för att hälsa på min syster tillsammans med min mamma). Min mamma behöver livsglädje. Eftersom barnet är intresserad av hur saker funkar, teknik, experiment så tänkte jag besöka Cosmo Caixa och Museo Blau. Vi får se lite hur vädret är... Vi kommer bo några dagar i Sitges, vid stranden och några dagar inne i Barcelona, på paseo de Gracia. Fann ett fint hotell till rabatterat pris. Min favoritstad! Jag vill kunna strosa runt i Gracia, i Borne, äta tapas på Cuidad Condal... minnas mina år i Barcelona.

Annars har tankarna mest funderat över livet. Vad som verkligen är viktigt? Ännu ett fall av cancer i min närhet, livet stannar upp en stund. Prioriterar jag rätt? Är jag påväg åt rätt håll? Vad vill jag göra mer av?

När det var som värst häromveckan, då jag hade feberfrossa (jag har varit mer sjuk än barnet denna vintern) så dagdrömde jag om någon som tog hand om mig, lagade mat, lämnade barnet på förskolan... Börjar jag längta efter nån att dela livet med?

Lyssnade på Trettio plus trevar (Med Sofi Fahrman) och de pratade om pensionen, framtiden, vad de ville göra i senare kapitel i livet. Jag har alltid sett mig i en liten compact living studio i Barcelona, en ateljé med stora industrifönster nära havet. Om sisådär 12-13 år tar mitt barn studenten, kanske vill han då testa bo i sitt andra hemland?

Veckans tips:
1. 6 år sedan jag blev mamma, jag går tillbaka i bloggens arkiv från mars 2011 och minns "en lite dramatisk historia med vattenavgång i vecka 36+3, akut kejsarsnitt då han satt i säte och pappan påväg med flyg från spanien..."

"3 grova missar pga dåliga rutiner och otillräcklig kvalitetskontroll:
Havandeskapsförgiftning? = vattenavgång vecka 36 och akut kejsarsnitt.
Biverkning av ryggbedövning = 3 dagars helveteshuvudvärk...
Komplikationer efter kejsarsnitt = Koagulerad blödning, livmodern drar inte ihop sig, sammandragande läkemedel, skrapning? UPDATE: Komplikationerna fortsätter: infektion i livmodern = 10 dagars antibiotika kur."

4 feb. 2017

Ny utvecklingsperiod, utseende och sociala medier...

Livet som ensamstående mamma i VABruari är sjukt tålamodsprövande, att barnet även gått in i en ny utvecklingsperiod (6-års) gör att det känns som om jag inte har nån koll längre... så efter att ha fått ångest och gråtit på köksgolvet googlade jag och insåg till min lättnad att det är normalt, att sexåringen beter sig som en liten tonåring. Att försöka finnas där, lyssna, stötta, trösta, svara. Att välja mina strider. Att försöka fråga: Hur tänkte du nu? innan jag börjar skälla över barnets nya knasiga påhitt.

Jag har funderat över bilder på barn på sociala medier, bilder på mitt barn på instagram. Vilka bilder är ok, vilka är det inte? När borde jag börja fråga innan jag publicerar? När kommer han inte längre vilja vara med på foton... Jag tog en fin bild när han badade och testade roliga frisyrer. Jag publicerade den, hans överkropp syns suddig. Efter nån timma skriver hans pappa att han vill att jag tar ned bilden. Jag frågar varför och han svarar att den känns för intim. Jag tar självklart bort bilden men den lämnar mig med frågeställningar. Vart gränsen går? Ålder? Jag har publicerat 5-10 glada, skrattande badkarsbilder tidigare och ser ingen skillnad. Förutom kanske att han inte längre ser ut som ett småbarn. Jag har ett stängt konto endast för släkt och vänner, publicerar mest för min egen skull, älskar skrolla tillbaka och minnas.

Tankarna snurrar... jag har fullspäckade fotoalbum från jag är liten, många suddiga bilder, bilder där jag är glad, ledsen, arg, sur, söt, nyvaken, naken, fula frisyrer, åttiotalskläder he he. Mest bilder från semestrar och högtider. Jag älskar de där albumen, skäms inte alls och tycker bara det är kul att ha. Jag har ju valt att inte publicera några bilder alls på den här bloggen.

För första gången verkar utseende vara viktigt för barnet. Speciellt håret och tröjan. Jag känner att jag lyckats undvika utseende fram tills nu. Att barnet fått vara bara barn utan att bry sig hur han ser ut. Med mjuka, sköna färgglada kläder utan tryck. Nu är det väldigt viktigt med tröjor med coola tryck och tyvärr så är alla färger inte längre ok... Att handla kläder på storpojk känns riktigt trist och väldigt stereotyp. Jag pratade med pedagogerna på förskolan och ja, det är svårt att undvika när de är mest pojkar i barngruppen att det blir fysiska lekar. De är väldigt gulliga mot varandra, kramas, säger att de älskar varandra men det blir mycket pojklekar.

Barnet undrade varför jag alltid tittar mig i speglar (när jag går förbi) och det är ju en bra fråga!?!

Nästa vecka börjar barnet på sin första aktivitet. Dans - Prova på flera olika dansstilar. Jag funderar över om han inte kommer vilja fortsätta, vara där ensam utan mig etc. Första gången får jag vara med om jag är aktiv - kul! Jag kände att det var dags att prova på en aktivitet utanför förskolan och att det förhoppningsvis är ett bra sätt att gå lite utanför hans comfort zone med ny lärare, nya kompisar etc.

Jag lånade en bra bok om att börja skolan. Jag antecknade massor med tips som att köpa en almanacka (lära barnet veckodagar, månader, årstider), klocka, höger/vänster, lära sig sin födelsedag, adress, mitt telefonnummer, gå på toa själv, äta med bestick, vänta på sin tur, räcka upp handen, ljuda bokstäver, Alfapetet, räkna, mäta med linjal, klippa med sax, grundfärgerna och blanda färger, klippa ur tidningar, fortsätta mönster etc. Annars håller vi mest på med de där självklara hyfs som att säga tack, ursäkta, förlåt. Jag som trodde vi var förbi det stadiet men nix. Rätt och fel, moral börjar bli viktigare... Frågorna mer komplicerade och kunskapshungern enorm. Så nyfiken på hur allt funkar.

Lärdomen från de senaste veckorna är att mitt barn inte förstår ironi, sarkasm, skämt utan tar allt jag säger på största allvar och personligt. Älskar du inte mig längre mamma?

Veckans tips:
1. "Att gå i ettan, föräldrabok om skolan" Lånade bok med fakta och konkreta tips, idéer och tankar.

2. 6-åringen - Vi är inne i en utvecklingsperiod (PUH!) och jag söker förståelse och svar (läs: googlar!).
Ökat behov av självständighet, barnet blir modigare och vågar mer. Barnet jämför likheter och olikheter. Sköta toalettbesök själv, passa tider, förstå instruktioner och hålla redan på sina kläder. Lära sig ha tålamod och vänta på sin tur. Spela olika slags spel tillsammans. Ge barnet en almanacka och en klocka att använda om barnet frågar om dagar och tider. Låt barnet upptäcka sin värld genom att till exempel besöka museer, bibliotek, göra utflykter eller vara ute i naturen. Gör en miniträdgård i fönstret. I småkrukor kan man plantera olika kryddor och blommor. Klippa mönster och figurer (och bokstäver) med en sax. Fritidsaktivitet (dans!)
Källa: Barnets utveckling 6-7 år på 1177.se

3. Så fint angående att söva (större) barn varenda kväll. Det är den finaste stunden på hela dagen, då vi delar tankar, närhet och trygghet.

23 jan. 2017

Ärligare, ofiltrerade kommentarer...

Ibland kanske mina kommentarer på andras bloggar blir ärligare, mer ofiltrerade...

Linnea i USA om kvinnofällan där jag kommenterade "Det här väckte självklart mina tankar då jag separerade från mitt barns pappa… och vi nu bor på lååångdistans till honom i Spanien. Det var inget lätt beslut och jag försökte få det att fungera och funderade i över ett år innan jag gick ut med beslutet och bestämde mig för en framtid för mig och barnet i Sverige. Vårat förhållande fungerade nog bara när vi bodde i hans land, med hans språk, kultur, vänner etc

Livet & LA på samma tema där jag kommenterade "Jag tror ingen som är gift med barn separerar av tristess, tröttnat etc utan vanligtvis finns det ju större anledningar som otrohet… i vårt fall var det alkohol, jag ville inte att mitt barn skulle växa upp och vara rädd/orolig för sin berusade pappa. Jag ville kunna lita på min partner. Vi hade varit tillsammans i 12 år innan vi fick barn men ja, saker händer som förändrar allt…"

Kommenterade även inne hos Hanna som skrev om att döma andra föräldrars sovmetoder "Min unge sov knappt alls till han var nästan två år, nattamning, nattskräck, vaknade hela tiden, vårt förhållande kraschade delvis för att pappan under sina nätter körde ”låta skrika tills barnet somnar” och jag stod inte ut… Min snart 6-åring samsover forfarande tätt intill mig varenda natt, jag nattar honom varje kväll med att ligga bredvid och sjunga vaggsång tills hans somnar."

Hos Tovetankar kommenterade jag "Mitt bästa råd är att unna varandra egentid, sovmorgon, gå ut själv med vänner etc. Försöka vara generösa mot varandra! Jag tyckte vårat förhållande gick åt helvete när jag tog alla nätter efter han lät barnet skrika sig till sömns (satte på sig öronproppar, sov i annat rum)... Ja, några av de där nätterna förändrade så mycket. Med spanska familjen skulle jag försöka inte diskutera alls första åren. Så mycket ilska och irritation det hade besparat mig. Att bara nicka och svara si si (och göra som NI vill)... sen när barnet blir äldre, har barnet egna åsikter och ja, det blir enklare, mer självklart. Barnets pappa har gjort massor med bra med, som att barnet älskar hans mat, speciellt paella (Barnet äter fortfarande inte min goda vegetariska mat). Han fick bebisen att äta frukt (och massa annat...) Han kommer faktiskt hem till sommarhuset och plockar ur diskmaskinen, åker o handlar (med mina pengar), går iväg med soporna etc. utan nån disskution alls. Det finns det tyvärr andras respektive som inte gör, även om de är tillsammans..."

Kommentera gärna mera, det är kommunikationen i att blogga som jag tycker allra mest om och saknar när jag inte skriver, delar med mig. Två inlägg på bara några dagar, kanske jag har fått lusten tillbaka...

20 jan. 2017

Skolval, framtiden och jul i Spanien...

Det är fredag kväll, jag sitter trött i soffan och funderar om jag ska se en film eftersom barnet somnade redan klockan 19:30 (efter en lång dag som började kl. 05). Tankarna snurrar efter en vecka då vi besökt 3 olika kommunala skolor. Sakta börja det sjunka in att livet är påväg att förändras, än en gång. Min lille bebis ska börja skolan. Hallå, vart försvann småbarnsåren? Nostalgin Över de senaste 5 åren med gångavstånd till förskolan, promenader varje dag till jobbet. Att kunna vara ledig lite som jag vill, lång semester. Att småbarnsåren snart är ett minne. Det var liksom bara hit jag planerade, livet med lägenheten utan barnrum.

Jag hör hur de berättar om F-5 (förskoleklass till femman), de kommande 6 åren av vårat liv. Snart fyller barnet 6 år och ja, första tredjedelen av barndomen är förbi, småbarnsåren. Tre olika skolor skapar flera olika framtidsvisioner. Borde jag flytta närmare, till en lägenhet med barnrum? Har jag råd? Vågar jag? Tänk om... Jag känner mig otrygg, inför framtiden som ensamstående mamma. Allt ansvar, ingen som stöttar. Finns där för mig om, när, allt rasar.

Jag vet inte om jag varit lyckligt naiv, men med allt som händer i världen, i min familj och att barnet blivit större känns det som jag blivit väckt. Jag har en känsla att jag kommer minnas de här åren som de bästa i mitt liv (hur jobbiga småbarnsåren än har varit), att få jobba och umgås med mina älskade föräldrar. Barnet frågade häromdagen när de kommer dö, "de är ju så gamla..." Att tanken slår mig så hårt - troligen innan du växt upp, innan du tar studenten. Att de bara kommer vara barndomsminnen i ditt liv...

Vi hade det fantastiskt skönt i Spanien under julhelgerna. Vi var ute från soluppgång till solnedgång nästan varenda dag. Lugna sköna dagar utan krav eller stress. Jag firade både jul och nyår väldigt otraditionella på en solig terass i mysbyxor utan smink. Precis som jag vill ha det, med familj, skratt, musik och god mat. Vi verkade alla vara nöjda med jul i sommarhuset så det kanske blir en ny tradition. Kanske blir det så barnet associerar jul. Barnet fick en julklapp var av oss vuxna, precis lagom. Han fick en enda julklapp av tomten, en billig (30euro) drönare, som han lekte med sin pappa och tio tills de flög bort den ut på havet.

Jag lovade att skratta mer, dansa mer, mysa mer, läsa mer, umgås mer, uppleva mer under 2017. Årets ord: balans! Att försöka jonglera livet bättre med barn, jobb, egentid. Att inte bara vara någons mamma.

Vi firade Reyes med en heldag i ett barnfamiljsfyllt Cartagena och som alltid med högtider med höga förväntningar blandades lycka o glädje med gnäll och en mamma som ibland bara ville skita i allt (Det är liksom inte min tradition, kan inte den andre berätta historien om de tre kungarna etc). Alltid jag som får dra det svåra, jobbiga ansvaret och den andre som bara vill plocka ur det enkla, roliga ur föräldrarollen. Det krävs mycket av mig för att få det att fungera. Att munkavla mig, att inte välja irritation, ilska och bråk. Att försöka tilltala barnet på spanska så pappan hör. Att skita i att barnet ser för mycket på spanska barnprogram, äter för mycket snabbmat och att "kvalitetstiden" med pappan spenderas på ett shoppingcenter i leksaksbutiker. Grrr!

Att vara den där perfekta pedagogiska mamman som försöker göra lärorika utflykter som t.ex. samla skräp på revet och stranden. Att försöka lära barnet i allt vi gör, svara på alla frågor och ja, fundera, planera, organisera, bestämma, välja... Så tröttsamt! Men jag försöker acceptera, sakta inse att det kommer inte bli som jag önskar. Delat ansvar.

Att besöka skolor väckte min inspiration, att lära barnet mer. För vad lär barn sig i skolan? Under närmaste månaderna kommer vi (jag) fokusera på att öva på alfabetet, bokstäver, uttal, läsa, siffror, räkna. Barnet är väldigt nyfiken och intresserad. Jag ska låna några böcker om att börja skolan. Jag funderar över logopediska övningar som grimaser, bubbla, gurgla och samla på ljud, gissa ljud, klippa o klistra bokstäver. Spela spel med frågor. Fler tips? Jag samlar idéer i mappen creative kids på pinterest (DesignBella heter jag)

worldschooling känns fortfarande väldigt inspirerande och jag har köpt/lånat flera böcker med kartor, Atlas, flaggor men även ta det vidare och prata om olika väder, säsonger, naturen.

2,5 månad kvar av vinter, mörker, kyla och jag försöker drömma om alla utflykter vi ska göra i vår. Jag vill till Köpenhamn, Österlen, Madrid, just nu lutar det åt London istället för Paris i min fantasi... Att planera fram till barnet ska börja skolan, att fundera över hur vi ska göra efter skolstart, om det blir Spanien på novemberlovet i höst. Påsk och sommarresa är redan bokad. Ja, jag tycker om att planera. Kontrollmänniskan i mig tycker det är lite jobbigt att inte veta. Att framtiden är ett nytt kapitel, ett oskrivet vitt blad.

30 nov. 2016

Ett nästa kapitel i livet...

Förändringens vindar har börjat blåsa. Jag känner men hör inte än vad de vill säga, vart jag är påväg. Vart jag vill vara påväg? Så jag tystnade då jag inte orkade forma mina tankar till ord eller tröttnade på mig själv liksom... men har mentalt skrivit många blogginlägg i mitt huvud.

Jag har bloggat sen 2006, i 10 år. Då bodde jag i Barcelona, i en lägenhet i Gracia och längtade bort eller kanske hem. Jag hade precis bestämt mig att starta ett eget klädmärke, att jag skulle våga följa drömmen. Att jag ville iallfall försöka kunna leva på min egna design. Drömmen tog mig tillbaka hem till Sverige, där jag öppnade en liten klädbutik. Ganska snart märkte jag att det inte passade mig att driva egen butik. All den där väntan, ångest och oron.

En ny dröm vaknade till liv. Ett barn. Många av er har följt mig sen graviditeten, bebistiden, mammalivet... Att skapa mig ett nytt liv, för bara mig och barnet. En 5-årsplan! Ett eget hem, ett livspussel som fungerar med närhet till förskola och jobb, ett enklare liv som jag orkar ensam med allt ansvar.

2017 är förändringarnas år då mitt barn ska börja förskoleklass. Att välja skola känns som ett av de svåraste valen en förälder ska göra. Så viktiga år i mitt barns liv - de kommande 7 åren! En del av mig vill inte förändra någonting alls - stanna tiden! En annan del försöker se möjligheten att förändra, kanske flytta till den lägenheten med barnrum. Hemmet med stort H. För många år framöver. Att våga köpa mig en lägenhet?

"... har fått plats i förskoleklass där han inte känner en enda, och hur jag ligger vaken på natten och tänker på hur ensam han eventuellt kommer känna sig första dagen och hur det känns som om mitt hjärta inte får plats i kroppen av hur ont det gör i mig." - orden om barnet och förskoleklass inne hos Den där Jenny fick mig att gråta… skolvalsångesten jag känner! Då har jag inte ens sökt än och han inte fått nån plats alls än. Men ångesten inför det nya livet, alla bitar som ska falla på plats…

Välja skolan med många kompisar trots dåligt rykte eller en med bra rykte utan att barnet känner nån…? Kommunal eller friskola? Att jag redan känner ångest inför lämning, de där första skolveckorna i augusti 2017. Mitt stora lilla barn som inte tycker om förändring. Som älskar trygghet.

Jag vet inte vart jag vill komma eller vad jag egentligen vill säga... men som varje november vill jag gå i ide, tröttnar jag på mig själv, mina tankar, funderingar och åsikter. Varje år vid den här tiden vill sluta med sociala medier. Sluta blogga.

Men. Det skulle bli så ensamt utan er i mitt liv. Alla er jag lärt känna. Via att våga dela med mig av mina tankar, funderingar och ord. Så jag säger inte hejdå. Jag vet att orden kommer tillbaka. Lusten att skriva.

Veckans tips:
1. Ansvar eller lydnad? "Vilka av de värderingar som jag fick med mig hemifrån har visat sig värdefulla och konstruktiva i mitt eget liv och vilka måste jag rensa bort?" fann jag när jag googlade på Auktoritativ fostran - På Wikipedia förklaras fostran så här (vilket jag kände passade min egna syn): "Auktoritativ fostran innebär att vuxna ställer krav och sätter upp regler. De förväntar sig att barnen vill samarbeta. De lyssnar till barnens känslor och synpunkter, förklarar för dem sina egna skäl och synpunkter och är öppna för ett visst förhandlingsutrymme. De uppmuntrar sina barn att delta i beslutsfattanden. Respekt för både barn och vuxna betonas. Fostran vilar primärt på resonerande, att de vuxna försöker få barnen att förstå varför de förväntar ett visst beteende och ogillar ett annat. Relationen till barnen bygger på känslomässig värme och närhet. De sambandsstudier som gjorts pekar på att barnen till auktoritativa föräldrar är mer vänliga, socialt kompetenta, omsorgs- och samarbetsorienterade, tar större socialt ansvar och är mer psykiskt välmående och självständiga än andra barn." Wikipedia Läs Lady Dahmers tankar om senaste veckornas (barnuppfostrans)snackis

30 okt. 2016

Barndomsminnen...

Vad minns du från din barndom? Förskoleålder (5-6år)? Jag minns små detaljer, dofter, känslor, ögonblick... Jag älskade äta fil med massor av socker, minns hur det knastrade mellan tänderna. Min farmor brukade komma en vecka på hösten och hälsa på. Minns hur det doftade när hon bakade, äppelpaj och kanelbullar. Jag minns tryggheten jag kände hemma, speciellt när hela familjen var samlade framför tv:n. Söndagskvällsmat, te och mackor i soffan. Trots att min mamma lagade hemlagad mat varenda dag minns jag min pappas plättar och korv & pommes. Jag minns att jag alltid blev hämtad sist från dagis, ensam kvar med fröken väntandes. Mamma drev eget inredningsföretag och jobbade alltid kvällar, helger. Jag funderar över hur det påverkat mig.

Efter 5 veckor med allt ansvar, lämna och hämta från förskolan börjar mitt tålamod påverkas. Jag behöver perspektiv. Men hur jobbigt det än är så skrattar jag mycket just nu, barns befriande löjliga barnslighet. Deras förmåga att leva i nuet. Vi dansar mycket, lyssnar på musik. Vi var på musikteater på operan - gratis - gick därifrån sjungandes "Lek, lek, lek - sluta aldrig leka". Jag funderar över vad barnet kommer minnas av allt vi gör.

Redan nostalgisk över förskoleåren, att hämta ett glatt sandigt barn, våra korta promenader när vi pratar om livet, femåringens alla knasiga frågor, idéer och funderingar. Så mycket han lär sig hela tiden, av allt vi gör. Att uppskatta det lilla i livet. Vardagliga ögonblick. Att få så mycket kärlek, kramar, gos och närhet.

Vi pratar om hösten, löven, mörkret, kylan, vintern, snön. Barnet längtar efter snö. Vi minns tillsammans förra vintern. Snökaos i Göteborg. Att jag drog snöracer/ pulka till och från förskolan, några få dagar. Att vi åkte tillsammans i backen i Slottskogen. barnet styrde medvetet så att jag skulle trilla av. Som vi skrattade. Jag frågar om han vill testa åka skridskor denna vintern. Jag funderar över alla dagar på stranden vs de få snöiga vinterdagarna. Ja, jag är ju ingen vintermänniska.

För att inte deppa ihop över en lång mörk kall vinter med ytterkläder, vantar etc så försöker jag fokusera på jul. Då tänker inte jag på julafton som kommer firas otraditionellt i Spanien, förhoppningsvis med familjen på en solig terass. Utan på myset, pynta, ljus, julstämning hemma, jul på Liseberg, julmarknad, tivoli i Köpenhamn och Lucia (i min fantasi med glada barnröster utan tårar).

November. Jag vill köpa en biljett långt bort, snappspola förbi regnrusk, blöta sandiga ytterkläder och VAB. Nej, nu ska jag försöka inte gnälla mer. Köpte mig en ny varm ullhalsduk, invigde ullunderställ och rensar lite mer i förrådet, skänker bort urvuxna barnkläder och ska försöka att även skapa fina (höst/vinter)barndomsminnen. Det kommer liksom inte naturligt. Ingen kommer tacka mig för alla timmar frysandes (trots varma kläder) på lekplatser. Men, jag får hoppas det skapar ett barn, en vuxen som uppskattar säsongens skiftningar.

Veckans tips
1. How to raise a wild child Make New Habits (more time outside in nature), Open Senses and Expand Awareness (lyssna och titta), Free Play Rules!, Questioning, Snap Some Nature Photos (encourage kids to take a camera outside), Discover Your Own Nature Passion.

2. Boken Det vilda Göteborg - att vara ute i naturen med barnet är något jag försöker bli bättre på. Jag försöker varje helg ta med barnet till nån lekplats t.ex. Trädgårdsföreningen eller Slottskogen men har som mål i höst att upptäcka flera lekplatser och komma ut mer i naturen (Delsjön, Härlanda Tjärn, Botaniska). För några veckor sedan åkte vi till Angeredsparken och barnet tyckte den lilla linbanan var så kul. Vi gjorde en väldigt lyckad utflykt till Göteborgs södra skärgård och promenerade runt södra slingan på Vrångö även om barnet tyckte det var tråkigt med bara natur och natur ha ha. Imorgon (studiedag) ska vi till Hisingsparken och 4H gård.

25 okt. 2016

Att resa med barn, Stockholm och museum...

Så är vi hemma igen efter en weekend i Stockholm. Jag har funderat en del över att resa med barn. Det är något jag gärna vill göra men som ibland får mig att tänka över för vem jag gör det. Att våga, att orka, att prioritera, att vilja eller inte...

I söndags hann vi med 4! museum - Tekniska Museet, Polismuseet, Sjöhistoriska och Naturhistoriska Museet. Ja, kanske inget jag rekommenderar men de 3 första ligger precis bredvid varandra i Museiparken och jag hade mentalt planerat för ca 2h per museum, det brukar vara lagom för min 5,5-åring. I verkligheten blev det 1,5h på Tekniska, 1h på Polismuseet och 1,5h på Sjöhistoriska. Det låter kanske som för lite och stressande men så kändes det inte. Vi tog det i barnets takt. Vi började dagen på Tekniska Museet precis när de öppnade och hann testa nästan alla olika experiment i utställningen Mega Mind innan det blev för mycket folk. Polismuseet besökte vi ju förra året så i år gick vi endast till barnavdelningen, lyssnade på polisen som berättade och barnet (som inte tycker om att klä ut sig annars) ville absolut ha på sig poliskläder och testsitta både polisbilen och motorcykeln. Bäst enligt honom, som fortfarande vill bli polis när han blir stor.

På Sjöhistoriska (fri entre) betalade jag 30kr för Skaparverkstaden, vilket barnet tyckte var väldigt roligt och jag blev inspirerad att skapa mer hemma. Vi åt lunch, jag åt en god höstsallad med grillade grönsaker men... Ja, mat känns som det mest komplicerade delvis pga min glutenintolerans (+ helst vego) men även för att barnet fortfarande är väldigt restriktiv med att prova nya rätter. Räddaren i nöden är att jag alltid (försöker) ha med banan, macka och en flaska vatten i väskan. När jag måste gå ut själv och äta med barnet blir det helst café med barnmeny (pannkakor/köttbullar).

Ja, kriser och utbrott är väntade men det tar på tålamodet. Så efter att barnet vägrat äta lunch och lekt länge i lekrummet så funderar jag på vad vi skulle göra resten av eftermiddagen. Klockan var bara 15 och vädret var regnigt/kallt/blåsigt. Så jag bestämde mig för att ta buss+tunnelbana genom halva stan till Naturhistoriska (som stängde kl. 18). Vi kom dit kvart i fyra och blev tipsade om att kl. 16 gick "En resa bland korallreven" på Cosmonova. Wow, vilken upplevelse! Bäst enligt mig, om ni har möjlighet gå och se film där. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men det är en enorm kupolformad bioduk så du omsluts av filmen. Filmen var pedagogisk, lärorik och så vackra havsbilder från Västpapua. Efter filmen gick vi igenom museet, barnet tyckte de stora skeletten var läskiga och tyckte mest om liv i vatten. Tema HAV igen!

På vägen tillbaka till hotellet i buss efter en lååång dag krisade det rejält (jag undrade varför jag utsätter mig själv för det här?) så det blev faktiskt snabbmat till kvällsmat - nuggets (med mjölk, äpple) till barnet, en glutenfri halloumiburgare till mig och sen en lugn kväll i hotellsängen framför tv:n. Jag tycker fortfarande att det svåraste är att äta ute när vi reser. Att äta ute på lunchen är inte lika stort problem men att äta middag på restaurang med övertrött barn, de flesta känns för fina och inte så barnvänliga. Nästa resa (Köpenhamn i december) får jag nog söka lite mer innan på restaurangalternativ. Sen sparar jag ju in pengar på att inte äta middag ute. Jag bor helst i lgh med kök så jag kan handla, laga mat och umgås hemma med barnet på kvällen. I Barcelona var det väldigt bra att kunna dela in dagen och åka hem och äta lunch, vila lite under siestan. Ja, det blir ju långa, intensiva dagar ändå.

Vi åkte tåg och i sista stund köpte jag åksjukearmband som verkar fungera bra. Hurra! Ångrar att jag inte testat tidigare, så mycket ångest, tårar och kräks liksom. Jag hade förberett med klister- & målarböcker, pixiböcker, picknick (+ mutor som choklad & klubba) och barnet hade som vanligt packat en egen liten ryggsäck med leksaker. Jag hade även med ipaden. Till hemresan köpte jag lego att bygga då jag bara kände att 3h tågresa är precis vad mitt tålamod klarar av efter 3 dagar hemifrån. Puh!

Nu är det bara 3 veckor kvar till barnets pappa kommer och jag funderar på om jag ska åka iväg nånstans ensam, antingen hälsa på en kompis eller kanske unna mig en hotellnatt på SPA? Annars irriterar jag mig lite på att alla museum, barnbutiker, mataffärer etc har läskiga halloweentema inför höstlovet då barnet är lättskrämd. Ja, han vägrade gå in i några butiker. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra de kommande två helgerna för att undvika alltihopa. Några idéer för att försöka göra det läskiga mindre läskigt? Skönt att de inte ska ha någon maskerad på förskolan iallafall.

Jag skulle gärna vilja skriva något tänkvärt om länkarna nedan men känner att jag har tillräckligt med att få vardagen att fungera och orka vara mamma. Känslan av otillräcklighet spökar, höstvädret påverkar mitt humör och lusten finns helt enkelt inte där för att analysera eller skriva om annat än vad vi gör och vår vardag. Läs, fundera och kommentera gärna så viljan att fortsätta blogga om intressanta funderingar kommer tillbaka.

Veckans tips:

1. UnderbaraClara ryter ifrån om klass och miljöfrågan i Expressen (Läs både krönikan och kommentarerna på hennes blogg jag länkar till)

2. Trendensers "svar" om hållbarhet och konsumtion även Husligheters om "Vem bestämmer vem som är klimatsmart"

16 okt. 2016

Att uppfostra en pojke...

Vilken skitvecka! Jag kom igång att storstäda, rensa förra helgen men fick tyvärr nackspärr som höll i sig hela veckan. Min mamma fick åka in till akuten igen och vi har pratat mycket om att inte sluta leva. Att fortsätta våga planera och göra saker även om det inte blir fler resor jorden runt. Att försöka acceptera livets gång.

Barnet saknar sin pappa och det verkar spegla av sig på våra lämningar. Vi har pratat om att det är okej att sakna, vara ledsen, gråta - känna alla olika känslor. Jag funderar mycket över mitt ordval för jag vill inte föra vidare att pojkar inte gråter, inte visar känslor. Jag har ett känsligt, empatiskt socialt barn som jag mjukt lugnt sakta får att bli mer självständigt och våga mer. Han hade medlat i ett bråk på förskolan och det gör mig så stolt.

Jag läste om att uppfostra en son som dotter eller får jag uppfostra min son som en pojke - Till snäll, empatisk, som respekterar andra, hjälper till hemma, läser böcker, duktig i skolan, visar känslor... kompensera för samhällets bild av hur han som pojke förväntas vara. Jag funderar över vad som hade varit skillnaden om barnet varit en flicka eller om jag haft/fått ett till barn, en flicka. Jag gör ett tankeexperiment för att fånga mina fördomar. Att inte acceptera dåligt beteende från pojkar typ "boys Will be boys". Jag vill försöka ge 100 möjligheter istället för två. Kanske får läsa om den boken med mitt nya perspektiv av ett lite äldre barn.

Barnet har börjat leka/titta på Nexo Knight + Ninjago LEGO och jag hurrar väl inte precis... men jag bestämde mig för att försöka vrida våra lekar (när vi leker ihop) till att berätta om de modiga, kloka, smarta, starka, snälla som är goda, hjälper andra etc. "att vara hederlig och rättfärdig i allt du gör. Du kämpar för rättvisa och godhet. Du är en trofast och god kamrat. Du hjälper andra och tar alltid fram dina bästa sidor." (Lego Nexo Knight)

Så försöker jag spinna vidare - Knights, Riddare! Googlar och finner Unga Fakta. Bröderna Lejonhjärta. Don Quijote. Västra Götalands landskapsvapen med ett Lejon (barnet älskar kattdjur speciellt leoparder). Ja, lära barnet mer i allt vi gör. Att inte förbjuda (motsatt effekt) utan erbjuda fler alternativ. På förskolan har jag sagt till att de gärna får styra hans val ibland mot pyssel, måla, teater istället för lego, klossar, sand varenda dag.

Barnet tycker verkligen inte om att gå i butiker men kände att han var tvungen att prova för att få rätt storlek t.ex. mäta fötter för vinterskor. Jag har fram till nu köpt alla barnets kläder utan att han har varit med. Ett bra sätt att styra, så kan jag välja ekologiska utan plasttryck. Gärna randigt och färglatt! Han älskar mysbyxor, mjuka kläder (tycker inte om jeans). Hatar att klä ut sig inkl. tomtedräkt på Lucia (vilket jag hade skapat en barndomsvision om men som varje år slutat i tårar). Han är inte ens intresserad av supermän-dräkter, masker etc. Livrädd för Halloween. Älskar sina poliströjor som han gärna tar på sig varje dag om han själv får välja, vilket han oftast får i mitt försök att undvika onödiga bråk och göra honom mer självständig. Igår fann han en spansk fotbollströja, med spanska flaggans färger och jag kunde inte neka honom den ha ha... Tog på sig den direkt, min halvspanjor!

Jag läste inne hos Casa Annika om (spanska) barn och smuts, om barnparfym och vattenkammade hår. Att låta barn leka fritt, smutsa ned sig och överbeskyddande föräldrar. Läs! Funderade vidare över klassskillnader i tidigare generationer - fattig, smutsig, ärvda kläder. Jag kollade på vinterkläder till barnet på Tradera och förvånades över min pappas blick när jag pratade om second hand, loppis etc. Han undrade om jag behövde låna pengar... Jag förklarade mitt miljötänk men lämnades med en jobbig känsla. Ser mitt barn fattigt ut? Kommer det märkas att han växer upp med en ensamstående mamma? Kommer jag kunna eller ens vilja ge honom statusprylar?

Jag sparar pengar varje månad, 20-25% av min inkomst. Jag köpte en biljett hit till barnets pappa. Han som inte ger mig nått underhåll för barnet eller betalat någonting alls sen barnet föddes. Ni förstår nog att bråk om pengar är en av våra stora konflikter. Jag är spara, han slösa (trots att han har en osäker låg spansk inkomst.) Vi har på det sättet en tvärtemot stereotyp relation där jag har pengamakten men även det kan bli en kvinnofälla. Där jag är hjälpsam, tänker på barnets bästa, är alldeles för snäll... en vecka i november kommer barnets pappa iallafall hit, får sova på bäddsoffan i vardagsrummet och leka. Barnet får gå 15h på förskolan.

Jag framkallade foton. Att minnas gör mig så glad. Våren och sommarens alla utflykter. Jag har börjat att tänka på nästa år. Köpt biljetter till Spanien i påsk. Funderar på Disneyland och Paris, innan förskoleklass (ny lag om skolplikt?). Funderar över vardag, rutiner, traditioner. Saker vi gör varje dag, varje vecka, varje helg, nån gång i månaden, 1 gång om året och så de där sakerna som bara händer en gång under barndomen...

Veckans tips:
1. Unga Fakta Massa lättläst fakta, pyssel, ramsor, spel, färgläggningbilder

2. Köpstoppsbloggen om enklare liv för barnen: Rotera leksaker (plocka undan/fram), pyssla och skapa egna leksaker, skänka bort eller byta leksaker, fritid utomhus - leka fritt, skänka bort urvuxna kläder. Att säga jag gillar/tycker om istället för jag vill ha. Att förklara min köpprocess - hur jag resonerar, väljer att spara/spendera.

3. Mitt inlägg om genus, jämställdhet och åsikter http://backstageimodebranschen.blogspot.se/2016/02/genus-jamstalldhet-och-asikter.html

9 okt. 2016

Vardag, bikulturallitet och drömresor...

Så dök jag ned i den ensamma vardagen med lämning, hämtning, disk, tvätt, städning, handla, laga mat och allt ansvar. 10 veckor kvar till jul. Om pappan inte kommer hit blir det 12 veckor utan avlastning. 3 månader utan egentid. Jag har tröttnat på att pappan inte vill eller kan planera, orkar inte tjöta mer att han borde ta sitt pappa ansvar och att hans barn saknar honom. Jag når liksom inte fram. Jag försöker göra det bästa av den här komplicerade situationen.

Jag vet sen tidigare att november och februari är värsta månaderna (då jag behöver hjälp och avlastning för att orka) med sjukdomar och VAB. Förra veckan kom första höststormen, frost och jag plockade undan sommarkläder, provade igenom förra årets vinterkläder och lusten att rensa väcktes. Denna veckan har jag gått igenom barnets alla kläder och insett, som vanligt, att han växt ur mycket. Jag har börjat skänka bort de urvuxna och funderat över vilka nya vinterkläder behövs. Skalkläder, vinterkläder, overall, regnkläder. Jag tycker verkligen om svensk förskola med "ur & skur"-tänk men oj, så mycket kläder som behövs för alla väder.

Jag fortsätter fundera mycket över skolval, att barnet kommer gå i den skolan de kommande 7-10 åren (beroende på vilken). Om jag ska flytta närmare en skola, till en lägenhet med barnrum. Nästa kapitel i livet. Jag gick tillbaka i bloggarkiven och läste min 5-årsplan för förskoleåren. Jag skriver och samlar drömmar i en bok. Där finns t.ex. drömresan till Singapore, Tokyo eller Centralamerika (Costa Rica, Mexico) till jag fyller 40, barnet 10. Jag spara redan pengar, både till resor och om jag vill köpa en lägenhet. En liten 3:a med gångavstånd till skola.

2016 Bokade resor: Stockholm, Köpenhamn, jul/nyår/Reyes i Spanien - Madrid (Valencia?)

2017 Weekendresa innan skolplikt? London/Paris/Amsterdam/Dublin? Förskoleklass 6år

2018 Barnet börjar skolan 7 år (Resor på höst/sportlov?)

2019 New York 8år

2020 Singapore/Tokyo (Om vi åker på vinter är ju barnet nästan 10 år, jag fyller 40 i januari)

2021 Centralamerika (eftersom jag inte kan välja planerar/sparar jag för två resor)

När jag börjar konkretisera drömresor blir det mer tydligt att åren är få. Under de närmaste åren kommer jag/barnet fortsätta att åka till Spanien på sommaren/Reyes/påsk (+ höstlov/vinterlov?) när skolan börjat. I år känns det som vi även hunnit med väldigt många dagsutflykter med fokus på djur, Nordens Ark, Borås Djurpark, Randers Regnskov, Givskud Zoo, Sjöfartsmuseet, Naturhistoriska, Universeum. Nu verkar det som intresset för djur svalnat och jag försöker spinna vidare. Förra helgen var vi på Universeum igen (så värt att köpa årskort om man bor i Gbg) och barnet fastnade i Teknoteket. Byggde ett flygplan och lekte länge med stora klossar. Experiment och teknik verkar vara intressant så inför våran helg i Stockholm (om två veckor) tänker jag Tom Tits och Tekniska Museet passar perfekt.

Följa intressen, söka information, göra research, läsa böcker gör mig glad. Jag spinner vidare hur jag kan utveckla mina tankar om worldschooling under året. På förskolan har de frågat om barnens ursprung, kultur, traditioner, språk etc. Jag berättade att vi firar Reyes, för barnet är La Cabalgata de Los Reyes Magos större än tomten. Jag sa även att jag tycker mer om den mexikanska traditionen Dia de los Muertos än Halloween. Vill inte skrämma upp barnet för de döda/döden, speciellt eftersom hans abuelos (farmor/farfar) inte lever längre utan vilja minnas dem, prata om fina glada minnen med musik och mat. Tända ljus!

Så glad för mångfalden på barnets förskola även om jag under veckan funderat en del över hur man inte för över sina fördomar på barnet. Att jag behöver fundera ut svar på barnets frågor om utseende, skillnader, likheter. T.ex. Så frågar han över att han har svart hår och svarta ögon? Jag svarar att han har fina bruna ögon som sina pappa och då svarar han att jag tycker ju inte om hans pappa... Även att jag inte generaliserar för mycket samtidigt som jag verkligen tycker om böcker om geografi, barn i olika länder, djur, världsdelar. Barnet har många funderingar kring sitt hem, sin stad, sitt land, sitt språk och det är ju då jag har möjlighet att prata om tvåspråkighet, bikulturallitet och att känna sig hemma i två länder. Utan rätta svar eller facit. Barnet sa även att han önskar att hans pappa var svensk, bodde i Sverige och pratade svenska...

Veckans boktips:
Miljödieten - Snyggare, Smalare, Sundare och rädda världen på köpet. Minska på kött och socker, ät mer frukt och grönt, välj ekologiska råvaror och produkter, följ årstiderna och rör på kroppen.

2 okt. 2016

Spanien, kulturkrockar och skolvalångest...

Jag hade precis nattat barnet när mobilen ringde. Jag visste direkt att något hade hänt. Det blev ambulans med min mamma först till närmaste vårdcentral, sen till cartagenas sjukhus mitt i natten. Jag mindes känslan. När livet känns skört men vackert. Tystnaden. Vakumet som uppstår när livet står på paus. Jag körde min bil hem ensam, mitt i natten. Jag var inte trött, oron och rädslan höll mig vaken. Jag Kröp ner bredvid barnet, njöt av närheten. 3h senare ringde väckarklockan och känslan fanns kvar. Känslan av att livet är påväg att förändras.

Jag brukar säga att man inte upplevt ett annat land på riktigt förrän man varit med på begravning, bröllop, BB etc. De stora händelserna i livet. Nu har jag erfarenhet av spansk sjukvård. Fått höra att de har problem med berusade och drogade ungdomar på akuten, varje helg. Bilolyckor. Jag har ju haft mina egna åsikter om t.ex. Att många spanjorer kör berusade men inte med egna ögon sett konsekvenser. Jag har även jämfört min tonårstid i Sverige och Spanien och ansett att spanjorerna hanterar alkohol bättre. Men det verkar ha förändrats, på 15-20 år.

Min mamma blev utskriven efter 12h timmars observation. Tyvärr är detta bara början på slutet. Det är inte första gången jag ringer ambulans eller spenderar natten på akuten. Med hjärtat i halsgropen fortsätter livet...

Pappa följer inte trafikregler säger barnet. Han blir arg på sin pappa när han inte gör rätt. Inte går över på övergångsstället, går trots röd gubbe. Jag försöker ju undervisa barnet i allt vi gör men troligen kommer det från förskolan. Jag fortsätter min strategi att säga till barnet på spanska för att undvika bråk med pappan. Om t.ex. Mat, glass, choklad och läsk. Socker. Pappan tycker jag har sockerrädsla. Vill gärna att barnet testar allt från chokladmjölk, kakor, churros, nutella. Läsk har varit mitt stora nej men i somras fick 5,5-åringen smaka på min nestea/aquarius. Jag vill inte förbjuda men gärna undvika. Inte köpa hem men ok att smaka på kalas eller när andra bjuder. När fick era barn smaka på läsk? Känns som det är svårare att undvika ju större barnet blir.

Att vilja eller inte vilja vara en bra förebild för sitt barn. Det är det vi diskuterar mest just nu.

Jag irriterade mig även på att pappan inte berättar om sitt land, sin stad, sin kultur. Barnet frågade massor men pappan liksom lyssnar inte eller svarar inte med lärorika svar. Vi var inne i Cartagena för Cartagineses y Romanos stora barnparad. Barnen är utklädda till romerska krigare, gudinnor och det finns uppbyggda tempel och jag försöker förklara historien. Men det blir liksom min svenska version. Jag vet inte, men vi bråkar iallafall om att det även är mitt ansvar att lära barnet om sitt spanska arv.

En annan sak som jag reagerar på i Spanien är den könsstereotypa reklamen. Reklam till barn på tv. Tyvärr leks det nu ninjor hemma, med hopp, låtsassvärd och vapen. Jag som fram till nu klarat av att undvika Spider-Man, Star Wars etc. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera och effekterna av mina förbud? Jag är väldigt anti våldslekar men det verkar jag tyvärr vara ganska ensam om på förskolan, grannarna etc. Hur mycket ska man styra barns lek? Vart går eran gräns?

Jag köpte Ken Robinsons bok Escuelas creativas på spanska och den väckte tankar om barndomens fria lek, kreativitet för att hitta på nya idéer, att lära sig genom att testa/prova/känna. Problemlösning, kritisk tänkande, ifrågasättande, kommunikation, projektbaserat, att blanda ämnen, olika människor och våga göra misstag. Han kritiserar dagens skola där det handlar om att lära sig utantill och få alla rätt på ett prov. I det nya samhället kan man googla till sig fakta. Han skriver om att alla barn är olika även syskon med samma föräldrar, uppväxt är olika. Unika. Att försöka finna sitt barns intresse och genom det lära barnet mer. Play, passion, purpose. Creating innovators.

I Spanien finns det nu en hel generation ungdomar där universitetsstudier inte är tillräckligt för att få jobb. Jag minns vännernas föräldrars, som ville att de studerade men bara 3-4 olika program som ansågs tillräckligt fint. Jag har flera spanska vänner som har dubbla universitetsutbildningar. För mig handlar nog alla dessa tankar om skolvalångest. Barnet står nu i kö till två Montessori friskolor. Efter jul ska jag även besöka de olika kommunala skolorna.

Fann en väldigt intressant spansk blogg om barn, utbildning, pedagogik och boktips El blog de Manu Velasco.
Fann även en annan blogg Desarrollo del Talento om att utveckla kreativitet hos ditt barn. Jag tycker det är spännande att följa hur sociala medier påverkar trender även inom barnutveckling/uppfostran i olika länder då dagens mammor följer mammor som bor i andra länder och som påverkar deras sätt att tänka. Som ni redan vet tycker jag inte om diktatorisk uppfostran eller de katolska traditionella värderingarna i Spanien men nu märks att en förändring är på väg även där med escuelas libres, ninos creativos och malas madres...

Veckans tips:

1. TED TALK - Play, passion, purpose: Tony Wagner

2. Ken Robinsson, Escuelas Creativas (Creative Schools). Jag läste Ken Robinsson El Elemento (The Element) i julas

3. The Kids Meny, Joe Cross (dokumentärfilm) - om att lära barn att laga mat, odla, hälsosamma val, läsa etiketter, näringslära och att få en egen röst. Jag har börjat försöka förklara för mitt barn om att välja frukt, grönsaker, riktigt mat framför godis, glass etc som man får unna sig ibland (fredagsmys/lördagsgodis). Under veckorna försöker jag hålla hårt på mitt nej även att man inte kan gnälla/grina till sig choklad.

18 sep. 2016

Cartagena, spanska släkten och mitt tvåspråkiga barn...

Första gången vi lämnar ett varmt Sverige i t-shirt för samma temperatur (25-27) i Spanien. Annars så brukar det vara rejäla väderskillnader - regnkläder till sommarkläder. Barnet berättar ofta om det varma soliga Spanien vs kalla regniga Sverige. Han älskar båda, säger det utan bedömning. Efter en lång jobbig resa trots att barnet sov mer eller mindre hela (inte helt lätt att väcka, gå o hämta bagage, vänta på hyrbil mitt i natten) så kom vi fram till sommarhuset 03 och jag fick totalt 4h sömn. Men att bli väckt för att barnet vill uppleva soluppgången på stranden är allt förlåtet och glömt.

Efter frukost på en uteservering väntade vi på barnets pappa. Som barnet saknat o längtat. Hans pappa brukar möta oss på flygplatsen och det märktes att barnet var ledsen o missnöjd med att inte få träffa honom direkt. Jag försöker trösta men just då känns ju livet vi lever med en pappa på långdistans inte bästa valet. Jag funderar på om jag kommer få det slängt på mig i ilska i framtiden - Att jag borde ha valt Spanien, för barnet skull. För att slippa växa upp med saknat.

Pappan kom till sist och det blev kram, pussar och tårar. Så fint! Jag fick sova siesta medan de lekte och sen tog jag en lång strandpromenad med de åkte och handlade. Inga problem med varken spanskan eller följa med sin pappa. Skönt! Allt kändes ganska självklart och enkelt utan diskussion, bråk eller tårar. Äntligen!

I lördags åkte vi till Cartagena. Började med att gå till frisören. Vi brukar klippa barnet i Spanien delvis för att det är mycket billigare (kostar mellan 5-8 euro mot 250kr i Gbg) men även för att göra vardagssaker med barnet. Det där med att växa upp mellan två länder och känna sig hemma i båda. Jag förklarade hur jag ville att han skulle klippas och frisören sa: Corte de cazo? (Cazuela) Jag nickade ja till en modern pottfrisyr;)

Nyklippt, parfymerad med talk (och en chipspåse som muta) åkte vi till släktens brudklänningsbutik för att visa upp barnet. För första gången kindpussade och svarade barnet på spanska med alla tanterna. Han gjorde succé! Så väluppfostrad ha ha. De öste beröm och komplimanger. Förundrades över att han är lång som en spansk sjuåring (124cm). Vi blev hembjudna till kusinen (som har barn) på eftermiddagen för att leka.

Sen gick vi och åt lunch. Så god indisk! Barnet åt kyckling tikka massala. Jag åt två olika vegetariska, en med paneer (indisk ost) och en curry med kikärtor. Indiskt är verkligen perfekt varm, mättande krämig vegomat. Det var faktiskt flera spanska barnfamiljer på restauranger och vi pratade om att den nya generationen växer upp med fler utländska matinfluenser. En generation senare än i Sverige?

De flesta av släktingarna har ju kännt mig sen jag träffade I, barnets pappa när jag var 18-19 år. Jag blev ganska snabbt presenterad för spanska familjen och släkten. Jag har varit med på bröllop, dop, begravning, jul etc under de senaste 10-15 åren. Jag fick höra att jag inte förändrats alls. Igual de guapa y delgada. Att kommentera andras vikt och utseende är vanligt i Spanien, även när personen gått upp eller precis fött barn. Inte helt PK!?!

Väldigt intressant var det att höra mer om det moderna Spanien från mostern (barnets farmors syster) som äger brudklänningsbutikerna. Hon berättade att många fler skiljer och gifter om sig. Flera är novios i många år men när de sen gifter sig och får barn så funkar det inte. Så bruden kommer tillbaka och är mycket snyggare och vill ha en mycket sexigare klänning vid sitt andra bröllop. Eller att abort inte längre är tabu enligt henne.

Medan vi pratade lekte barnet med kusinerna och det gjorde mig så glad att se att dem. Mitt tvåspråkiga barn! Vi tog en promenad genom Cartagena, tittade på den romerska teatern och såg flera utklädda i romerska kläder, både krigare, gudinnor och staden förbereder sig för Cartagineses y Romanos (googla för bilder, jag försökte smygfota men svårt). Vi ska åka dit några gånger till nästa vecka för att visa barnet, sin andra hemstad i sitt andra hemland.

Veckans tips:
1. Motherhood around the world - Cup of Jo

11 sep. 2016

Stress, havet och resor...

Hur orkar du så långa perioder utan egentid eller avlastning? Undrade en ny vän. Frågan dröjde sig kvar och när jag läste en bok om stress, kom svaren om vad jag lärt mig om mig själv. För mig är viktigast att jag lyssnar på kroppen och prioriterar sömn, vila och bara vara. Jag försöker att varva ner på kvällen tillsammans med barnet och går och lägger mig tidigt (senast 22). Jag gör lite yoga och avslappningsövningar i sängen. Mina promenader till och från jobbet är så viktiga för att få tid att tänka (vet inte hur jag ska klara mig utan de nästa höst?). Jag lyssnar på musik och dansar! Så försöker bli bättre på att vara snäll mot mig själv, sänka mina höga krav, känna tacksamhet och äta mat min mage mår bra av. Om jag slarvar med mat eller sömn så funkar inte vardagen.

Jag har inga planerade aktiviteter under veckorna. Jag har funderat på knatteskutt eller bolltrix till barnet men känner att nog inte orkar med en aktivitetet mellan 18-19 en vardag. Jag hämtar barnet 16, han brukar leka på gården eller med kompisar i 2-3h timmar, sen äter vi mat och börjar varva ned... Vi får se till våren men då gärna en där barnet får prova på både bollsport, gymnastik och dans. Denna veckan gjorde vi även en utflykt efter förskolan. Åkte Älvsnabben i Göteborgs hamn och vinkade hejdå till Tall Shipss Regatta. Jag försöker hålla koll på kulturella aktiviteter och ta med barnet. Han älskar folkfest på gatorna.

Sommarvärmen håller sig kvar så för att krama ur det sista åkte vi ut till skärgården igår. Vi tog dubbeldäckarbussen och fick bästa platserna både dit och hem med en fantastiskt panaramavy över Göteborg. Rekommenderar verkligen åka (turist)buss med barn. Vi åkte kommunalt ut till norra skärgården och trots en timmas bussresa så njöt vi båda av utsikten. Vi hälsade på vänner, klättrade på klippor, fiskade krabbor och åt lax. Barnets nya favoriträtt?! Jag tror att den jobbigaste tjöta om mat/äta perioden är förbi *håller tummarna*. Så skönt även för min skull då jag kanske efter 5,5år kan börja njuta av varje tugga istället för att slänga i mig kall mat.

Havet är årets tema i barnets grupp på förskola. De arbetar ju sen tidigare med grön flagg med fokus på vatten. Men nu har de tagit ett steg längre och visade en inspirerande mindmap. Havet. Vattenexperiment. Återvinning. nedskräpning. Liv i vatten. Djur. Växter. Geografi. Språk. Båtar. Museilektion. Kultur. Utforska. Jag fick en ide till att göra en egen variant hemma. Länder, städer, flaggor, språk, naturens underverk, kända byggnader, mat, djur, dans... Lånade två böcker på biblioteket till barnet: Atlas för äventyrare av Lucy Letherland och Städer- upptäck världen med 30 illustrerade stadskartor. Älskar ju själv storstäder så började drömma mig bort och planera för framtida resor.

Så är snart första 6,5 veckorna utan egentid förbi och vi åker 10 dagar till Spanien. Jag har funderat en del över att jag säger att jag är ensam, ensam med barnet. Han har själv påpekat att jag är ju inte ensam, jag har ju honom;) Vi är ju tillsammans. Jag känner mig ju inte ensam men saknar någon att dela ansvaret med. Ju större barnet blir inser jag att den jobbigaste småbarnsperioden är förbi. Nästan nostalgisk blir jag även om jag varken vill tillbaka eller göra om resan med ett nytt barn. Sista året på förskolan väcker känslor då jag bara mentalt planerat hit. Nästa kapitel är ännu helt oskrivet och jag kan välja förändring...

Efter många funderingar är hösten lite mer planerad. Två weekendresor till närmare städer istället för en längre bort och det blir jul, nyår och Reyes i Spanien i år igen.

Cartagena: Cartagineses y Romanos är Cartagenas stora årliga historiska fest. I år tänkte jag åka dit flera gånger då verkligen hela staden har feststämning, många är utklädda och barnet är större. Det mesta börjar ju inte förrän framåt kvällen/natten men om han sover siesta i bilen så orkar han nog. Jag berättar mer nästa vecka.

Alicante: Eftersom våran resa hem går väldigt tidigt på morgonen så bor vi på hotell i Alicante två nätter. Det ska bli kul. Ska söka lite på vad vi kan göra där. Mina föräldrar har bjudit ner några vänner så vi vill försöka visa dem runt.

Höstens två weekendresor med barnet blir:
Stockholm i okt/nov: Tekniska museet, Polismuseet (igen), Tom Tits Experiment, Skansen?

Köpenhamn i december: Tivoli, julmarknad, julklapp till mig själv på HAY eller ILLUM, Louisiana, Sjöfartsmuseet i Helsingör / M/S Museet for Søfart , Designmuseet i CPH?

Jul/Nyår/Reyes i sommarhuset på La Manga med mormor & morfar och min syster o hennes spanska kille. Jag ville verkligen inte fira ensam i år (förra året blev så deppigt) så jag väntade ut resten av familjen och är så glad då barnet får träffa både sin pappa, fira Reyes i Cartagena och vi firar jul/nyår tillsammans allihopa i sommarhuset. Det har vi inte gjort sen jag bodde i Madrid 2000-2003. Ett besök i Madrid tänkte jag ge mig själv i julklapp, troligen tillsammans med barnet o hans pappa (som kommer jobba där).

Nu ska jag packa och städa för om några dagar åker vi till ett sommarvarmt Spanien.

Veckans tips:
1. "Lånat och läst"-listan:
Duktighetsfällan - en överlevnadsbok för prestationsprinsessor. Om stress, utmattning, prestationsångest och karriärshets. Att finna balans mellan egna krav och lusten samt förmågan, istället för att söka bekräftelse genom prestationer.
Matmyten : vetenskapen om vår mat Om tarmfloran och forskning. Eftersom jag har haft problem med magen och tarmarna (Celiaki + IBS) hela mitt vuxna liv så tycker jag det är intressant med vad jag kan göra för att må bättre. Jag mår ju enormt mycket bättre sen jag är striktare med kontaminering av gluten och försöker äta så ren (naturligt glutenfri) mat som möjligt, mestadels vegetariskt.
Lyckomyten : en arg bok om lycka Vi söker lyckan i resor, konsumtion, kost, pengar, karriär, träning, terapi, mindfulness. Livsstilskarusellen med status, identitet, ideal och jämförelse i sociala medier. Smal, snygg, smart, stark, självständig och social - oj, så enormt höga krav det är på unga kvinnor!

2. "Vill låna och läsa"-listan:
Modeslavar - den globala jakten på billigare kläder
Livet & Patriarket, Peppe Öhman
Food pharmacy : En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat.

3.Jag har sett flera tips om Fraktad (Freightened) på SVT play "Varifrån kommer din skjorta? 90 procent av allt vi köper är tillverkat i andra världsdelar. En osynlig armada av gigantiska containerfartyg ser till att billiga varor når fram till köpsugna konsumenter. Men fartygens besättning arbetar ofta under slavliknande förhållanden. Och med allt större båtar följer större utsläpp och andra miljöproblem. Så vad kostar den där skjortan - egentligen?" Skynda att se, ligger bara ute tills 21 sept. Ekoenkelt tipsade också om den och flera andra dokumentärer i dokumentärfilmsmys. Jag tänkte själv prioritera film och poddar till min egentid i Spanien nästa helg.

1 sep. 2016

Sjukvecka, mobbing och framtidsvision...

Om förr förra veckan var intensiv, rolig och minnesvärd har förra veckan motsatt. Det är så tålamodsprövande att vara hemma med sjukt barn men så mycket värre när man själv också är sjuk. Jag försökte att hålla mig ovanför ytan så därför blev det inget blogginlägg. Jag drog ner på mina egna alldeles för höga krav och åt både osthjärtan och tittade på skräptv, jag bjöd t.o.m barnet på nuggets på Max (god glutenfri halloumihamburgare faktiskt). Efter några riktigt riktigt jobbiga sjukdagar vände det äntligen och jag orkade diska, tvätta och städa upp i kaoset hemma. Denna veckan är vi tillbaka i vardagen med jobb och förskola. Så skönt!

Jag har funderat mycket över att skilja mellan fakta och åsikter. Så många lögner som delas och sprids i mitt FB-flöde. Hallå, vart försvann människors grundvärderingar om lika värde? Eller när blev det ok för 8-10-åringar att mobba utan att föräldarna eller andra vuxna reagerar eller ens verkar bryr sig. Jag har skolvalsångest mycket pga de tykna taskiga ord jag hör från skolbarnen på innegården och mitt egna barns barnsliga fina förskolenaivitet. Stanna tiden, väx inte upp så snabbt skriker det inom mig. Är sista året på förskolan sista året i mitt barns liv då mitt barn får vara barn - fri från mobbing, märkeshets, utseendefixering, tweenie, lek med mobilen etc. Hjälp?!? Snälla, kan vi inte prata om detta i kommentarsfältet?

Boken jag tipsade om Hållbar utveckling - livskvalitet, beteende och teknik var väldigt intressant. Om lyckoforskning, livskvalitet, milleniemålen (utrota svält/fattigdom, alla barn i skola, jämställdhet, bättre mödravård och miljömässig hållbar utveckling) och hållbar livsstil. Kunskap, information, ansvar och transparens. Önskningar för framtiden: elbil, stadsodling, solceller, samarbete och gemenskap.

En av sakerna jag tycker mest om med mitt jobb på arkitektkontor är att få göra research och skapa en vision, en ide med allt från materialval, färger till lekplats på gården, odling för boende, sociala mötesplatser - Ja, att tänka på människorna som kommer bo där och att se till att alla val görs med tanke bakom. Självklart funderar jag mycket på hur jag själv vill leva, med barn i stad. I compact living-lägenhet, hur mycket innegården och lekplatsen betyder för mitt barn.

Om att göra val med eftertanke. Om normer, traditioner, status, etik. Att internet ändrar förutsättningarna. Individer får en röst. Kan producera text, bild, video. Förmedla och påverka andra. Sanning, fakta, åsikter och värderingar. Att som designer forma framtiden. Designprocess, analysera, lösa problem, kvalitet. The change makers.

Minns ni mitt år med EN MÅNAD UTAN-utmaningar 2014 - en månad utan shopping, en månad utan kött, en månad utan sociala medier, en månad utan att vara så j-vla duktig eller en månad MED kemikalierensning och plastbantning. Jag trivs verkligen med en månad-utmaningar och i år var tanken att förändringarna skulle vara mer hållbara val - Nyårslöftet: ett grönare miljösmartare 2016. Menskopp (har köpt men trivs inte riktigt...) Ekosmink (köpte ny mascara, kajalpenna, läppenna etc) Parfym?!? (Tips? olja? Annat?) Jag har ju redan tidigare bytt till miljömärkt tvättmedel (skippar sköjmedel), bytt schampo (skippar balsam), bytt deo, bytt tvål, städprodukter och diskmedel.

Under hösten tänkte jag fokusera på:
- att läsa, lyssna och lära mig mer. Böcker, dokumentärer, TED-talk. Tips?
- att vara mer ute i naturen: Delsjön, Botaniska Trädgården, Slottskogen. Älskar ju havet, strand så det dras jag till naturligt men ska försöka bli bättre att ta med barnet ut i skogen.
- pyssla med naturen, vi har plockat vackra löv på väg hem från förskolan denna veckan och tänkte skapa nått kul. Ja, stenar, pinnar, kottar samlas det hemma och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med allt?
- att första gången testa åka skridskor och skidor med barnet, förra året älskade han åka pulka/snowracer men ville inte testa skridskor/skidor - hoppas det går bättre om vi gör det tillsammans med kompisar.

Fastnade för mina egna ord i bloggarkivet för januari: "Jag läste att flera valt ett ord för 2016. Mitt ord är LUGN. Inte stressa. Bara vara - närvarande. Jag gjorde en testövning där man skriver ett ord och sen gör en mindmap. I år vill jag läsa mer, dansa mer, skratta mer, måla mer, mysa mer, pyssla mer... Mer lugn fritid! Vara snäll mot mig själv." 2015 var ju verkligen ett sjukt stressigt år då jag jobbade, studerade på distans och var ensam långa perioder med barnet och jag behövde verkligen en lugn vår 2016. Känner att jag lyckats ganska bra, jag har nu ofta på radio hemma (lugna favoriter), dansar mer i vardagen, tar mig tid att mysa även på vardagsmorgon/kväll, vi har målat och pysslat mycket mer. Vi har läst mycket mer både tillsammans (varenda kväll!) och jag har försökt att läsa (istället för att städa, diska, fixa eller scrolla mobilen) när barnet leker.

Veckans tips:
1. Shonda Rhimes TED talk - "Shonda Rhimes, titanen bakom "Grey's Anatomy", "Scandal" och "How to Get Away With Murder", ansvarar för ungefär 70 timmars tv per säsong och hon älskar att arbeta. Hon har ett namn för flowkänslan: Bruset. Bruset är en drog, det är musik. Men vad händer när bruset tystnar? Är hon något utan bruset?" Om kreativitet och när lusten att skapa försvinner och hur man hittar tillbaka. Att säga ja mer, speciellt när barnen frågor om hon vill leka. Så viktigt att ta sig tid att leka, att vara i nuet, kärleken i att bara vara tillsammans - Lyssna!

23 aug. 2016

Kulturkalas, Legoland, Lalandia Aquadome, Randers Regnskog och Skagen...

Vilken intensiv rolig vecka, jag har försökt summera för att minnas...

Barnens kulturkalas i Trädgårdsföreningen, en ljummen solig eftermiddag i Göteborg - Vi skapade en robot av en kartong, en ballong, lock, rep etc. Vi gjorde en krona av papper, band, fjädrar etc. Barnet målade på en stor duk. Vi köpte flera barnböcker för 5kr styck (Hur funkar det, bildlexikon)och barnet fick välja en leksak eller två. Vi hade picknick med foodtruckmat (glutenfri vego) och åt glass.

Vi återvände dag två efter förskolan då vi målade på frukter och tryckte på tyg, testa flera olika färgglada pyssel men roligast var akrobatik cirkusföreställningens. Barnet skrattade så mycket! Vi tyckte det var så kul så vi bestämde oss att gå dit en sista tredje eftermiddag för att kunna snickra en bil (pga lång kö). Barnet är i perfekt ålder 5,5 år för pyssel och barnaktiviteter. Fredagskvällen avslutades med kräftskiva med släktingar.

Så var det äntligen dagen då vi skulle ta den stora båtfärjan till Danmark. Så många gånger som vi tittat på färjorna i Göteborgs hamn och pratat om en dag då ska vi göra det. Båtresan var spännande, vi såg hela Göteborgs hamninlopp och undersökte alla hörn. Barnet fann ett fotbollbordspel som vi spelade länge. Båtresan 3,5 h gick smidigt och vi åt brunchbuffe (ja, jag vet inte om det var värt det, ingen mat under resan var det) men det gjorde att tiden gick och barnet fick i sig lite ägg, korv, köttbullar, pannkaka och frukt.

Bilresan var jag lite orolig för då barnet lätt blir åksjuk och tycker verkligen inte om att åka bil så jag planerade in ett stopp efter halva tiden, första 1,5h sov som tur barnet.

Randers Regnskog var verkligen värt snabbesöket. Väldigt häftigt att smyga runt med hängbroar, grottor och se all grön växtlighet. Varmt och skönt där inne då det regnade. Barnet älskar djur, är nyfiken och frågar. Jag har läst kritik om djurparker men känner att det är ett bra sätt att lära barnet om djur och natur. I Sverige och Danmark känner jag att djuren mått bra. Hur tänker ni?

Vi kom fram till vår stuga i Lalandia, väldigt fin fräsch stuga med bekvämligheter som diskmaskin, micro, tvättmaskin etc. Barnet tyckte det var så mysigt och väldigt kul att kunna springa ut i trädgården etc. Eftersom vi bor i lgh känns ju stuga spännande. Jag tycker om att ha kök och kunna handla och laga mat, äta frukost hemma och kunna fixa och ta med mellanmål. Lalandia kändes väldigt billigt kommersiellt (har inte varit i LAS Vegas men uppbyggd fasadkänsla), med butiker, restauranger etc men barnet tyckte det var kul i leklandet och allt är ju gjort för barn med minigolf, bowling etc.

Lalandia Aquadome - vi avslutade dagen med 1,5h på vattenlandet. Första gången på vattenland och det var en succé, lite kallt i vattnet enligt mig trots uppvärmt men så kul med små vattenrutschbanor för mindre barn, vi sprutade vatten på varandra, hoppade i vågor och testade bada i poolen utomhus. Det finns stora rutschkanor men de åkte vi inte. Jag har lite svårt för badhus, duscha i öppna duschar (skolminnen?) men vi kommer säkert testa åka till något badhus i Sverige, kanske Stadsparksbadet i Borås (som mina föräldrar ritat).

Legoland - börjar med att säga att barnet älskar lego och duplo, han blev glad över papperskorgar med legofigurer;) Vårt huvudmål var miniland, där kända städer är uppbyggda i lego och barnet älskade det. Han var i extas! Vi studerade alla städer och detaljer noggrant, av våra 4 timmars besök spenderades halva tiden i miniland. Vi gick runt hela parken och åkte några attraktioner t.ex. ett tåg som åkte runt, träskbåtar som åkte snabbt, piratskepp som sprutade vatten, brandbil som släkte eld. Vi hade tur med vädret och lite folk så ingen kö men vi åkte inga bergodalbanor trots att barnet är över 120 cm. Han vill inte, tycker de ser läskiga ut.

Givskud zoo safari - efter 4 soliga timmar på Legoland kom en störtskur och vi kände oss nöjda så vi tog bilen, åkte fel ute på danska landsbygden och fick se några pittoreska byar. Givskud Zoo är en djurpark där man åker runt i sin egen bil eller en safaribuss. Djuren går fria. Det regnade men eftersom vi satt i bilen så var det ett lyckat besök ändå. Ja, mina föräldrar sa att det kändes lite som när de var på safari i Afrika men utan all väntan för att se djur... Ja, jag är medveten att det inte samma sak att se vilda djur.

Efter två nätter i stugan var det dags att börja hemresan. Mycket trevligare och mer praktiskt att bo i stuga än på hotell speciellt när man reser med barn så om ni planerar Legolandresa - bo i stuga!

Morföräldrarna ville gärna se Den gamle by i AArhus så vi stannade där för ett ca 2h stopp påvägen upp mot fredrikshavn och Skagen. Väldigt välbevarad gammal by från 1700-1900 talet med små butiker, uppklädda skådespelare och vi åkte häst och vagn. Vi hann med en liten snabbrundtur i Aarhus men sen bar det iväg mot Skagen. Barnet sov i två timmar så bilresan gick smidigt.

Skagen - jag hade höga förväntningar på skagen och jag vet inte om det beror på att resan dit tog lite längre än väntat, vädret var sisådär eller att barnet började hosta illa men jag blev lite besviken. Själva staden Skagen med många gula hus var fin (men kommersiell) och inte alls så pittoresk som t.ex. Marstrand. Vi åkte ut till grenen men nöjde oss att se havet från utkiksplatsen. Det är långt ut, ca 3km och vädret var inte riktigt på vår sida utan det blåste kallt och regnade. Varken barnet eller mormor orkade gå och vi kände att tiden inte riktigt räckte till att åka ut med traktorbussen.

Så var denna intensiva veckan slut. Vi tog kvällsfärjan hem till Göteborg och idag pustar vi ut hemma med en VAB dag. Barnet har väl träffat för många barn senaste veckan så någon smittade honom med hosta/snuva men vi behövde nog båda en lugn dag (om man nu kan kalla den lugn med ett piggt men hostig barn). Så lyckad långweekend i Danmark. Jag tänkte att det här var en "en gång under barndomen"-resa men nu är jag inte lika säker...

Veckans tips:
1. Via instagram såg jag en bild från bloggen Lugn och Fin som var så himla träffande angående kreativa människor som känner att alla andra är så himla bra medan du själv är värdelös och överflödig. In och läs!

2. Trendenser-Frida om målbilder och ikigai samt den intressanta länken som fick mina tankar att snurra. Ja, jag får försöka fylla i tankemodellen och se vad jag kommer fram till. Första funderingarna handlade om kreativa barn & kultur, göra research och samla idéer - Hej pinterestberoende (DesignBella heter jag)